Du föddes för att sticka ut, så sluta försöka att passa in!

Det har blivit ett antal abetsplatser jag varit på genom åren. Lägger man därtill de praktikplatser jag haft när till exempelvis pluggat, så har jag varit på ett 20-tal arbetsplatser sedan jag kom ut i arbetslivet för snart 30 år sedan. Överallt har jag lärt mig något om tillvaron och inför framtiden, men framförallt har jag kommit i kontakt med en stor mängd människor som varit alltifrån riktiga original. Jag tänker ibland på alla de människor jag lärt känna och umgåtts med genom åren och hur dessa kontakter format mig till den jag är idag. En av mina första arbetsplatser var en högstadieskola i Hudiksvall, där jag är uppvuxen. Där hade vi en rektor med ganska grava alkoholproblem och som inte alls visste hur man skulle bete sig som chef. Han var alltid fullast på alla personalfester, tafsade på kvinnlig personal och var ständigt ute i krogsvängen, även på vardagar. Jag minns väldigt väl hur jag lovades en heltidstjänst under en termin, men bara ett par veckor in på terminen avbröts min anställning och jag fick utan förklaring gå ner på halvtid. När jag sa ifrån, hotades jag med att bli uppsagd helt och hållet. Det slutade till sist med att jag faktiskt också sade upp mig helt och hållet, som en ren protest ringde jag sent en fredagseftermiddag och meddelade att jag inte skulle dyka upp på måndag morgon. Eftersom jag var timanställd, kunde jag göra så och hade ingen uppsägningstid.
Istället började jag jobba på Posten (eller PostNord som det heter idag), där jag fick en chef som inte heller kunde bete sig. Han hade mig veterligen inga alkoholproblem, men hade i övrigt enorma problem med sitt temperament. Vid minsta misstag kunde man få en utskällning utan dess like – och som personal smög man runt på tå för att inte trampa fel, göra någon tabbe och därmed (återigen) falla offer för chefens heta temperament.

Men de allra knepigaste figurerna råkade jag ut för till sjöss, tro mig. Det har varit alltifrån rent otrevliga människor till folk som tagit varje tillfälle i akt att gå iland för att köpa sex. Vissa båtar sticker ut mer än andra när jag tänker tillbaka på det ganska stora antalet båtar jag hunnit med genom åren. Särskilt sticker en oljetanker ut, där vi gick mellan Rotterdam och Amerika, i synnerhet Sydamerika. Man talar till sjöss om att många sjömän som jobbat mycket på oljetankers ofta drabbas av vad man kallar tankfnatt – och det är nog vad merparten av besättningen på den här båten faktiskt drabbats av. Maskinchefen körde med ”management by fear” och ingen i maskinpersonalen vågade skylta med när något gått fel, hur små misstagen än var. Istället slätade man över saker och ting – och passade på att åtgärda eventuella fel när maskinchefen var iland för att gå på bordell. Och kaptenen var inte mycket bättre, utan körde med regelrätta bestraffningar när något gick på tok. Samma sak gällde när det kom till kapten, mycket slätades över och tystades ner för att det inte skulle komma fram – och rättades till när kapten i sällskap med maskinchefen för att gå på bordell. På samma båt gick jag dubbelt med andrestyrman för att lära mig det jag skulle lära mig under praktiken, men jag bad efter ett antal veckor om att få byta handledare, eftersom jag helt enkelt ansåg att andrestyrman var för otrevlig.
Jag minns en styrman på en av de första båtarna jag var på, han pratade bara med mig när han var på fyllan – vilket visserligen var rätt ofta, så han ignorerade mig inte helt och hållet. Dessutom hade han för vana att hamna i slagsmål när han var iland på fyllan. På samma båt jobbade en kock, som jag började umgås lite med – han bodde i närheten av Kalmar, där jag pluggade vid den här tiden. Vi umgicks lite sporadiskt sedan jag mönstrat av, men när jag fick veta att han fått kontaktförbud gentemot sin fru, då bröt jag faktiskt kontakten och kände inte att vi hade så mycket gemensamt trots allt. För jag har inget intresse i att umgås med en kvinnomisshandlare, även om vi ofta hade trevligt tillsammans.

Under min tid till sjöss, har jag blivit utskälld över kommunikationsradion (så att alla hör), fått kommentarer i stil med ”ta det inte personligt – men du är så jävla dum i huvudet” och fått höra att jag mest är i vägen – att man bara tar emot däckselever för att man måste, inte för att man vill. Och självklart måste man kunna säga till när/om jag gör del, självklart kan jag ta kritik så länge den är befogad. Men jag har svårt för när det går till rena personangrepp, när man går över någon form av gräns. Sedan har jag naturligtvis inte bara blivit illa bemött, utan på somliga båtar har jag stortrivts och blivit fantastiskt bra bemött – och knappt velat gå iland igen. Men jämför man antalet båtar jag varit på med antalet arbetsplatser iland, så är antalet båtar där jag blivit mer eller mindre illa bemött ganska överrepresenterade. På somliga båtar har det varit enstaka besättningsmedlemmar som inte kunnat bete sig, på andra båtar har tankfnatt varit totalt utbredd och praktiskt taget ingen kunnat bete sig vettigt.
Dock har det bemötande jag fått ombord på olika båtar inte på något vis påverkat mig i mitt beslut att vara kvar iland och inte gå till sjöss igen. Det är många andra saker som lett mig fram till det beslutet, bland annat det är svårt att ha ett fungerande liv iland/hemma som sjöman när man är borta alltifrån några veckor till fler månader. Jag tycker mig ha ganska mycket skinn på näsan och vara relativt hårdhudad, jag är inte den som är direkt känslig för kritik, påhopp eller personangrepp. Och visst har jag varit med om konstigt bemötande även på arbetsplatser iland – men sjöfarten sticker liksom ut på ett märkligt vis. Men oftast kan jag ta konstigt bemötande och ge svar på tal när det inträffar – eller i värsta fall ta upp det hela med rätt instans om jag känner att det blir en situation jag själv inte kan hantera. Jag minns i synnerhet en kvinnlig kollega som på en tidigare arbetsplats iland utsett mig till sin lilla hackkyckling. Där övergick det hela över till ren mobbning och jag tog till sist upp det hela med våra chefer, eftersom det inte hjälpte att jag själv sa ifrån. Och så gör jag fortfarande ibland när det kommer påhopp eller andra saker på en arbetsplats, jag låter cheferna få veta vad som hänt och sedan reda ut det som skett. Oftast med gott resultat.