För några månader sedan lade jag lite på skoj upp en annons om lägenhetsbyte. Inte så mycket för att jag egentligen vill flytta, utan mest för att jag vill se vad man eventuellt kan ”få för” vår lägenhet. Jag skrev i annonsen att vi bara är intresserade av innerstan allternativt Danderyd. Och så är det, ska vi flytta – så länge det inte är till villa – då är det innestan som gäller. Vi trivs båda väldigt bra i Bagarmossen och med lägenheten vi har idag – en lägenhet vi lagt mycket pengar och tid på att få i det skick vi vill ha den. Vi har inrett klädkammaren, installerat dimmers och tapetserat om. Det som nu är kvar, är att vi med tiden vill ha parkett i hela lägenheten – men det får bli en senare fråga. Nu är vi höjda med den lägenhet vi har och vill inte ändra på så hemskt mycket i den. Men visst är det lockande ibland att kanske hitta något innanför tullarna, att bo mer centralt. Skulle vi dessutom få en lägenhet i närheten av centralen eller Södra station, då skulle mina jobbresor bli väsentligt mycket enklare. Idag har jag minst ett byte och en restid på en bra bit över en timme när jag ska till eller från jobbet – men bodde vi nära centralen eller Södra station skulle jag spara väldigt mycket tid per resa. Jag har bott i Bagarmossen sedan maj 2005 och alltid trivts erhört bra här – det viktigaste finns liksom inom räckhåll i det lilla centrumet och man behöver inte åka någonstans eller gå långt för att köpa en liter mjölk. Dessutom finns några restauranger, apotek och annan service som behövs i vardagen. När vi för några år sedan började leta efter något större, var det just ett sådant krav vi ställde om omgivningen – att det fanns något litet centrum i närheten. När jag flyttade till Bagarmossen 2005, fick jag en tvåa på samma adress som jag bor nu. Jag tyckte jättemycket om den lägenheten, men efter en tid började vi tycka att vi växt ur lägenheten. Vi ville ha ett rum till som kunde vara kontor och gästrum helt enkelt. Ibland har vi gäster som sover över och då är det jättebra med ett extrarum så att de kan stänga om sig om kvällarna. Och efter en del letande och springande på diverse lägenhetsvisningar, hittade vi en trea i samma trappuppgång där vi redan bodde. Vi fastnade för lägenheten direkt och tackade ja. Eftersom vi stod på första plats i lägenhetskön för den, så fick vi också lägenheten. Nu fick vi en lägenhet nära ett centrum, nära tunnelbanan och bara 20 minuter från centralen inklusive promenad – precis som vi hoppats på.
Och nu tittar vi lite på skoj efter ny lägenhet för att komma in innanför tullarna. Men vi är jättepetiga när det kommer till vad vi ska ha om det nu blir en flytt. Det ska vara minst 2,5 rum och kök, minst 80 kvadratmeter och nära tunnelbana och/eller pendel. Sen ska det finnas viss service i närområdet, såsom affärer och restauranger – vi vill inte gå långt när det är dags att handla mat. Och det ska vara en rimlig hyra, vi vill inte betala bortåt 20.000 i månaden – som vissa lägenheter i city trots allt kostar. Visst kan vi vara villiga att gå upp litegrann i hyra, men inga groteska summor. Så det gör förstås att utbudet minskar ganska radikalt. Men någon gång ibland dyker det upp intressant objekt att byta med, det gör det trots allt. Sedan ska det förstås finnas ett ömsesidigt intresse i att byta lägenhet – alla vill ju inte flytta till Bagarmossen, hur konstigt det än kan låta. 😉 Men jag har hittat lägenheter till rimlig hyra i närheten av Strandvägen (en av Stockholms mest exklusiva adresser, för den som inte är så bevandrad i Stockholm), på Kungsholmen och Östermalm. Sen är det faktiskt vissa som skriver att de vill specifikt till Bagarmossen – så har man tur hittar man just ett sådant bytesobjekt med tiden. Som det är nu, trivs vi väl med vår väl tilltagna trea på 84 kvadratmeter och vi vill inte byta ner oss till något mindre – ska vi flytta är det minst en stor trea eller större som gäller. Allt beroende på läge och hyra, förstås.
