Det finns några få ”regler” som jag håller väldigt strikt på när jag bloggar. Jag kan vara smärtsamt utlämnande och öppen med vissa saker i mina inlägg, men några saker håller jag benhårt på. Och det är att detta är min blogg, som handlar om mig och min vardag. Två saker ruckar jag i princip aldrig på – och det är att jag aldrig diskuterar andra personer eller mitt arbete på bloggen. Jag skriver i princip aldrig om något som berör andra personer än mig själv, inte ens om det är aldrig så små saker. Det är knappt att jag nämner min sambo eller andra familjemedlemmar på bloggen. Och det spelar ingen roll om det är aldrig så banala saker.
Många gånger är det rätt obvious vad man kan lämna ut eller ej om en annan person på internet – och det är klart att det oftast inte spelar någon roll ifall jag nämner på bloggen att jag till exempel varit på middag hos en kompis eller släkting. Men jag har valt att ha en nolltolerans för att inte hamna i sitsen att råka lämna ut för mycket eller nämna något som något vis kan orsaka att någon råkar illa ut på ett eller annat sätt. ”Råka illa” är ju ett vitt begrepp och det är klart att det ska mycket till för att ett blogginlägg ska göra att någon råkar illa ut på riktigt på grund av vad jag skrivit på bloggen. Men jag kan råka nämna något som inte är lämpligt för en persons arbetssituation till exempel. Som exempel, om någon jobbar på en bingohall, kanske det inte är helt lämpligt att jag lägger ut bilder på att vederbörande hänger på Casino Cosmopol titt som tätt.
Så för att helt enkelt inte utsätta mig själv och min bekantskapskrets för onödiga konflikter eller värre saker, så har jag en nolltolerans för att omnämna andra personer. Drar man det hela till sin spets, finns ju även förtalsaspekten att ta hänsyn till. I vissa extremfall kan man göra sig skyldig till förtal om man lägger ut vad som helst om en person. För den som vill läsa hela min integritetspolicy, så finns den här.
Sen gör jag givetvis undantag ibland. Det kan vara att personen ifråga godkänt att jag lägger ut en viss sak eller att det rör sig om något som redan omnämnts i media eller på något internetforum. Eller att det kan finnas ett intresse i lägga ut viss information.

Att jag inte diskuterar mitt jobb härrör sig egentligen från den tid jag var anställd inom Polisen. Där omgärdades min anställning av ett rigoröst sekretessavtal, jag fick helt enkelt inte säga vad som helst om mitt arbete offentligt. I vissa situationer kunde det till och med vara olämpligt att tala om var jag faktiskt jobbade. Så för att inte hamna i någon olämplig situation, tog jag beslutet att aldrig kommentera mitt arbete i några sociala medier. Sen har jag helt enkelt fortsatt på den inslagna banan.
Även idag har jag tystnadsplikt när det kommer till vissa delar av mitt arbete, även om det inte är lika omfattande som inom Polisen. Sen finns det en aspekt till, nämligen att man har en lagstadgad lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare. Den innefattar dels tystnadsplikten, men också att det till exempel inte är lämpligt att kritisera sin arbetsgivare öppet. Det skulle i värsta fall kunna leda till arbetsrättsliga konsekvenser som skriftlig varning eller i värsta fall avsked. Eftersom jag är rädd om mitt jobb – var jag än är anställd – och är mån om att ha en god relation till min arbetsgivare och mina chefer, så väljer jag att inte diskutera mitt arbete på ett öppet forum på internet. Har jag åsikter om mitt arbete, diskuterar jag det med kolleger och chefer – inte på ett öppet forum på internet.

Jag har blivit alltmer mån om min integritet på internet och vill inte lägga ut vad som helst till allmän beskådan. Jag har inte min relationsstatus eller födelsedag utlagd på Facebook till exempel. Sedan är det inget jag skulle ljuga om ifall jag fick frågan, men det ligger inte ute till allmän beskådan. Och jag har också blivit mer restriktiv med vad jag lägger ut i övrigt i olika inlägg. Oavsett om det rör min egen person eller andras. Jag har gått från att vara brutalt ärlig i sociala medier till att vara mer restriktiv med vad jag lägger ut.
Sen är det inte alla som godtagit att jag inte diskuterat andra personer på min blogg. Vissa flickvänner har haft svårt för att jag inte nämnt dem överhuvudtaget på bloggen eller att jag gjort omskrivningar för att ett inlägg inte ska kunna härledas till att det handlat om just dem. Men rent krasst är det något man får godta om man är tillsammans med mig. Jag diskuterar inte andra personer och/eller min relation till dem hur som helst. Det har inte att göra med att jag skulle vilja jävlas med någon, utan att jag är mån om min och andras integritet. Så det är helt enkelt i all välmening och ingenting annat.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: