Häromdagen höll WordPress – webhotellet där min blogg ligger – på att skrämma livet ur mig. Jag var uppe tidigt och satte mig vad datorn för att jobba med bloggen, men kunde konstatera att det inte gick att publicera några bilder. Jag försökte ladda upp nya bilder, men det gick inte att publicera dem – de låg och skvalpade och tog upp lagringsutrymme, men publicera dem var som ogjort. Jag försökte kolla om jag kommit åt några inställningar någonstans, men kunde inte se att något var fel. Så jag började chatta med WordPress’s support – där man till råga på allt bara pratar engelska. Jag lyckades förklara vad som var fel, skickade över lite skärmdumpar på hur bloggen såg ut och hur det såg ut när jag loggade in på bloggen – och datateknikern i andra änden förstod snart vad som var fel. Det tog dock lite tid att fixa, men några timmar senare funkade allt som det skulle igen. Men jag höll på att få hjärtat i halsgropen innan jag fick klartecken från supporten att man kunde fixa det hela. Jag är oerhört mån om att bloggen fungerar som den ska och att inläggen ser ut som jag vill ha dem när de publiceras. Bilderna väljer jag med omsorg för att de ska passa inlägget jag skriver på. Så sådana här gånger är jag glad att jag har ett av de dyrare abonnemangen hos WordPress, där det ingår fri support dygnet runt. Krånglar något, kan jag oavsett tid på dygnet kontakta dem och hittills har man alltid lyckats fixa det som blivit fel på bloggen. För ett par år sedan höll man verkligen på att skrämma livet ur mig, när hela bloggen plötsligt var borta. Jag har i dagsläget en bra bit över 2.000 inlägg på bloggen och det ligger offantligt många timmars arbete bakom alla inlägg. Vissa inlägg kan ta dagar att skriva, beroende på vad de handlar om och hur mycket research jag måste göra för att allt ska vara korrekt i inlägget. Så att bloggen plötsligt var borta, var rena katastrofen. Även då kontaktade jag supporten, som efter någon timme lyckats få tillbaka bloggen online igen med hjälp av olika backupfiler. Och just att den servicen ändå finns, är värt de 3.000 kronor jag betalar varje år för webhotellet.
Snart är det återigen dags att betala årsavgiften för webbhotellet och jag betalar alltid lika glatt, eftersom jag tycker det är värt pengarna med den service som det hela ger. Dessutom måste jag erkänna att WordPress är det i särklass bästa bloggverktyget jag använt sedan jag började blogga för nästan 20 år sedan. Man har god överblick över inlägg och kommentarer och det är lätt att få till inläggen på det sätt jag vill ha dem. Må så vara att 3.000 om året är väldigt mycket pengar, men jag som är ganska oteknisk behöver den support som jag därmed har tillgång till – liksom att det är väldigt användarvänligt för oss bloggare. Det finns olika sorters abonnemang och jag har ett av de lite dyrare, men det är väl värt pengarna även om det svider litegrann när 3.000 kronor dras från kontot en gång om året. Jag tjänar litegrann på bloggen, men räknar jag krasst ekonomiskt på inkomster kontra utgifter för bloggen – då går jag med brakförlust. Det optimala hade givetvis varit ifall bloggen åtminstone bara sina egna utgifter, men så lyckligt lottad är jag inte – kanske kommer jag en dag upp i så många besökare att inkomsterna ökar rejält, men frågan är om bloggen någonsin kommer att gå med vinst. Jag skulle behöva komma upp i åtminstone ett par tusen besökare om dagen för att komma upp i det inkomsterna att bloggen bär sig själv. Idag tjänar jag kanske några hundralappar i månaden på reklamintäkterna, medan min totala kostnad för bloggen är ungefär en tusenlapp i månaden. Då räknar jag på vad webbhotell och prenumeration på bilder kostar mig varje månad. Länge körde jag på att låna bilder från andra sidor på internet, men det är så lätt att det blir tråkigheter i slutändan om man gör på det viset. Så efter ett tag bestämde jag mig för en prenumeration på Adobe, där jag köper bilder med tillhörande rättigheter. Det kostar, men istället har jag rättigheterna på de bilder jag lägger ut. Numera publicerar jag bara bilder från Adobe eller som jag själv tagit, inga andra bilder. Och det är en rekommendation jag har till alla bloggare, knyck inga bilder från andra sidor – det blir så lätt tråkigheter då!
