En svala gör ingen sommar

Sommaren 2025 kommer knappast gå till historien som någon rekordvarm sommar – åtminstone inte som det har varit hittills. Även om det inte varit extremt dåligt väder, så har det varit långt ifrån någon härlig sommar hitintills. Enligt meteorologerna har juni varit den varmast uppmätta globalt sett, men den värmen har inte kommit oss till del i Sverige. Det känns lite orättvist när man i Sydeuropa kan ha bortåt 40 grader varmt, medan vi får finna oss i 15 plusgrader, i bästa fall 20. Även om vissa dagar varit härliga, så har vi inte haft någon genomgående värmebölja som gjort att man velat bada, äta glass eller ligga på stranden. Så det har verkligen inte gjort något hittills att jag valt att inte ta ut någon sommarsemester, utan att jag varit kvar i stan och jobbat som vanligt denna sommar. I normala fall skulle jag haft mitt roliga kvar vid det här laget och gått på semester om någon vecka eller två – åtminstone är det så jag har brukat haft det planerat de senaste åren. Men i år blev det inte så, eftersom jag ändå hade en schemenlig långledighet i juni och sedan ett par ledigheter i juli och augusti. Och som det känns just nu, är det ingen större förlust – fortsätter det svenska sommarvädret som det hittills varit, så kan det där med semester lika gärna vara. Nu fattas det väl bara att senare delen av juli och hela augusti blir jättefina och att man inte vill något hellre än att bara vara ledig.
Jag gillar egentligen den svenska sommaren väldigt mycket och det är inte min mening att låta bitter. Jag har trots allt inte ens tänkt tanken på att exempelvis åka utomlands under sommaren, utan jag kommer bli kvar hemma fram till höst – då det kanske blir en tripp någonstans om ekonomin tillåter. Vad jag förstått på nyheterna, så har det varit en väldig åtgång på sistaminutenresor, mycket med anledning av det halvdana sommarvädret. Men jag är för hemkär när det kommer till sommaren – då vill jag vara hemma, även om vädret inte är det bästa. Det är trots allt nu som Sverige är som allra vackrast trots allt, även om man ibland kan önska sig bättre sommarväder.

Mitt upplägg under somrarna brukar annars vara några dagar ledigt kring midsommar och sedan huvudsemester från slutet av juli eller början av augusti och fyra veckor framåt. Något som brukar passa mig alldeles perfekt. Men ibland får man tänka om och göra ett annat upplägg, allt utifrån hur schemat i övrigt ser ut för sommaren. Det är trots allt en förmån man har som skiftarbetare, då man ju har en hel del långledigheter inlagda i schemat och därmed kan spara en del semesterdagar genom att utnyttja dessa långledigheter. Jag minns dock en sommar för ett antal år sedan, då jag hade lite för mycket semester sparat – och min dåvarande arbetsgivare hade som policy att inte betala ut semester i pengar mer än i undantagsfall. Då fick jag påtryckningar från min chef om att jag ”var tvungen” att ta ut sex veckors semester under den kommande sommaren – vilket förstås kändes väldigt tråkigt om man nu ska vara lite ironisk. Så lydig som jag är, plockade jag förstås ut sex veckors semester den sommaren – och njöt för öppna spjäll av att få vara ledig riktigt länge.
Inte heller förra sommaren hade jag någon semester, utan jobbade merparten av sommaren – vilket förstås gör att man nu börjar få lite abstinens efter att få ha en längre sommarledighet och kanske kunna vara några veckor i stugan eller liknande. Både i år och förra sommaren föll det sig så att jag bara varit i stugan över midsommar, vilket inte är särskilt mycket för att vara jag. Nu kommer jag visserligen vara ledig en dryg vecka från och med nästa tisdag, så under den tiden hoppas jag på några dagar i stugan om inte vädret blir alltför uselt. Men det kommer förmodligen bli sista chansen i år, sedan är hela augusti fullplanerat och jag kommer inte ha möjlighet förrän en bra bit in i september – då det är alldeles för kallt och mörkt för att vara längst ute i skärgården. Visst kan det vara mysigt när man väl är på plats, men det är inte alltid så kul att bege sig ut i båt i mitten/slutet av september – med höststormar och allt annat man kan drabbas av då.

Samtidigt tycker jag inte att man kan ha ett bättre jobb under sommaren än vad jag har. Jag får vara ute en del under arbetstid – oavsett väder – och ser båtar passera i en strid ström in och ut i Mälaren. Jag träffar gott om glada semesterfirare som ska ut med sina båtar och ha det trevligt, även om vädret kanske inte alltid är det bästa. Så visst får man en viss sommarkänsla även om man inte är ledig, det går liksom inte riktigt att komma ifrån. Och just att få vara i närheten av havet, se båtarna komma och gå, höra måsarna och känna havsluften är något som är strikt förknippat med sommaren för min del. Så har det varit varje år för min del sedan jag var liten och jag har svårt att tänka mig något annat ens nu som vuxen och snart 50 år fyllda. När jag var liten, var jag en stor del av sommarloven i stugan ute i skärgården, antingen med mina föräldrar eller morföräldrar. Då kunde jag vara där i sju till åtta veckor vissa somrar, nu som vuxen blir det kanske fyra veckor i sträck.
Det är samtidigt den enda nackdelen jag kan se med att bo i Stockholm, nämligen att det är så jäkla långt till sommarstugan. Bara bilresan tar lite drygt tre timmar med pauser, sedan ska man ta båten den sista biten – så minst fem timmar får man räkna med för att komma ut. Och då har jag inte räknat med att man kanske måste handla, tanka till båten och göra andra saker innan man faktiskt kan sätta sig i båten och åka ut. Så då är man vips uppe kanske sju timmar innan man väl är på plats på ön. Så det gör det svårt att på impuls åka ut över en helg om man märker att det ska bli fint väder – något som var mycket enklare när man bodde kvar i Hudiksvall och bara hade ett par timmars resa för att komma ut.