Livet pågår och jag försöker hänga med

Oktober månad är idag en vecka gammal och det blir allt mörkare och kallare ute. Vilket inte gör mig särskilt mycket egentligen, jag tycker om hösten. Något jag tror mig vara ganska ensam om – jag tycker ständigt man hör folk klaga på höstarnas mörker och kyla. Då tycker jag sämre om januari och februari i så fall – då man är fattig efter jul och nyår och det är långt till våren och allt man kan se fram emot. Nu under hösten kan man kura in sig med levande ljus, en bra film och se fram emot advent och jul som snart är här. Jag har redan börjat titta på att boka julbord och planeringen inför jul är i full gång. Det är kanske aningen tidigt, men man måste å andra sidan vara ute i god tid för sådant här i Stockholm, annars är det fullbokat när det börjar närma sig. Vi brukar äta minst ett julbord under december förutom på själva julafton, sedan brukar det bli ett julbord med jobbet också – så man får ju sin beskärda del av julmat innan december är över. Och tiden har liksom en tendens att gå rätt fort, så snart är vi inne i december med allt vad det innebär. Det är inte bara under hösten som tiden har en jäkla tendens att gå fort, utan det gör den ju trots allt året om. Åtminstone är det så jag själv upplever det hela, tiden har liksom en tendens att svischa förbi i en rasande fart numera. Det står inte på så är vi inne i november och jag kommer ha anledning att fråga mig vart oktober tog vägen. Men veckorna tickar liksom på och man har fullt upp med jobb, firma och blogg – och tempot är emellanåt tämligen högt får man väl lugnt påstå. Mycket är ju självförvållt, eftersom jag själv väljer att driva en firma vid sidan av mitt heltidsjobb liksom blogga mer eller mindre dagligen på det. Men jag gillar ett högt tempo, så det är väl därför jag trivs med den tillvaro jag har. Jag blir numer nästan lite uttråkad av att ha veckor med få saker inplanerade – det känns liksom som att jag inte gör något vettigt med tiden om jag bara går hemma och skrotar.
Just denna vecka blir det inte mycket skrotande, utan jag har fullt upp under hela veckan – det enda jag inte hinner med är att bege mig till gymmet. Jag jobbade i måndags och igår hämtade jag hyrbilen som kommer behövas de kommande dagarna för att tillvaron ska fungera. Idag är det lång dag som gäller, jag är i Strängnäs på filminspelning och har fortfarande en stund kvar innan jag får bege mig hemåt – och har då en timmes körning innan jag är hemma. Imorgon gäller samma sak, då jag även då ska till Strängnäs. Sedan jobbar jag fredag och lördag innan det på söndag är dags att åka till Hudiksvall för att hälsa på lite släkt. Jag blir kvar till på tisdag, då det är dags att åka hem för att jobba igen. Så veckan är fullspäckad med aktiviteter och kommer att försvinna i ett töcken av jobb, film, sömnlöshet och kanske lite stress. Men mest är det förstås positiva känslor kring det fullspäckade schemat, trots allt är det ju så här jag vill ha det och då jag trivs som allra bäst. Och kanske, kanske börjar filmbranschen vakna till liv igen, med tanke på att jag nu börjat få lite erbjudanden igen om olika roller. Inspelningsdagarna denna vecka är inplanerade sedan länge, men jag har även utöver det fått erbjudanden om fler roller – vilket känns oerhört roligt naturligtvis. Jag var ett tag orolig att det skulle fortsätta så här, att det varit en permanent nedgång i antalet filmningar – men förhoppningsvis har det bara varit en tillfällig nedgång. Nu hoppas jag på att uppdragen fortsätter att ticka in och att det inte så ofta krockar med mina arbetstider som det gjort på sistone. Många av de få roller jag tillfrågats om på sistone har jag fått tacka nej till eftersom det krockat med jobbet eller andra saker – men nu kanske det förhoppningsvis blir annorlunda.