Men flytta ifrån Stockholm är definitivt inte aktuellt, där vi rörande överens båda två. Jag har ibland tänkt tanken att flytta till Södertälje med omnejd, eftersom jag jobbar där – men jag kommer mycket snabbt på bättre tankar. För jag har inte minsta lust att flytta varken ifrån Stockholm eller till Södertälje. Jag har bott i Stockholm sedan 1999 och har stortrivts i princip från dag ett. Det är möjligen första tiden, då jag bodde i utkanten av Upplands Väsby som jag inte trivdes något vidare. Då hade jag nästan en timmes resväg till centralen och i princip inga affärer eller annan service i närheten. Medan jag desperat letade lägenhet närmare stan, fick jag tankar på att eventuellt flytta ifrån Stockholmsområdet – bland annat tittade jag på lägenhet i Uppsala. Detta då jag på den tiden jobbade på Arlanda och inte skulle ha krångligare resväg till jobbet om jag bodde där. Men idag är jag glad att jag inte flyttade till Uppsala, att jag höll mig kvar i Stockholmsområdet och till sist fick en lägenhet närmare stan. Jag flyttade till Stockholm från lilla Hudiksvall för ganska precis 27 år sedan och konstrasterna var enorma. Jag var inte riktigt van vid de långa avstånden, myllret av människor – men överraskades också av utbudet på saker, som butiker, nöjen och restauranger. Nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans än i Stockholm – inte ens i någon av kranskommunerna. Ja, det är möjligen Danderyd som kan locka lite – men i övrigt kan jag inte tänka mig att flytta ut ifrån stan. Jag har till och med lite svårt att förstå folk som själva väljer att bo i någon förort långt ut ifrån stan. Må så vara att du i exempelvis Upplands Väsby har ett bra centrum med all service du kan tänka dig – men det är fortfarande långt in till Stockholm. Sen är det förstås en skillnad om man är ifrån Stockholm eller inflyttad, som jag. Jag har ju flyttat till Stockholm för att bo i Stockholm och inte i någon förort längs pendeltågslinjerna. Är man född och uppvuxen i Stockholm, då kan av kranskommunerna vara ett alternativ till att lämna regionen helt och hållet. Du kan leva vad som påminner lite om småstadsliv, men samtidigt ha Stockholm, släkt och vänner inom räckhåll. Jobbar man dessutom inte i stan, då kan det vara ett alternativ att bo i en förort. Min vardag skulle vara väsentligt mycket enklare och billigare om jag bodde närmare Södertälje till exempel. Men det vill jag inte göra – och skulle med all sannolikhet heller inte få med mig sambon att flytta till Södertälje eller dess närhet.
Ibland när jag sitter på pendeln till/från Södertälje och svischar förbi förorterna som ligger längs pendeltågslinjen, tänker jag ibland att herre Gud – folk bor och lever verkligen här. Det är anonyma betongkomplex, förortscentrum och ibland halvidylliska radhusområden. Men ingenting som gör att jag känner någon som helst längtan efter att bo just där. Jag vill inte bo i Rönninge, Tumba eller Huddinge – då lockar Bagarmossen väsentligt mycket mer. Stockholms närförorter kan många gånger vara ganska charmiga, som Bagis med sin 50-talsbebyggelse eller Vällingby med sitt centrum från ungefär samma tid. Men kommer man lite längre ut ifrån stan, blir områdena mer opersonliga, höghusen högre och betongen gråare på något märkligt vis. Åtminstone är det mitt intryck av det jag sett av vissa kranskommuner. Man kan ibland tala om att områden och bebyggelse har en själ – och många av betongområdena i förorten saknar denna själ. Istället har exempelvis Bagarmossen en fantastisk själ med sin charmiga bebyggelse och sitt levande centrum. Självklart finns det tristare områden även i Bagarmossen, men lite så är det ju överallt, vart man än vänder sig. Sedan jag kom till Stockholm 1999, har stan verkligen fått en mycket speciell plats i mitt hjärta och jag har svårt att se mig själv bo någon annanstans. Och Bagarmossen har verkligen sin charm på mer än ett sätt. Dels är det nära stan, man är på centralen på en kvart med tunnelbanan – men samtidigt finns naturen inom räckhåll bara en bit bort. Vi har bara några minuters promenad till Nackareservatet, med badsjö, motionsspår och en helt fantastisk natur. På vintrarna gör man i ordning skidspår längs motionsspåren och på somrarna går det att fiska i sjön om man köper fiskekort. Så man har liksom allt precis runt hörnet om man bara anstränger sig litegrann och är villig att promenera eller cykla en bit. Badsjön ligger cirka 20 miinuters promenadväg bort till exempel, vilket är helt överkomligt. Och just att ha naturen runt hörnet är något jag skulle sakna väldigt mycket om vi flyttade in till stan – då skulle man behöva åka en bit istället för att komma till en badsjö eller skogsstråk, vilket jag inte behöver idag.
