Ensamhet är julafton och ingen som säger God jul

Så är dagen här som man gått och väntat på i en månads tid, julafton! Den dag som man förberett sig för sedan slutet på november infann sig i år igen. Själv är jag som barn på nytt denna dag och har svårt att bärga mig inför allt som händer under dagen. Jag älskar maten, umgänget, paketen, dofterna – allt som hör julen till. Och det är så mycket som man tycker om nu som vuxen, som man inte uppskattade som barn. Då var julafton en enda lång väntan på att tomten skulle komma, men idag klarar man sig finfint utan tomte. Numera är maten en minst lika viktig del av julfirandet, precis som att träffa nära och kära. Och nu som vuxen tycker man det är precis lika roligt att ge julklappar och se mottagarens reaktioner som att själv få något. Det är nästan roligare att se mottagarens reaktioner än att själv få julklappar.
Så är som sagt dagen här, då vi äntligen kan äta av all mat vi förberett, dela ut klapparna vi köpt och träffa nära och kära. Minns ni när man var liten, hur svårt det var att somna kvällen innan julafton? Jag kunde aldrig somna, utan var så spänd inför julafton och vände och vred mig i sängen till långt in på natten. Nu som vuxen är jag fortfarande spänd och otålig inför julafton, men kan fortfarande sova kvällen innan. Jag vaknar inte ens ovanligt tidigt på morgonen längre, utan sover som en stock tills klockan ringer. För klockan sätter jag faktiskt på julafton, det funkar liksom inte att sova till elva när firandet drar igång vid ett.

Julafton är nog den enda dagen på året som man alltid vet på ett ungefär hur den kommer att se ut. Man gör ungefär samma saker, äter ungefär samma saker och ser ungefär samma saker på TV. Det är nästan så att man kommenterar ungefär samma saker i programmen man ser – som den rutiga färgen i tomteverkstaden, det långsökta slutet på Robin Hood eller Ferdinands kommentar att han hellre sitter under korkeken än stångas och leker med de andra tjurarna. För min del är detta min 47:e jul, men ändå tröttnar man inte på denna dag och att den alltid är ungefär likadan. Istället blir det bara roligare och roligare – och genom åren har man som sagt lärt sig att uppskatta olika saker som har med julfirandet att göra. Nu som medelålders är inte klapparna och Kalle Anka det viktigaste, utan mer maten och umgänget med nära och kära. Samtidigt tittar man på Kalle och byter julklappar med varandra ändå, men klapparna tar inte lika stort utrymme längre. Numera har vi minimerat antalet julklappar till ett minimum för oss vuxna – så alla får bara två klappar var. Vilket trots allt är ganska lagom. På tiden alla köpte klappar till alla i familjen, fylldes golvet under granen med ett berg av klappar – och det var ganska stora summor pengar man lade ut på klappar varje år. Numera lottar vi så att varje person köper en julklapp till en utvald person och sedan har vi en julklappslek där man får ytterligare en liten klapp var.
Hur ser då en traditionell julafton ut i den lindqvistska familjen? Jo, vi börjar redan mitt på dagen med glögg och sedan dopp i grytan till lunch. Därefter blir det kaffe och Kalle Anka följt av julklappsutdelning. Så framåt sex, sju är det dags för traditionellt julbord. När maten är uppäten, kommer sällskapsspelen fram och det är bara energin som sätter gränser för hur sent det blir. Vissa gånger har vi suttit upp till långt inpå natten, andra gånger avrundat redan vid elvatiden.

Samtidigt är julafton en sådan dag då det är svårt att inte tänka på alla som inte har det lika förspänt som de flesta av oss andra. Alla som sitter ofrivilligt ensamma över julhelgen, alla som inte har råd med ett vettigt firande och kanske inte kan köpa klappar till sina barn. Där har vi det ganska förspänt i vår familj; ingen behöver sitta ensam och även om ingen av oss är förmögen eller ens välbärgad, så har vi ändå råd med ett vettigt julfirande. Men med allt elände runtom i Sverige och världen, så är det långt ifrån alla som kan fira en vanlig jul. Det gäller förstås även familjer där det förekommer alkohol i alltför stora mängder, droger, våld och andra övergrepp.
När jag jobbade inom Polisen var det många poliser som sa att just julafton var den värsta dagen på året att jobba. Inte nog med att man fick sin egen jul förstörd och inte kunde vara hemma med sin egen familj, utan istället fick man ovanligt många larm om misshandel, bråk och våldtäkter i olika miserabla hem. För just under helgerna är folk i större utsträckning lediga och hemma – och det förekommer mer alkohol, våld och övergrepp än vanliga dagar. Så man får som polis helt enkelt se mer elände under en julafton än man får i normala fall.

Just julen är en sådan högtid som jag har svårt att tänka mig att spendera utomlands. Det finns så många andra tillfällen under under åren som jag kan tänka mig att resa till värme, sol och bad – men julen vill jag spendera på hemmaplan. Det hör liksom till på något sätt att vara hemma, sedan kan jag åka någonstans redan i mellandagarna, men jag vill vara hemma med svensk julmat, svenskt vinterväder och svenska traditioner. Men så är jag också lite av en julfanatiker, som håller på traditionerna kring denna högtid. Sen kan jag lämna Stockholm för att fira med släktingar på annat håll i Sverige – men det är en helt annan sak. Jag har ju familj i Hudiksvall till exempel, där jag ofta firat jul genom åren. Och det är ungefär den typen av resor jag kan tänka mig att ta mig för över julhelgen, utanför Sveriges gränser är liksom inte aktuellt. Men jag vet att många reser utomlands över helgerna och det är naturligtvis upp till var och en hur man gör – alla har vi våra egna jultraditioner.
Det som är ännu svårare att förstå för min del är de som själva väljer att sitta ensamma jul. Enstaka gånger här och där hör man faktiskt om folk som gör så, folk som har släkt och vänner att fira med men ändå väljer att sitta ensamma på julafton. Det kan självklart finnas många förklaringar till att man gör så som man som utomstående inte känner till. Man kan ha en dålig relation som gör att man inte vill fira ihop – eller så har man helt enkelt inga inbitna jultraditioner och bryr sig helt enkelt inte om att fira något nämnvärt. Precis som jag inte har något emot att sitta ensam på nyår eller påsk, så finns det garanterat personer som inte har något emot att sitta ensam på jul. Hur svårt det än är att förstå för en julfanatiker om mig…