Äntligen har jag kommit mig för att kosta på mig lite nya kläder, vilket jag behövt göra sedan en längre tid. Framförallt är det byxor jag varit i behov av, vilket också är vad jag nu har köpt några nya par av. Min vana trogen har jag beställt via nätet, eftersom jag har en favoritbutik, där man ofta hittar bra priser. Jag handlar mycket på rea, eftersom det är då man har chans att göra bra fynd. Just byxor brukar vara extra svårt att hitta med tanke på mitt midjemått – sitter byxorna bra kring benen, passar de inte i midjan och tvärtom. Denna gång lyckades jag i alla fall hitta några par som passade helt okej och som jag behöll – men några åkte tillbaka i retur. Jag är fullt medveten om miljöpåverkan i att beställa hem kläder, prova dem och sedan skicka tillbaka det som inte passar. Men när det är så pass mycket billigare via nätet, så är det lätt att falla till föga för att handla den vägen. Jag handlar oerhört mycket via internet, inklusive kläder och ibland händer det att jag måste returnera sådant jag av någon anledning inte är nöjd med. Precis som att man ibland får gå tillbaka till butiken med en vara som inte uppfyllt förväntningarna. Och visst tar det på miljön att man gör så, det går liksom inte att komma ifrån – det blir liksom en hel del transporter åt höger och vänster med varor som folk först beställer och sedan skickar tillbaka. Samtidigt – för egen del – köper jag nya kläder högst ett par gånger per år, då ger jag nog större avtryck på miljön när jag hyr bil och åker taxi ibland ganska långa sträckor. Så för min del är nog kläderna ett av de mindre problemen. Själv är jag i alla fall nöjd med de klädinköp jag gjort denna gång, nu tar det nog sin lilla tid innan jag beställer kläder på nytt eftersom jag inte är i behov av några nya kläder för tillfället. Jag har även slängt några par byxor som varit rejält utslitna och gjort sitt i min garderob.
Nu hoppas jag även på att snart gå ner så pass mycket i vikt att jag kan börja plocka fram de kläder som jag lagt undan på vinden i hopp om att kunna börja använda igen. Vissa plagg fattas det inte många kilon för att jag ska komma i igen, medan andra är en lite större utmaning. Men jag gjorde en rejäl gallring för en tid sedan när det kommer till kläder – och slängde en hel del plagg samtidigt som somliga hamnade i en säck på vinden i väntan på ett bättre midjemått. Nu får kroppen hjälp på traven genom bantningsmedicinen Mounjaro som jag fått utskriven och jag börjar redan se en stor skillnad på vågen när jag ställer mig där om morgnarna. Vissa plagg börjar redan nu sitta lite bättre, så visst känner man av skillnaden på de kilon som redan nu har försvunnit ifrån kroppen. Sakta men säkert går det dock åt rätt håll vad gäller vikten och snart är jag förhoppningsvis på rätt plats vad gäller vikt och midjemått. Jag kan känna mig lite otålig när det kommer till viktnedgången eftersom jag vill att det ska gå fortare än vad det gör. Samtidigt vet jag att det inte är bra att gå ner alltför snabbt, det blir lättare att bibehålla sin vikt om man inte går ner för fort. Men med tiden hoppas jag att det kommer bli enklare att hitta kläder som sitter bra på kroppen och inte sitter som korvskinn kring en svällande mage. Det gäller såväl byxor som skjortor, som jag kan ha lite svårt att hitta modeller som sitter bra. Men i synnerhet är det byxor som är det stora problemet att hitta modeller som sitter någorlunda bra. Jag har ofta beställt i korrekt storlek, men lik förbaskat inte kommit i byxorna – vilket känns rätt frustrerande i ärlighetens namn.

För en gångs skull har min skivspelare gått varm här hemma. Jag har köpt några nya skivor på sistone – med bland annat Dan Berglund, Bo Kaspers och Lars Winnerbäck – och är helt salig över mina nya skivinköp. Inte minst Winnerbäcks nya skiva som kom ut i slutet av september var ett rikigt bra köp – men säg å andra sidan den gång han kommit med en skiva som varit genomgående dålig. Självklart är vissa låtar mindre bra, men han har nog – enligt mig – aldrig gjort något riktigt kasst. Jag har många av hans låtar på mina Spotify-spellistor och har genom åren lyssnat fantastiskt mycket på hans musik. I nuläget vet jag inte hur många gånger jag sett honom live, men det är säkert tio gånger om inte fler. I år ska han ut på höstturné, men tyvärr jobbar jag när han spelar i Stockholm – så det får bli någon annan gång. Men skivan kan jag lyssna på och det gör jag verkligen – och har fortfarande inte tröttnat på honom. Skillnaden från tidigare album, är att hans musik tidigare ofta fastnat direkt – den här behöver man lyssna in sig på har jag en känsla av. Inte för att musiken är dålig eller sämre, utan för att det är sådan musik. Och ofta håller sådan musik längre än musik som fastnar direkt när man hör den första gången.
Jag minns hur jag upptäckte Lars Winnerbäcks musik för drygt 20 år sedan. Det var en tidig lördagsmorgon och jag bodde kvar i min lilla tvåa i utkanten av Upplands Väsby och hade stigit upp för att åka och jobba. Det var så tidigt att morgontidningen ännu inte kommit, så jag slog på radion istället – och då spelade man Tvivel med Lars Winnerbäck. Och jag tyckte att den var så fruktansvärt bra, minns hur jag ställde ifrån mig kaffekoppen och bara lyssnade på låten. Samma eftermiddag beställde jag flera av Winnerbäcks skivor från Ginza och har sedan dess varit helt såld på hans musik. Numera har jag allt han givit ut, utom några liveinspelningar som jag känner att jag klarar mig utan. Så när jag såg att han skulle komma med ny musik den 25/9, var jag inte sen att beställa skivan från Ginza för att säkerställa att jag verkligen fick hem den. Visserligen finns skivan på Spotify, men jag vill ha den fysiska skivan också. Och det totala antalet CD-skivor jag numera äger har jag sedan länge tappat räkningen på – men det är flera hundra. Det finns ju inget samlarvärde i CD-skivor, så det är ingen idé att försöka sälja av skivorna. Så blir det någon gång att jag gör mig av med dem, blir det soptippen eller att lämna till någon secondhandbutik. Men det tror jag inte att jag kommer att göra, utan skivorna kommer jag med all sannolikhet att behålla. Dock har min CD-spelare börjat krångla lite, så det verkar vara en tidsfråga till den antingen måste repareras eller jag får köpa nytt. Å andra sidan är den snart 27 år gammal och tämligen välanvänd, så det kanske inte är så konstigt.