Vintern är inte en årstid – det är en sysselsättning

Snön har vräkt ner de senaste dagarna och mer eller mindre lamslagit stora delar av landet. Här i Stockholm slirar bilarna runt och det är fortfarande kaos i kollektivtrafiken. Jag skulle idag ta mig till min nya arbetsplats i Värtahamnen, men insåg i morse att bussen inte tar vägen förbi där jag jobbar – utan jag skulle ha en lång promenad till närmsta tunnelbanestation. Så det fick taxi både dit och hem för att jag överhuvudtaget skulle kunna jobba. När jag kollade i appen vilken avgång jag skulle ta, kom en röd ruta upp med budskapet att SL dragit in hållplatsen som är närmast min arbetsplats. Och man hade inte hunnit snöröja tills det var dags att bege sig hemåt vid tretiden på eftermiddagen. Så sådana här gånger är jag glad att det finns företag som Bolt, som har hyfsat överkomliga priser på taxiresor. Men då ska ändå sägas att jag är tämligen förskonad när det kommer till de senaste dagarnas snöande, det finns folk som sitter fast i olika delar av Sverige eftersom det inte går några tåg, andra har varit utan el i flera dygn och på andra håll går temperaturen ner emot 40 minusgrader. Här i Stockholm har det nu slutat snöa och det verkar inte komma någon snö de närmsta dagarna om man ska lita på SMHI, vilket nog är bra – för jag tror att man har fullt upp inom snösvängen för att få undan all snö som redan kommit.
Samtidigt tycker jag om vintern, det är lite skönt att det slutligen kommit snö som lyser upp lite i vintermörkret. För trots allt har det varit väldigt mörkt, trist och regnigt under de senaste månaderna och inte alls varit något roligt väder. Det har inte kommit så mycket som en snöflinga som velat ligga ens något dygn så som vädret varit denna så kallade vinter. Nu kom all snö på en gång istället – all snö som vi skulle fått utslaget på de senaste veckorna egentligen. Jag tycker inte om de slaskiga vintrar som vi oftast har här i Stockholm utan jag kan sakna vintrarna från södra Norrland, där jag är uppvuxen. Men man får helt enkelt ta det onda med det goda – jag trivs för bra i Stockholm för att flytta härifrån bara för att få lite snö på vintrarna. Men det vore ju trevligt om vi kunde ha de där svenska ”lagoma” vintrarna med lagom mycket snö – som det varit denna vinter har det först varit helt snöfritt, sedan kom allt på en gång i form av flera decimeter snö på bara ett par dygn.

Så det är en viss kamp just nu för att få vardagen att fungera, det måste man ändå erkänna trots allt. Det ställer högre krav på oss alla efter en snökanon som denna, när det blir svårare att ta sig fram och det blir halt, slirigt och moddigt när man ska ta sig någonstans. Jag tänker faktiskt inte klaga på den stockholmska snöröjningen, för jag vet hur komplext det är att få undan stora mängder blötsnö i en miljonstad som Stockholm. Jag är faktiskt glad att jag inte har bil just nu, det skulle bara vara besvärligt när det kommer till att ta sig fram, att hitta parkeringsplatser och så vidare – allt sådant som blir så mycket besvärligare med stora mängder snö. Jag slipper skotta fram bilen när jag ska någonstans, jag slipper skrapa igenfrostade bilrutor och jag slipper sitta i sega bilköer när trafiken inte tar sig fram på grund av dåligt väglag. Nu löser jag de allra flesta resor med hjälp av taxi och kollektiva färdmedel, vilket faktiskt funkar på det stora hela. Tunnelbanan drabbas sällan särskilt hårt av snöfall eftersom den går under mark merparten av sträckorna – så tågen går allt som oftast som de ska oavsett väder.
Nu har det varit extremt väder de senaste dagarna med stora mängder snö på bara några få dagar – men annars kan jag ibland tänka att det är märkligt vad lite snö kan ställa till det. Jag menar, vi kan flyga till månen men inte köra tåg när det fallit några centimeter snö. Varje år faller löven om hösten, varje år kommer det snö – men lik förbaskat klarar inte tågen av att gå i tid i vårat klimat. Är inte det lite märkligt?? Jag har varit om tillfällen då det bara kommit ett par centimeter snö men då det blivit totalt tågkaos lik förbaskat. Man slutar liksom inte riktigt att förvånas på något vis. Så hur mycket jag än tycker om snön och hur mycket jag än har förståelse för snöröjningens komplexitet så har jag svårt att förstå att lite snö kan ställa till det så mycket. Borde vi inte lärt oss lite mer om vårt klimat under de senaste århundradena?

På det stora hela är jag dock nöjd med att snön äntligen har kommit och att vi äntligen fått riktigt vinter även här i Stockholm. Det återstår att se hur länge snön får ligga kvar, ofta blir det ju plusgrader efter ett sådant här väder och så försvinner snön igen. Minns ni när man var liten? Vilken fröjd det var när snön kom och vad roligt det var att ge sig ut i pulkbacken eller skridskobanan. Jag kan fortfarande känna känslan när man snörde på sig skridskorna eller gav sig ut i pulkbacken för första gången för säsongen. På samma sätt var våren alltid minst lika välkommen som vintern, som när man fick ta fram cykeln eller gå ut utan varma vinterkläder. Vilken frihetskänsla det var, inte sant?! I Stockholm upplever man den där ”vårkänslan” flera gånger per vintersäsong i och med att snön kommer, smälter bort och sedan kommer tillbaka igen för att smälta bort ännu en gång. Det är sällan vi har minusgrader och snö under hela vintersäsongen, utan vintern kommer och går mellan november och mars. Vilket kan vara aningen tradigt, men man får glädjas åt de gånger snön faktiskt kommer.
Under det gångna ovädret är det nog första gången jag varit med om att myndigheterna gått ut med varningar om att man inte ska bege sig ut om det inte är absolut nödvändigt. Det är något jag aldrig hört att man tidigare gjort – så antingen är det något nytt man börjat med, eller så förväntade man sig extra kaotiskt väder denna gång. Jag har varit ute och rört mig, mycket för att jag varit tvungen att ta mig till och från jobbet. Alla av oss kan inte jobba hemifrån, utan vi måste åka till vår arbetsplats för att jobba. Och ibland måste man helt enkelt ut av helt andra anledningar också, vardagen fungerar inte om man inte kan ta sig till affären, apoteket och vad det nu må vara.