Din tankesmedja i etern
Igår kom beskedet att Rolling Stones’ trummis Charlie Watts gått bort vid en ålder av 80 år. Jag är mer eller mindre uppvuxen med Rolling Stones och har sett dem live två gånger. Första gången var 1995, då just på Watts födelsedag. Det var något av en mäktig känsla när publiken på Stockholm stadion stämde upp i ”Happy birthday” när Mick Jagger från sen offentliggjorde att man hade ett födelsedagsbarn bakom trummorna.
Idag kan man ju inte förstå att Rolling Stones var sådana rebeller och ansågs så provocerande av äldre generationerna på den tiden de slog igenom. Jämfört med de allra flesta band, är de trots allt ganska beskedliga. Idag är de ett gäng gubbar som gillar musik och inget annat, trots allt. 😁
Jag har lyssnat mycket på Magnus Uggla genom åren, inte minst när jag var i tonåren. Jag har gillat hans sätt gäcka folk – och många gånger ganska kaxiga texter. Ett bra exempel är låten Jag mår illa från 1994, där han driver med dåtidens kändiselit. Trots att det gått nästan 30 år sedan den släpptes, håller texten fortfarande på sitt lilla vis. Med vissa förändringar skulle man kunna skriva samma text idag.
I Så mycket bättre 2019 gjorde Niklas Strömstedt en klockren tolkning av låten, med en ny version på texten som passar dagens uppkopplade livsstil mycket bättre. Jag minns när jag såg det aktuella avsnittet, hur jag nästan vred mig av skratt åt en träffsäkra versionen av Ugglas 90-tals klassiker.
Ni vet den där visan som är skriven Jacques Brels bror, Kjell Brel?! Den var väldigt populär under 1990-talet och låg till och med en tid på Svensktoppen under en tid. Det är egentligen Galenskaparna och After Shave som ligger bakom visan och jag tycker den står sig fortfarande. Jag drar än idag på smilbandet när jag hör den, inte minst när man ser den framföras på scen. Jag älskar verkligen Claes Erikssons inlevelse i framförandet.
Hårdrockare är inte nödvändigtvis så tuffa som de utger sig för att vara. Jag undrar om det är så här det går till bakom kulisserna när hårdrockarna har möte med sin manager? 😂
Thorsten Flinck är nog knappast en lätt människa att leva med och jag tror att det är en person som ganska många har en åsikt om. Men på senare har jag fått upp ögonen för hans musik – och säga vad man vill om denne man, men musikalisk är han. Och just denna låt har han skrivit till sina döttrar, som förmodligen inte haft en helt enkel barndom med honom som far. En otroligt vacker och sorglig låt!
Jag är en inbiten hårdrockare sedan många år tillbaka. Det började med att jag började lyssna på Metallica i tonåren, sedan har smaken breddats till Motörhead, Iron Maiden och AC/DC. På senare år har jag även fått upp ögonen för Rammstein. Och just Rammstein har det varit en dröm att få se live vid tillfälle, eftersom de är kända för att ha exceptionella shower på sina konserter. Vad jag förstått, måste de söka en lång rad specialtillstånd på varje ställe de spelar på för att alls kunna ha en konsert.
För några år sedan jag upptäckte jag Thorsten Flincks musik på Spotify. Det här är en man som man kan ha många åsikter om, men jag kan inte låta bli gilla mycket av hans musik. En del är rent trams, men många andra låtar är otroligt bra. Som låten här nedanför, som han skrivit till sina döttrar. Han är nog inte lätt att ha som pappa, men här tycks han göra ett försök att på något vis be om ursäkt…
Jag tillhör den kategori människor som inte lämnar lägenheten utan mitt headset så att jag kan ha musik i öronen. Det är nästan uteslutet att ta tunnelbanan eller bussen någonstans utan möjlighet att lyssna på musik. Spotify är bland det bästa som hänt mig, eftersom musik blivit så lättillgänglig direkt i mobilen. Jag slipper släpa på en extra manick för att kunna lyssna på musik, utan har min favoritmusik några knapptryck bort i telefonen. Som 70-talist är jag uppvuxen med freestyles, som ofta var ganska otympliga att ha med sig. Dessutom var kassettband ganska begränsande, eftersom det oftast inte rymdes mer än runt 20 låtar på ett band. I bästa fall. Sen kom det portabla CD-spelarna, som visserligen gav bättre ljud men så särskilt mycket mer musik rymde inte en CD-skiva jämfört med ett kassettband. Och de portabla CD-spelarna var nästan mer otympliga än vad freestylen var. Mp3-spelarna var väl aningen bättre, jag tror jag har en liggande i någon byrålåda till och med. Men inget klår möjligheten att kunna lyssna på musik direkt i mobilen. Den har man oftast med sig ändå och det räcker att man har ett par hörlurar utöver själva telefonen.
Melodifestivalspektaklet är i full gång och nästa lördag avgörs den svenska finalen, då får vi se vilken låt som ska representera oss i Eurovision song contest. Jag brukar titta lite sporadiskt på de svenska deltävlingarna, men det är inte något som direkt styr över min tillvaro. Finalen brukar jag dock vilja se, för lite roligt …