I slutet av 2019 valde Hennes & Mauritz att sluta köpa bomull från provinsen Xinjiang i Kina efter rapporter om att upp emot en miljon personer ur den muslimska minoriteten uigurer satts i omskolningsläger där tvångsarbete är en del av vardagen. Detta ska vara just i Xinjiang, där kinesisk bomull produceras. Och det känns ju som ett helt korrekt beslut, med tanke på att såväl Amnesty International som FN rapporterat om tvångsarbete i området. Vill H&M behålla sina kunder är det helt rätt att göra ett sådant ställningstagande. Nu är det ytterst sällan jag själv handlar kläder på H&M, men det händer någon gång ibland. Och jag skulle helt avstå från att handla på en klädkedja som på något vis har samröre med några oegentligheter.
Men den kinesiska regimen gillar inte H&M:s bojkott av kinesisk bomull och har drivit igenom en bojkott av klädföretaget, vilket lett till att man tvingats stänga flera butiker i Kina. Det lite komiska i kråksången är att Kinas officiella version är att det inte förekommer något tvångsarbete. Inte för att jag direkt väntat mig att man skulle erkänna det utåt, det hade ju faktiskt varit ganska förvånande trots allt. I en kommentar till Svenska Dagbladet skriver den kinesiska Sverigeambassadören att ”Det har aldrig förekommit några problem med bomull från Xinjiang. Den så kallade frågan bygger på desinformation som fabricerats av anti-kinesiska krafter som har som syfte att bryta värdekedjan och att stoppa Kinas utveckling.”.
Den kinesiska regimen påminner med andra ord ganska starkt om hur det ser ut i Nordkorea, där bilden är att allt är frid och fröjd utåt, medan det egentligen råder ganska horribla förhållanden i landet. Jag känner inte att jag för ett ögonblick tror på vad företrädare för den kinesiska regimen säger i frågan. Det är rätt självklart att de inte erkänner att dessa så kallade omskolningsläger faktiskt existerar. Man hävdar också bestämt att regimen inte har något med bojkotten mot H&M att göra, utan att ”det är folket självt” som ligger bakom bojkotterna.

För mig är det bara diktaturer som agerar på det sätt som Kina nu gör. Man sätter minoriteter i omskolningsläger, har tvångsarbetare och förnekar alltihop utåt. Istället hävdar man sig ha en öppen marknad utan tvångsarbetare, en marknad som enligt ambassadören bara blir öppnare och öppnare för varje dag som går. Jaja, det låter ju bra i alla fall, men jag undrar hur många som faktiskt tror på ambassadörens ord? Gör han det själv? Man kan ju undra om Kinas regim gått i samma skola som kollegerna i partitoppen i Nordkorea…? Jag vet inte vad ni andra skulle kalla det hela, men i min värld är det att jämställa med hjärntvätt på hög nivå. Bokstavligt talat.

Det är just sådant här som gör att jag är skeptisk till att besöka ett land som Kina. Å ena sidan skulle jag gärna åka dit, eftersom jag tror att det är ett häftigt land med mycket att se. Men jag vill inte gynna en regim som uppenbarligen strider mot mänskliga rättigheter. Det kan kännas som en droppe i havet, men någonstans är det just den makt man har som ”den lilla människan”, att faktiskt bojkotta regimer som inte sköter sig. Det finns en rad länder som ändå hamnar på min ”svarta lista” över länder jag moraliskt sett inte vill besöka.
Men den stora makten ligger ändå hos de stora företagen som har pondus att agera som H&M nu har gjort. Jag hoppas verkligen att H&M nu står på sig och inte låter sig skrämmas av Kinas propaganda.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

1 kommentar

Kommentera

%d bloggare gillar detta: