Datorer är de klokaste idioter som finns

De senaste dagarna har det blivit tämligen korta inlägg på bloggen, det har inte riktigt funnits tid till att skriva så mycket som jag egentligen hade velat. Men jag har valt att lägga ut lite kortare inlägg under några dagar för att ändå kunna publicera något. Nu ska det (förhoppningsvis) bli skärpning och lite längre inlägg igen – något som både jag och ni som följer min blogg är mest vana vid. Det bär mig liksom emot litegrann att publicera något när jag inte kan bibehålla den kvalitet jag vill att bloggen ska hålla – en kvalitet av exempelvis en viss längd på inläggen. Men tiden har liksom inte räckt till för att publicera de inlägg jag velat och jag har ändå gjort bedömningen att inläggen inte varit sämre än att de gått att publicera, den korta längden till trots. Och så blir det trots allt ibland, det går liksom inte att komma ifrån att tiden och orken inte alltid räcker till att blogga så mycket som man skulle vilja. Nu har jag lagt upp inlägg över 500 dagar i rad och vill gärna bibehålla detta ett tag till. Självklart kommer det en tid då jag av olika anledningar inte kommer kunna blogga varje dag, då jag inte kommer få ut inlägg med de intervaller jag vill – så enkelt är det bara. Men jag ska försöka hålla denna följd av inlägg vid liv så länge jag bara kan – och se hur många dagar i rad jag slutligen hamnar på innan jag får återgå till att blogga lite mindre frekvent.
För det är inte allt lätt att hinna med bloggen i den utsträckning man skulle vilja, allra minst när man jobbar heltid och dessutom har en firma som ska skötas med uppdrag, bokföring och marknadsföring. Men jag stretar på och får som det är just nu ut de inlägg jag vill på bloggen, även om de ibland blir lite kortare än vad som kanske är önskvärt. och varför är det så viktigt för mig att få ut ett inlägg varje dag? Nja, det är egentligen inte särskilt viktigt – men eftersom jag hittills publicerat dagligen i nästan ett och ett halvt år, vill jag gärna fortsätta på den inslagna banan. Det är helt enkelt där det viktiga ligger. Så det är ingen eller inget som kräver av mig att jag ska publicera något varje dag, utan det är bara jag själv som ställer det kravet.

Man pratar ju en hel del om den stress som sociala medier kan innebära för många, att vissa till och med springer in i den där berömda väggen för att man är så mycket på nätet och försöker kombinera det med jobb och/eller skola. Dessutom påverkas man av alla de sjuka ideal som ständigt pumpas ut via olika kanaler i sociala medier. När jag växte upp på 90-talet pratade man sjuka ideal via reklam, tidningar och litteratur – numera är det via nätet som sjuka ideal pumpas ut, vilket kan vara svårt att värja sig emot. Så jag tror att man som ung idag har svårare att tackla alla ideal och sjuka budskap som väller fram genom olika kanaler på internet. Vi pratade källkritik även när jag gick i skolan, men det är ett förhållningssätt som är viktigare idag än för 30 år sedan. Idag kan vem som helst skapa en hemsida som ser seriös ut och där lägga ut information som inte alls stämmer – det där med fake news är så fantastiskt viktigt att hålla koll på, det var något som inte existerade för några decennier sedan. Till det kommer alla ”perfekta liv” man får se i sociala medier, alla som lägger upp bilder och statusuppdateringar om resor, god mat, restaurangbesök och all möjlig lyx som man kan tänka sig. Det kan vara lätt att få bilden av att folk lever ett perfekt liv – trots att det bara är de ljusa och positiva sakerna man får se. Det mindre positiva i tillvaron är det trots allt ganska sällan som man delar med sig av i sociala medier.
Så jag förstår att speciellt många yngre personer upplever någon form av stress kring tillvaron idag, säkerligen en helt annan stress än man upplevde när jag var ung för 25-30 år sedan. Man matas med sjuka ideal, med en massa saker som får det att se ut som folk lever helt perfekta liv – det är helt enkelt väldigt lätt att tro att ”alla” lever perfekta liv i sjukt smala kroppar. Vilket naturligtvis inte är sant. Vissa är smala, ja, men livet är långt ifrån perfekt för någon. Alla har vi motgångar, sorg, olika fel och brister som gör att livet trots allt inte alltid är perfekt – det är bara den bild som pumpas ut via sociala medier som ger skenet av en perfekt tillvaro.

Jag själv är säkert inte mycket bättre själv, det ska absolut medges. Förhoppningsvis pumpar jag inte ut några sjuka ideal, men visst kan det vara så att jag ibland ger skenet av en mer eller mindre perfekt tillvaro – vilket jag verkligen inte har på något vis. Snarare tvärtom. Som alla andra, har jag mina bekymmer och saker som gör att livet inte alltid är helt lätt. Livet är åtminstone i perioder fyllt sorg, bekymmer, problem och andra saker som inte gör livet särskilt enkelt och långt ifrån perfekt. Men det är sällan sådant märks i sociala medier – även om jag själv nog är ärligare än många på till exempel min blogg. Jag kan utan tvekan blogga om vissa saker såsom sorg, viktproblem och andra saker som gör livet mindre lätt. Men det är långt ifrån allt som får ta plats på mina sociala medier, jag har en strikt inställning till det där att hänga ut folk på bloggen till exempel – och skriver inte om sådant som kan vara känsligt för andra personer. Det kan vara sjukdomar eller dödsfall i familjen eller vänskapskretsen till exempel. Så långt ifrån allt går att läsa om på min blogg, ofta av respekt till andra personer. Jag vet inte själv om jag skulle vilja att någon lade ut i sina sociala kanaler om något hänt mig exempelvis. Och av den anledningen lägger jag inte alltid ut saker där det går att härröra till vem det handlar om. Sedan jag skriva i ordalag som att ”en när släkting har blivit sjuk/gått bort” eller liknande – men jag går inte in på det närmare än så.
Men hur som, stress kring sociala medier tror jag vi alla upplever ibland. Stress kring att hinna med, stress kring att ”alla” verkar ha det så bra enligt deras uppdateringar, stress kring de ideal som ständigt pumpas ut genom olika kanaler. Och jag själv kan känna igen mig i en del av den stress som många beskriver i olika sammanhang. Kanske är blogg och sociala medier en del i att jag själv sprang in i den där berömda väggen för ett antal år sedan, även om jag vet med mig att det finns en rad andra saker som haft större inverkan på det som hände. Men det tar mycket tid och ork att vara aktiv i sociala medier, det tar väldigt mycket energi – det kan alla som är lika aktiv som jag säkerligen skriva under på. Som jag sagt förr här på bloggen; man är aldrig riktigt ledig som bloggare. Man letar ständigt efter ämnen att skriva om – och man är bloggare även när man inte sitter framför datorn.