Det händer oss alla ibland att man byter ut saker hemma. Man köper nytt och står sedan där med en pinal man inte behöver. Så länge det inte är trasiga saker jag bytt ut, brukar jag oftast försöka se till det jag inte vill ha på något vis kommer till användning. Antingen säljer jag via till exempel Blocket, eller så skänker jag sakerna till någon secondhandbutik, så sedan kan sälja det hela vidare.
På sistone har det ploppat upp diverse grupper på bland annat Facebook, där man kan skänka bort saker man inte längre behöver. Och när återbruk och återvinning blir allt viktigare, är det ju bara bra att det finns enkla sätt att göra sig av med saker man inte längre behöver, men utan att slänga dem.
Men när det kommer till att göra affärer via annonser eller internet, då verkar många glömma bort det där med social kompetens och att visa respekt för andra människors tid och engagemang. Jag brukar vilja sälja eller skänka bort saker som jag inte längre behöver och det egentligen inte är något fel på. Men sakta börjar jag också tröttna på allt krångel som med jämna mellanrum uppstår. Det är personer som säger sig vara intresserade, men sedan inte dyker upp på avtalad tid (den allra värsta kategorin är de som dessutom gör sig onåbara på telefon, utan helt och hållet skiter i vad man kommit överens om). Eller personer som ska pruta och komma med rena skambud på det man vill sälja, långt under vad föremålet är värt.
Alla kan få förhinder, men då tycker i alla fall jag att man faktiskt hör av sig och meddelar detta. Svårare än så är det inte, framförallt inte i dagens högteknologiska samhälle då en kontakt bara är ett SMS bort. Man behöver inte förklara sig, berätta varför man inte kommer – det räcker att bara tala om att man fått förhinder. Som respekt för säljarens tid och engagemang. Men det är inte alla som håller med mig på den punkten.
