Vad skulle man göra utan väckarklocka?

Jag har alltid mobiltelefon liggandes intill sängen för att inte riskera att försova mig. Jag har en vanlig väckarklocka också, men den använder jag knappt. Istället är det alarmet på mobiltelefonen som gäller. Jag tillhör dem som alltid har mobilen igång dygnet runt, mycket för att vi inte har någon fast telefon – skulle något hända vill man trots allt vara nåbar. Det var annat på den tiden man hade fast telefon, då hade jag ofta mobilen avstängd när jag var hemma. Men ju fler funktioner mobilerna har fått och ju mer man använder den till olika saker, har jag alltmer börjat ha den påslagen hemma. Och sedan jag sagt upp den fasta telefonen, då har jag också övergått till att ha telefonen igång dygnet runt.
Sen slår jag givetvis av ljudet ibland när jag av olika anledningar inte vill bli störd. När jag går på filminspelningar, är till exempel telefonen alltid på ljudlös eller flygplansläge. Detsamma gäller när jag går på teater, bio eller konsert. Jag vill inte störa skådespelarna på scen genom att telefonen plötsligt ringer. Det har faktiskt hänt att jag glömt att stänga av ljudet och telefonen har ringt – och det är alltid lika pinsamt. Numera är man så van vid att stänga av ljudet inför olika saker, så det sker nästan på automatik.

Från att man enbart använt telefonen till ringa och messa, är telefonen numera även såväl väckarklocka som påminnare och guide. Väckarklocksfunktionen och påminnelsefunktionen använder jag otroligt mycket, precis som väckarklockan och GPS:en. Telefonen är så mycket mer än bara en telefon numera. Det är liksom en bärbar, liten dataterminal med alla möjliga funktioner. Jag går till exempel ytterst sällan hemifrån utan mina hörlurar så att jag kan lyssna på musik via telefonen, där Spotify är installerad.
Det där med ringa och messa med telefonen är inte längre det primära, istället används manicken till så otroligt mycket annat. Och jag klagar inte, livet har blivit otroligt mycket enklare med dagens telefoner. Idag kan man ta sig fram till vilken adress som helst med stor enkelhet. Man får bara adressen dit man ska, sedan kan man leta upp kortaste vägen dit med såväl kollektivtrafik som bil eller till fots. Jag minns såväl den tiden när man fick sitta i telefonkö till SL:s kundtjänst för att ta reda på hur man ska ta sig mellan olika platser kollektivt. Så fick man snällt skriva upp resvägen och hoppa på att det inte blev några störningar. Blev det en trafikstörning och man var tvungen att åka en annan väg, satt man liksom i klistret. Idag är det så lätt att gå in i SL-appen och leta reda på en annan resväg om det till exempel blir stopp i pendeltågstrafiken (något som ju händer lite titt som tätt).

Och vad gjorde man innan allt gick att googla? Tänk vad mycket kunskap man gick miste om när Google inte fanns. Är man idag oense i en fråga, är facit bara en googling bort, så var det inte för 20 år sedan. Då fanns inga sökmotorer som kunde hjälpa oss att hitta svar på i princip vad som helst. För hur enkelt är det inte att bara plocka fram telefonen och med några få knapptryckningar få svar på i princip allt? Man har plötsligt hela världen i fickan.