Det är bättre att vara förtjänt av att hedras och inte bli det än att bli hedrad utan att förtjäna det

Vi matas ständigt med elände av alla de slag när vi följer medierapporteringen. Vissa saker berör mer än andra, vissa saker etsar sig liksom fast i ens medvetande på ett sätt som man kanske inte kan ana. Andra saker är svåra att ta in, svåra att förstå och kan kännas så extremt meningslösa och totalt avskyvärda. Skolskjutningen i Örebro är förstås en sådan händelse, men jag snubblade igår också över en annan händelse som liksom etsade sig fast hos mig. Det handlar om 22-åriga Lima Khan som skulle skyddas från sin familj och bodde på hemlig plats långt från hemmet i Lessebo. Men med löfte om att inget skulle hända henne lurades hon att komma hem. Ett par veckor senare hittades hennes kropp svårt bränd i ett misstänkt hedersmord. Igår åtalades Limas bror och föräldrar för hedersrelaterat mord – mamman och brodern har mer eller mindre erkänt medan pappan nekar till brott.
Och jag blir så illa berörd av sådant här. Vad driver någon till att döda en familjemedlem, att döda sin syster eller sin dotter? Hur kan driften kring en påstådd heder vara så stark att man hellre ser en familjemedlem död? Jag kan liksom inte förstå det hela, det går inte i skallen på mig. Och framförallt är det något som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle – det är verkligen ett tankesätt som hör hemma på stenåldern, om ens då.

Sen kan högern dilla hur mycket man vill om att detta är ett ”importerat” problem, men jag vill hävda att hedersvåld/-mord finns även i den svenska kulturen – det är bara det att det tar sig lite andra former. I snitt 15 kvinnor om året dödas av en man de har eller har haft en nära relation till – och det är väsentligt många fler som utsätt för våld i hemmet. Kom inte och försök få mig att tro att detta endast är ett problem i andra länder, för det finns ”ursprungssvenska” män som slår och dödar också. Män som försöker kontrollera, manipulera och styra över sina offer. Det är hedersvåld, fast i olika skepnader – och det fanns i Sverige långt innan vi ”började” ta emot flyktingar och invandrare. Nu råkar just Lima i fallet ovan vara från Afghanistan, men det finns helsvenska familjer där sådant här också förekommer – fast som sagt i en annan skepnad. En skepnad i form av svartsjuka, kontrollbehov och allt vad det nu kan vara.
Jag tycker det är så fruktansvärt med sådana här dåd, jag kan verkligen bli riktigt illa berörd. Kanske är det för mina egna erfarenheter av våld i nära relationer, kanske är det något annat – men jag blir väldigt illa berörd, det går liksom inte att komma ifrån. Jag kan känna den maktlöshet som Lima måste ha känt, hur hopplöst det måste ha känts att vara förföljd av sin egen familj – som egentligen borde vara navet i hela hennes trygghet. Men istället får hon inte gifta sig med vem hon vill, hon får inte styra över sin egen tillvaro och sitt eget liv och är mer eller mindre familjens ägodel. Åtminstone tycks det vara vad familjen anser, som tar sig rätten att styra över hennes tillvaro på detta sätt.

Jag hoppas nu att de skyldiga döms för detta vedervärdiga brott, att de inte ser dagens ljus på ett bra tag framöver. Att hedern kan vara viktigare än att ha sina barn i livet är för mig obegripligt. Visst att man kan bli besviken, irriterad, arg och upprörd över vad ens barn gör – men att från det övergå till att döda dem är något som inte hör hemma i den upplysta tid vi lever i. Enligt vad jag läst om just Lima, tycks det har varit fadern som varit drivande i det hela och fått mamman och brodern till att vara behjälpliga i mordet. Enligt DN ska brodern ha strypt Lima i familjens bil, de ska sedan ha tänt på kroppen – som var svårt bränd när den hittades av förbipasserande. Så svårt bränd att man varit tvungna att identifiera kroppen med hjälp av tänderna.
Det skulle vara intressant att veta hur man är funtad när man gör något som detta. Och missförstå mig rätt nu, jag tillhör inte dem som tror att alla från Afghanistan eller Mellanöstern är så här. Tyvärr finns det visserligen en överrepresentation av hedersvåld och en dålig kvinnosyn i vissa kulturer, men jag dristar mig inte till att dra alla över en kam – så som somliga inte minst på högerkanten har en tendens att göra. Ska man diskutera att ta seden dit man kommer, så får man i alla fall lämna hedersförtyck, hedersvåld och andra primitiva sedvänjor bakom sig om man ska leva i Sverige. Jag förespråkar inte att alla ska fira jul, midsommar och påsk med fjantiga traditioner som leka grodor runt en blombeklädd stång. Man får gärna ha andra traditioner och sedvänjor, man får gärna fira ramadan och andra högtider – men håll dig inom den svenska lagens ramar om du ska leva i Sverige. Jag är självklart minst lika hatiskt mot ”helsvenska” människor som mördar och misshandlar – det hör inte hemma i en civiliserad kultur.

Jag välkomnar mer än gärna människor i nöd med öppna armar, för mig får folk gärna fly eller flytta till Sverige, det har jag inga som helst problem med – tvärtom. Jag har själv utländsk påbrå och skulle inte ha suttit här om det inte vore för den generösa flyktingpolitik Sverige haft – vilket även gäller min sambo. Och de flesta som kommer till Sverige sköter sig, lär sig språket, jobbar och betalar skatt – det ska man självklart vara medveten om. Det är långt ifrån alla som ägnar sig åt dumheter som hedersförtryck och andra ociviliserade saker. Men de som gör det har inte mycket här att göra om ni frågar mig. Faktiskt. I Sverige ägnar vi oss inte åt hedersvåld, vi ägnar oss inte åt förtryck, vi eldar inte upp våra anhöriga – oavsett ursprung, oavsett tro, oavsett medborgarskap. Det spelar ingen roll om du är född i Uppsala, Svedala, Kabul, Moskva eller Bagdad – sådant här hör inte hemma i Sverige.
Det jag blir trött på är att högern gärna använder sådant här i sin argumentation för att begränsa invandringen och asylrätten. Jag håller absolut med om att man ska leva efter svenska lagar och regler så länge man vistas i Sverige. Men jag vägrar att gå med på att alla som kommer hit missköter sig. De flesta följer trots allt våra lagar, men sedan finns det undantag – som Limas familj. Och jag hoppas som sagt att de får kännbara straff, att de förhoppningsvis lär sig läxan att deras sätt att se på sina anhöriga och deras rätt att få leva sitt egna liv inte hör hemma i Sverige.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1