Jag har haft mitt första höstlov sedan 90-talet och det har känts riktigt lyxigt. Det har inte varit höstlov i dess vanliga bemärkelse, utan vi har haft en del hemstudier att göra. Men jag har i alla fall kunnat lägga upp min studietid efter eget huvud och unnat mig att sova ut på morgnarna. Sen har det blivit en hel del skrivande och läsande ändå, för att hinna med skolarbetet de kommande veckorna.
Men nu är höstlovet över och imorgon ringer väckarklockan vid halv sju så att jag hinner till skolan i tid. Och det känns faktiskt helt okej. I dagsläget är jag så nöjd med att jag har vissa dagar i veckan då jag ska vara på skolan och inte jobba/plugga hemma varje dag. Jag sökte även “distensvarianten” av skrivarlinjen, men inser att jag nog inte trivts med att bara sitta hemma jämt, utan några som helst sociala kontakter. I nuläget har vi egenstudier torsdag och fredag varje vecka, vilket är fullt tillräckligt. Jag kan säga att dessa dagar verkligen behövs, jag sitter absolut minst åtta timmar per dag dessa två dagar och pluggar varje vecka. Mycket bättre än att behöva plugga kvällar och helger! Men hade jag pluggat på distans och suttit hemma varje dag och pluggat, hade jag förmodligen blivit tokig för länge sen.
När min semester började i augusti, hade jag suttit hemma och jobbat under ett par månaders tid – och det var vedervärdigt i slutändan. Det var så skönt när semestern kom och jag inte var låst till hemmet merparten av min vakna tid. Sedan började skolan direkt efter semestern och det kändes som en skänk från ovan att ingå i ett social sammanhang igen. Att några dagar i veckan faktiskt komma utanför hemmets väggar.