Jag gjorde dock en liten paus i att bo i Stockholm, när jag 2006 flyttade till Kalmar för att plugga några år. Men jag minns hur jag rakt igenom hela studietiden längtade tillbaka till Stockholm, hur jag bara väntade på att studierna skulle vara över så att jag kunde flytta tillbaka till huvudstaden igen. Och det tog inte många veckor efter att min examen innan jag flyttade tillbaka till Stockholm och Bagarmossen – vilket är bland det absolut bästa jag har gjort. Jag trivdes aldrig riktigt i lilla Kalmar, även om det är en lite större småstad med cirka 43.000 invånare. Jag trivdes bättre än i Hudik, som ju är aningen mindre och jag gillade studentlivet – men att jag skulle flytta tillbaka till Stockholm rådde det aldrig några som helst tvivel om. En del av mina klasskompisar från högskolan blev kvar i Kalmar, träffade en partner och bildade familj där. Men jag tror att de allra flesta åndå flyttade därifrån och tillbaka till sina hemorter när studierna var avklarade. Jag har ibland fått frågan om jag inte vill flytta hem till Hudik igen, men för mig är Stockholm numera hemma. I Hudik känner jag mig nu som en gäst, jag känner knappt igen mig när jag är där numera. Det har byggts till och byggts om, ploppat upp restauranger och uteställen som inte fanns när jag bodde där. Självklart hittar jag fortfarande som i min egen ficka när jag rör mig runt i Hudik, men så mycket har hänt under de 27 år som jag varit därifrån. Så till skillnad från första åren i Stockholm, säger jag numera att jag åker och hälsar på i Hudik, men hem till Stockholm. Jag har bott längre utanför Hudiksvall, än jag bott där. Jag var fem år när vi flyttade dit 1982, sedan flyttade jag till Stockholm 17 år senare. Så utöver Hudik har jag bott fem år i Uppsala – där jag är född – fem år i Kalmar, ett år i London och 22 år i Stockholm. Så även om jag säger att jag är ifrån Hudik från början när någon frågar, så är Stockholm det som idag är hemma. Och jag trivs verkligen i storstan med allt vad det innebär, jag kan inte tänka mig en annan bostadsort, det ska extremt mycket till för att jag ska flytta någon annanstans. Då ska jag blir erbjuden ett extremt bra jobb eller liknande för att ens överväga tanken att lämna Stockholm. Möjligen kan jag flytta för en period – om jag skulle plugga igen eller få ett tillfälligt jobb på annan ort – men jag skulle med all sannolikhet flytta tillbaka igen efter en tid. Inte minst nu, sedan jag hittat lägenhet på behörigt avstånd från stan – då finns ingen anledning för mig att flytta någonstans.
När jag kommer tillbaka till Hudik och enstaka gånger springer ihop med gamla klasskompisar som blivit kvar i Hudik efter gymnasiet, kan jag drabbas av lättare panikkänslor. Jag skulle inte stå ut med att bo kvar där livet ut helt enkelt. Jag säger inte att jag tycker att jag lyckats bättre än dem som blivit kvar, däremot säger jag att jag aldrig trivts med att bli kvar i lilla Hudik. Jag minns stämningen i stan medan jag bodde kvar, att man märkte av en konstig bitterhet hos folk över att man inte flyttat någonstans, att man inte kommit bort ifrån Hudik utan blivt kvar. Ofta hörde man kommenterer i stil med ”hade det inte varit för barnen hade jag flyttat direkt”. Medan jag själv tänker att det går alldeles utomordentligt att flytta även om man har barn, det är bara en undanflykt för att inte flytta. Man kan inte gå ett helt liv och vara bitter över att man inte kommit iväg utan bott ett helt liv i vad man anser är en liten håla. Ibland kan jag känna att det känns tragiskt när jag går i affärerna i Hudik och ser att samma damer – som var unga kvinnor medan jag bodde kvar – jobbar i kassan på Hemköp eller H&M. Många av dem har inte ens pluggat och aldrig kommit iväg överhuvudtaget från stan, vissa har inte ens flyttat för just studier utan blivit kvar på samma kneg de fick efter gymnasiet. Det är inte fel så länge man trivs med det, men jag själv skulle aldrig finna mig tillrätta med det – inte en chans. Den bitterhet man märkte av i Hudik bland dem inte flyttat, den bitterheten har jag aldrig märkt i Stockholm. Jag tror aldrig jag hört en infödd stockholmare klaga över att man blivit kvar ”i den här gudsförgätna hålan”, snarare märker man en stolthet över sin stad och sitt ursprung. Även jag själv säger med viss stolthet att jag bor i Stockholm, för jag tycker om stan, trivs här och kan inte tänka mig att bo någon annanstans. När jag bodde i Hudik var det lite annorlunda, jag ville inte skylta med det på samma vis. Så jag trivs med mitt val att ha blivit kvar i Stockholm, trots att jag under en period var på väg att flytta härifrån. Jag är nöjd med lägenheten jag bor i, även om jag lite sporadiskt tittar efter något närmare stan. Men en sak är säker. Jag kommer inte flytta till en annan förort, utan ska jag flytta blir det in till city och ingen annanstans. Punkt slut.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.