En erfarenhet rikare trots allt

Sakta men säkert börjar förkylningen ge med sig. Eller Covid, för att vara helt korrekt. Och jag är en erfarenhet rikare, nu vet jag hur det är att ha Covid och behöva hålla sig hemma dygnet runt. Det är tråkigt, men nånstans hittar man trots allt en rutin för att vara hemma och sjava runt i mjukiskläder hela dagarna. Man känner sig dock nästan som en pestsmittad när man har covid. Man vågar inte gå någonstans där det är andra människor och man är inte välkommen till jobbet. Rent krasst är jag nu så pigg att jag mycket väl skulle kunna gå till jobbet, men så länge jag har symtom ska jag hålla mig hemma. Och jag håller mig lydigt hemma, även om det kanske känns lite tradigt. Jag har idag tagit beslutet att även vara hemma under helgen för att vara på den säkra sidan att jag är symtomfri innan jag går tillbaka till jobbet. Fortsätter jag att tillfriskna i den takt som det gått under de senaste dagarna, bör jag kunna vara tillbaka på jobbet på måndag igen.
I normala fall när man är förkyld, pular man ju i sig ett par Alvedon och går och jobbar. Åtminstone är jag sådan och jag tror att många är likadana på den punkten. Och det är väl därför det känns lite motigt att stanna hemma när man ”bara är lite förkyld” trots allt. Själv tänkte jag ju inte ens tanken att jag hade Covid innan jag testade mig – jag tänkte att det bara var en vanlig förkylning. Så min vana trogen höll jag igång precis som vanligt. Lite tanklöst kanske med facit i hand, jag borde förstås ha tänkt så långt att det kunde vara covid när jag började känna av symtom.

Nu får jag passa på att vila och tillse att inte bli sämre. Min ”huskur” att vila och dricka mycket för att stävja förkylningen tycks trots allt ha hjälpt. Jag har sovit 8-10 timmar per natt den här veckan och bäljat i mig vätska när jag varit vaken. Och det tycks ha hjälpt, eftersom jag redan mår så pass mycket bättre. Nu är det nog en ganska mild form av covid jag fått känns det som också, jag har nog haft lite flax helt enkelt. Men den biten ska man inte klaga på, jag vill tillbaka till vardagen så fort som möjligt igen och slippa gå hemma hela tiden. Det känns trots allt lite märkligt att inte ha lämnat lägenheten på flera dygn.
Nu har jag fått ett paket som behöver hämtas ut inom några dagar, så det var bara att be sambon att hämta paketet. Tur sådana gånger att vi har teknologi som bank-ID, så jag kunde legitimera mig hemifrån sedan fick jag en QR-kod som sambon visade upp hos postombudet. Sen fick hon paketet och allt var frid och fröjd – hur behändigt som helst!

Nu har jag i alla fall vant mig vid tanken att vara hemma några dagar, att läget är sådant helt enkelt. I början av veckan kände jag mig mest besviken över det hela, men det tjänar ingenting till. Jag är en erfarenhet rikare och vet hur det känns att vara en ”pestsmittad” som helst ska hålla sig hemma och inte röra sig ute bland folk. Det är en udda upplevelse, men nu vet jag hur det känns. Det ska bli skönt när det hela trots allt är över och man kan börja röra sig fritt igen. För oavsett vad jag tycker, så vill jag naturligtvis tillbaka till en normal tillvaro och börja jobba igen. Tillvaron har liksom stått på vänt de senaste dagarna, men nu kan man kanske börja återgå till vardagen snart. Ett par dagar till får jag stå ut och sedan kan jag nog börja leva normalt igen. Och det känns rätt bra när man ser det på det sättet.