allkonstnarenJag har alltid tyckt om språk och haft hyfsat lätt att lära mig nya språk. På gymnasiet gick jag humanistiska gren och läste engelska, tyska, ryska och spanska. I ärlighetens namn är det väl bara engelska och tyska jag skulle kunna hålla ett vettigt samtal på numera, men det är ändå kul när man snappar upp ord man förstår även på ryska och spanska.
Däremot kommer jag allt oftare på mig själv med att jag inte läser undertexterna när jag det pratas engelska på TV. Jag använder undertexterna mer som stöd när det dyker upp ord jag inte kan. Läser jag undertexterna i sin helhet, blir det mest en röra i skallen eftersom jag hänger med så pass bra i vad som sägs och översättningen sällan är helt ordagrann. Det blir liksom snurrigt i skallen när man läser en sak och hör något helt annat sägas.
Sen blir det inte sällan en frustration när jag hör någon prata en grötig dialekt där jag har svårt att hänga med i vad som sägs. För även om jag tycker mig prata bra engelska, finns det dialekter som jag har svårt att förstå. Brittisk engelska har jag minst problem att hänga med i, men det är nog rätt naturligt i och med att jag bott i London ett tag. Vissa amerikanska dialekter har jag desto svårare för. Vi tittar just nu till exempel på Sons of anarchy på Netflix och där kan jag inte riktigt definiera vilken dialekt det är man pratar. Men jag har riktigt svårt att hänga med språkmässigt och är hänvisad till undertexterna nästan helt och hållet.
Även när det pratas tyska är det inte alltid jag läser undertexterna helt och hållet. Framförallt österrikisk tyska är extra lätt att förstå och jag tittar bara på undertexterna när det dyker upp ord jag inte kan.
När jag gick ut gymnasiet, hade jag ambitionen att bo en period i ett land för varje språk jag läst i skolan. Allt för att lära mig respektive språk bättre. Så blev det aldrig, utan det blev en vända till England och London men sedan har jag hållit mig hemma i Sverige. Det är kanske inte riktigt försent än, men jag har nog blivit lite för hemkär för att bo utomlands igen. Fast jag erkänner gärna att det hade varit roligt om man haft lite större språkkunskaper. Om inte annat kanske jag vid tillfälle kan ta en kvällskurs i något av de språken jag läst för att friska upp minnet lite. Det är ju inte bara när det kommer till att skippa läsa undertexter som språkkunskaper är något bra att ha.