För en tid sedan formligen exploderade antalet besökare på bloggen – med mina mått mätt. Plötsligt steg antalet besökare med flera hundra per dygn – helt utan att jag såg någon särskilt anledning till det. Men roligt var det att plötsligt se att fler hittade hit för att läsa det jag lägger ut. Även om siffrorna gått ner en aning igen, så ligger de fortfarande på en högre nivå än tidigare och verkar hålla sig där. Så det gör ju ingenting om man säger så – jag ligger i för att få upp siffrorna så gått det går och marknadsför bloggen så mycket jag bara kan. Och ibland hittar uppenbarligen nya läsare till bloggen och vissa återkommer igen, vilket är jättekul – det är just sådant som gör att man vill fortsätta blogga. Varje gång jag ser att besökssiffrorna stiger eggas jag att fortsätta skriva och få ut fler inlägg – min egen erfarenhet från när jag följer andra bloggar, är att jag vill se regelbundna uppdateringar. Kommer de för tätt orkar jag inte läsa allt, kommer de för sällan tröttnar jag på att vänta. Så just därför lägger jag ut ett inlägg om dagen, möjligen två – men inte mer. Detta för att ni som följer bloggen ska orka läsa allt utan att bli avskräckta. Samtidigt vill man inte ha för stora mellanrum mellan inläggen, för då tröttnar folk på att vänta på fler inlägg. Så resonerar i alla fall jag som bloggläsare – och försöker att lägga upp bloggandet ungefär på det sätt som jag själv känner att jag tycker att en blogg ska se ut. Sen kan man ha olika inställning till det där med hur ofta inläggen ska komma ut, jag förstår om man inte läser allt jag skriver – men jag blir glad om man i alla fall läser vissa inlägg. Sen vet jag att besökssiffrorna alltid ”springer iväg” just när ett inlägg lagts ut, för att sedan lugna ner sig lite efter någon timme. Men det har förstås mycket med att göra att jag vet att vissa prenumererar på mitt nyhetsbrev och därmed får ett mejl när ett nytt inlägg kommer – sedan lägger jag alltid upp en länk på Facebook när ett inlägg kommit ut, så även den vägen får många reda på att det finns ny läsning. Ibland kan statistiken stå tämligen still under dagen, för att sedan ticka iväg under kvällen och natten, vilket i sig också är helt naturligt – dels för att många jobbar under dagen, men också för att jag oftast publicerar dagens inlägg vid 17:00 och därför finns det ett nytt inlägg att läsa under kvällen.
Nu går jag och väntar på nya ”explosioner” när det gäller besökssiffrorna och hoppas förstås på att fler hittar hit med tiden. Jag gör vad jag kan för att marknadsföra bloggen både analogt i form av visitkort och liknande, men också digitalt med länkningar till bloggen så fort jag får tillfälle. Ibland lyckas jag riktigt bra, andra gånger mindre bra. Det enda som ibland stör mig när det kommer till länka en blogg, är att många grupper på exempelvis Facebook inte tillåter att man länkar en blogg – medan andra länkningar är helt okej. Själv kan jag inte riktigt förstå den inställningen så länge länkningen är relevant för gruppen och det inlägg man har skrivit. Det gör att i alla fall jag själv inte går med i grupper där man inte tillåter länkningar till bloggar eftersom jag tycker det är en så larvig regel. Jag kan helt enkelt inte se problemet med en blogglänk så länge det är relevant – om det sedan blir regelrätt marknadsföring av bloggen, då är det naturligtvis en helt annan sak. Ja ja, jag lägger upp länkar där det är tillåtet och när det är relevant, sedan får folk ha vilka åsikter de vill om att jag gör så – svårare än så är det inte. Sedan går jag ur de grupper som inte tolererar blogglänkar – eller låter bli att gå med om det uttryckligen är förbjudet enligt reglerna. Vissa hävdar förmodligen att jag bara länkar för att få besökare, men jag länkar minst lika mycket för att väcka debatt, informera eller helt enkelt sprida ett visst budskap om något. Sedan är en av bieffekterna att jag får fler besökare på just det inlägget – men det är smällar folk helt enkelt får ta.
