Vi måste ha Söderorts tråkigaste grannar. Att det är tyst och lugnt i huset må vara guld värt och snarare något positivt än något negativt. Men de grannar vi har i grannhusen – vars fönster vi ser – verkar knappt vara vid liv överhuvudtaget. Det är bara en handfull fönster som det överhuvudtaget lyser i om kvällarna.
Lugn och ro i alla ära, men det skulle vara roligt med lite liv och rörelse också! I ett av husen vi ser från vardagsrummet, är det knappt något fönster alls som det lyser i om kvällarna. Något som gör att Bagarmossen nästan känns som lite av en spökstad snarare än den levande förort som det annars brukar vara.
Jag tillhör dem som på ett nästintill sjukligt sätt älskar smålampor och dekorerat hela lägenheten med sådana. Så fort mörkret faller, går jag runt i lägenheten och tänder upp så att det är lite mysbelysning i alla rum. Även om jag inte rent fysiskt befinner mig i ett rum, så är det ändå smålampor tända där. Och helst vill jag förstås ha lite stearinljus tända här och där också, för att öka på hemtrevnaden. Och där är vi människor olika förstås. Men jag tycker det är konstigt att jag är i princip ensam i kvarteret om att vilja ha lite belysning hemma.
