Det är inte lasten som bryter ner dig – det är sättet du bär den på

Jaha, så var det dags. Dags att köpa kalender för 2026, för nu börjar planeringen så smått för nästa år att sätta igång. Nästa år känns fortfarande ganska så avlägset, men trots allt så är det inte så hemskt många månader bort – om fyra månader är det årsskifte och sen är vi inne i 2026. Det känns ganska så surrealistiskt på något vis, att vi snart är där, det trots allt gått 25 år sedan millennieskiftet, att jag bott i Stockholm i 26 år – och så vidare. Första september i år firar jag 26 år i Stockholm, detta trots att flytten hit var tänkt som något högst tillfälligt. Nu har jag bott högst tillfälligt i snart tre decennier – och har inga större planer på att flytta härifrån. Jag har varit på väg ett par gånger att flytta från Stockholm, men idag är jag glad att jag inte gjort det utan att jag hållit mig kvar. Jag minns fortfarande väldigt väl när jag flyttade ner till Stockholm på höstkanten 1999, blott 22 år gammal. Det var som ett stort äventyr att komma till storstan, att faktiskt få förmånen att bo i den stad jag besökt mycket under uppväxten och tyckte väldigt mycket om. Visserligen hamnade jag i en liten förortslägenhet i Upplands Väsby till att börja med, men med tiden har jag kommit allt närmare stan och bor nu på behörigt avstånd i Bagarmossen, där jag trivs fantastiskt bra.
Nu är det snart läge att uppdatera kalendern för år 2026 och det känns alltid lika konstigt att ha planer så långt fram i tiden. För 30 år sedan planerade man några veckor, i värsta fall ett par månader fram i tiden – medan man numera planerar vissa saker för något år framåt. Jag brukar alltid framåt höstkanten köpa kalender för nästkommande år, det har jag gjort de senaste 10-15 åren. Och det är väldigt mycket för att planer för vintern och vårkanten börjar ta form under hösten. Nu går vi snart in i september och för somliga av oss börjar planer ta form för såväl december som senare delen av vintern. Och för personer med guldfiskminne som jag behövs någonstans att skriva upp saker och ting så att jag inte glömmer bort vad som planerats in. Många använder ju kalenderfunktionen i telefonen, men jag har liksom inte lärt mig att hantera den biten ännu. Jag försökte ett tag, men insåg snabbt att det inte var min grej – det funkade helt enkelt inte med allt jag skulle komma ihåg på något vis. Så jag håller mig till min filofax och skriver analogt upp allt jag ska komma ihåg.

Nuförtiden är vi nog ganska få som håller oss till ”handskrivna” kalendrar, men jag tycker faktiskt det är tämligen behändigt med en fysisk kalender och att inte lägga in allt i mobilen – eller datorn för den delen. Men så är det ju nuförtiden, att allt mer ska skötas elektroniskt – och vissa saker är trots allt ganska behändiga att sköta på det viset, men långt ifrån allt. Däribland tycker jag att just kalendern vill jag sköta analogt och ha en kalender med papper. På tidigare jobb, inte minst när man jobbat på kontor, har man ju haft jobbkalendern i datorn – där saker som möten, tjänsteresor, semestrar och annat varit inlagt. Det lustiga var, att jag skrev upp allt i min filofax i alla fall – inte för att jag inte litar på teknologin, utan för att jag tycker att det är behändigast så och vill ha allt på ett och samma ställe. På så vis hade jag möten, resor, semestrar och andra jobbsaker blandat med privata ting i en och samma bok. Jag tyckte det var superbra och passade mig perfekt. Jag har samma system fortfarande, men numera är möten och tjänsteresor mycket färre eftersom jag har en helt annan typ av tjänst.
Jag imponeras av att det fortfarande bär sig att ha butiker som enbart säljer kalendrar och almanackor, jag tänker någonstans att det borde vara alldeles för få som använder dessa ting idag för att det ska gå runt. Men uppenbarligen har jag fel på den punkten, eftersom det finns butiker som livnär sig på just dessa ting. Frågan är hur det ser ut om 20 år? Då kanske det är svårare att få det att gå runt när det kommer till att sälja kalendrar och almanackor? Frågan är om till och med jag då övergått till att ha all planering i telefonen och/eller datorn – och kanske skrattar åt mig själv som in i det längsta höll mig till en tung och otymplig filofax för att hålla reda på saker och ting.

Ibland tänker jag tanken att övergå till att ha kalendern i telefonen istället, att det kanske skulle vara enklare på många sätt, inte minst att ha allt på ett och samma ställe i fickan. Men det har inte blivit så, utan jag har fortsatt att hålla mig till min filofax och trivts med det. Och nu börjar det som sagt bli dags att fylla på med nya blad, för ett nytt år. Jag brukar nästan alltid ha sidor för runt ett och ett halvt år i filofaxen – både för att kunna gå tillbaka lite i tiden, men framförallt (förstås) för att kunna titta på sådant som jag ska komma ihåg framåt i tiden. Ibland tänker jag att det kanske inte är nödvändigt att kunna gå tillbaka så mycket i tiden och titta på vad jag gjort – men helt plötsligt dyker sådana tillfällen upp. När jag blev arbetslös förra året, behövde jag till exempel kunna redogöra för A-kassan hur mycket tid jag lagt på firman de senaste sex månaderna. Något jag inte kunnat göra utan att kunna gå tillbaka sex månader i tiden i filofaxen och faktiskt titta efter. Då var jag glad att jag är duktig på att skriva upp saker och ting för att ha full koll på vad som gäller vecka för vecka. Men längre än sex månader har jag aldrig behövt gå tillbaka i tiden för att kolla något, så där känns det rätt onödigt att spara anteckningar för längre tid tillbaka.
Nu börjar det så smått bli dags att byta hela filofaxen, som jag trots allt haft i ett antal år vid det här laget. Dock vet jag att det kostar en hel del – en ny sådan som jag har kostar närmare 1.800 kronor. Så det är lite av en summa att punga ut med. Samtidigt fyller jag ju år snart, så man kanske får pika släkt och vänner om vad man önskar sig i födelsedagspresent. 😜 Samtidigt är det en robust filofax jag köpt från början, så jag tror att den håller ytterligare ett par år – det finns andra saker som är viktigare att lägga pengarna på just nu. Bland annat har jag spräckt displayen på mobiltelefonen och det känns viktigare att lägga pengarna på än en filofax, som trots allt fortfarande är fullt funktionell.