Jag har i alla fall fortsatt en hög inspirationsnivå och sitter mycket vid datorn när jag är ledig för att få ut allt jag vill skriva om. Som sagt blir det minst ett inlägg om dagen och jag har ofta flera inlägg på gång samtidigt – liksom många gånger runt tio till tolv fördaterade inlägg som väntar på att publiceras. Just funktionen att fördatera inlägg använder jag oerhört flitigt – och mitt bloggande skulle inte funka utan den möjligheten. Numera skriver jag många inlägg per dag och det skulle med tiden bli ogörligt att hålla ordning på alla om det inte gick att fördatera. Jag håller själv knappt koll på vilka inlägg som kommer när, utan blir ibland smått överraskad själv när ett inlägg dyker upp på bloggen – och jag tänker att just det, det var idag det inlägget publicerades. Sen händer det minst lika ofta att jag byter ordning på inlägg, att jag fördaterat ett inlägg som sedan får publiceras tidigare eller senare till förmån för ett inlägg jag vill publicera exakt en viss dag. Så det är ett ständigt pusslande med inlägg som ska publiceras på bestämda dagar och tider – och jag får ibland tänka till rejält kring ordningen på inläggen. Men oftast lyckas jag få ut inläggen i den ordning jag vill, ibland händer det att vissa inlägg även raderas eftersom de blivit inaktuella eller innehåller händelser som är utagerade på ett eller annat vis. Ibland kan jag skriva om företag som betett sig illa eller varor som inte dykt upp – men så har det hela löst sig innan inlägget publiceras. Då tar jag bort inlägget istället för att det ska ligga ute och sprida historier som kanske inte riktigt stämmer längre. Att inlägg raderas innan de publiceras är dock ganska ovanligt, men det förekommer trots allt. Oftast väljer jag istället att formulera om ett inlägg om saker och ting förändrats sedan det skrevs. Det är nackdelen med att skriva inlägg som sedan fördateras fler dagar framåt, då hinner saker och ting ibland bli utagerade innan inlägget publiceras – och då får jag skriva om eller radera det aktuella inlägget. Men det är också därför jag ibland ändrar ordningen på inläggen och lägger ut ett mer aktuellt inlägg och låter ett annat vänta. Om det blir merarbete på det viset? Nej, det tycker jag inte. För samtidigt så slipper jag stressen i att skriva inlägg dag för dag och publicera dem. Vill jag få ut ett inlägg varje dag, då är det fördatering som gäller eftersom jag får svårt att hinna med att blogga varje dag annars. När jag började blogga en gång i tiden, fanns inte möjligheten att fördatera inlägg och det blev därför lite besvärligare om man vill få ut ett inlägg om dagen. Vissa dagar hinner man inte blogga av olika anledningar och då är fördateringsfunktionen ens bästa vän. Framförallt just nu när jag skriver så mycket som jag gör, då är det en förutsättning att kunna fördatera inläggen. Jag lägger ut så många inlägg och skulle ha svårt att hålla koll på vilka inlägg som ska publiceras när om jag inte haft möjligheten att fördatera dem.
Men bloggverktygen har blivit alltmer avancerade genom åren, det har man trots allt märkt om man varit med ett tag, som till exempel jag ändå har varit. Fördatering av inlägg, mer avancerad besöksstatistik och så vidare. Numera kan jag se hur mina besökare är fördelade över världens länder, vilken typ av enheter man använder när man läser min blogg och så vidare. Så visst har livet som bloggare blivit enklare på många sätt. Samtidigt har man numera en konkurrens som man inte hade för 20 år sedan – en konkurrens från andra sociala medier som får en blogg att framstå som relativt ålderdomlig i sammanhanget. Idag är det TikTok, Youtube och en massa annat som gäller medan bloggen nog är på tillbakagång skulle jag tippa på. Men vad mig anbelangar, så är det skriva jag tycker om att göra, så jag kommer fortsätta att blogga och kommer inte byta socialt media bara för att vindarna blåser åt ett visst håll. Kanske kommer bloggarna med tiden tillbaka i popularitet, man kan ju hoppas i alla fall – däremot skulle jag aldrig få för mig att skapa ett TikTok-konto, det överlåter jag till yngre förmågor. Men det är samma sak med exempelvis Facebook, som inte är lika populärt bland yngre som hos oss i 40-årsåldern. För den yngre generationen är det återigen annat som gäller. I ärlighetens namn börjar även jag själv bli lite trött på Facebook, hade det inte varit för att det är en bra plattform att marknadsför bloggen på hade jag nog använt det minimalt. Men istället är det en fantastisk plattform om man vill sprida en hemsidas budskap, så jag håller mig nog kvar på Facebook ett tag till. Trots allt går väldigt mycket i cykler, det går inte att komma ifrån – kanske kommer bloggar och Facebook tillbaka så småningom i popularitet, så kan det mycket väl bli. För till exempel Facebook är egentligen genialiskt om man frågar mig – det är ett fantastiskt verktyg att hålla kontakt med nya och gamla vänner. Jag har koll på vad personer som jag inte träffat på 40 år har för sig, personer som jag kanske gick lågstadiet med och som nu bor på andra sidan jorden. och man kan dela erfarenheter, dela minnen, recept eller vad det nu må vara. Så kanske börjar dagens ungdomar så småningom använda Facebook även de, så att man kan hålla koll på dem också. 😉
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.