Är det något jag tycker är tråkigt, så är det att jag är totalt talanglös när det kommer till musik. Det är lite lustig på något sätt, för trots att jag själv inte kan musicera, så hör jag direkt när annan sjunger falskt eller inte kan hålla takten. Men ska jag själv sjunga, då låter det förskräckligt – jag kan varken hålla ton eller takt. Jag har gjort några tappra försök genom åren att lära mig både sjunga och spela gitarr. I början av 2000-talet fick jag för mig att jag skulle ta sånglektioner, men det gick lite sådär. Jag blev till och med utskälld av läraren, som tyckte jag var ett hopplöst fall. Sen försökte jag på mig det där med att spela gitarr några år senare och det gick lite bättre. Men sen genomgick jag min canceroperation och efter den har jag nedsatt finmotorik i framförallt vänsterhanden – och kan därmed inte fortsätta min karriär som gitarrist. Och just gitarren tycker jag är extra tråkigt, eftersom det ändå gick skapligt bra. Men jag får finna mig i att inte klara av att spela vissa instrument just på grund av min nedsatta finmotorik i händerna.
Men det är väldigt tråkigt att vara totalt omusikalisk när man i slutändan – som jag – är väldigt intresserad av musik. Jag älskar musik och springer på konserter så fort jag bara kan, hemma har jag en gedigen samling CD-skivor på sisådär 300-400 stycken (har faktiskt inte räknat dem på länge). Och det är knappt jag går hemifrån utan hörlurar så att jag kan lyssna på Spotify på bussen eller tunnelbanan. Så det finns ett gediget musikintresse, som jag gärna hade kunnat utöva lite mer. Men jag får glatt ägna mig åt att lyssna på musik och för allas välbefinnande låta bli att utöva någon musik.
Det känns dock trist att vara så musikintresserad och inte själv kunna utöva någon musik. Det är som att vara fotbollsintresserad men totalt sakna bollsinne. Och som sagt, jag har försökt lära mig, men när till och med sångpedagogen tyckte att jag skulle fundera på en annan hobby, då ger jag liksom upp. Min gitarrlärare sa inget negativt i alla fall när jag tog gitarrlektioner, men jag vet med mig att jag inte har någon större taktkänsla. Som sagt hör jag direkt om någon annan spelar/sjunger falskt eller inte kan hålla takten – men ska jag själv utöva musik, har jag inte samma musiköra. Vilket jag själv kan tycka är lite märkligt – och tråkigt. Jag kämpade verkligen med sången på den tiden det begav sig med sånglektioner för ungefär 20 år sedan. Men det gav inte särskilt mycket resultat, utan slutligen lade jag ner försöken att lära mig sjunga.
När jag var i tonåren drömde jag – i allra största hemlighet – om en karriär som rockartist eller skådespelare. Men ju äldre jag blev, ju mer insåg jag att det nog inte var min grej och att det nog också var en bransch som är rätt tuff att slå sig fram i. I alla fall om man ska tänka sig att leva på det hela – så det har blivit ”vanliga” jobb för min del istället. Och det är nog tur, med tanke på att jag är totalt talanglös när det kommer till det där med musik. Jag låter andra sköta det där med musikutövande, med eller utan talang. Och i ärlighetens namn, jag vet inte om jag skulle vilja vara en större rockartist heller. Jag har ingen längtan efter att vara kändis längre, något jag väldigt gärna ville för 30 år sedan. Det närmsta jag kommer att komma någon form av kändisskap är min ”karriär” som statist, men så värst många autografer kommer jag knappast att få skriva.
Så jag har ingen längtan efter att få hålla på med musik på professionell nivå, men visst vore de ju roligt om man åtminstone kunde hålla ton och takt. Det skulle göra allsången på midsommar lite trevligare – och förmodligen också lite behagligare för omgivningens öron. Kanske är det tur att mina händer inte längre tillåter mig att kunna spela gitarr – det kan vara så att någon haft en tanke med att inte låta mina händer hålla i en gitarr igen. Det kan ju finnas någon som fått nog av mitt plinkande och hoppats på att slippa höra det igen. 😂 Men visst är det konstigt att man kan vara så intresserad av något som man i sin tur inte kan bemästra överhuvudtaget?! Jag inbillar mig att mycket inom idrott går att träna sig till bara intresset finns – men musikalitet verkar inte gå att träna upp. Åtminstone inte för mig.
Jag inbillar mig att man kan råda bot på viss musikalisk oförmåga genom träning – men sedan finns säkerligen ett och annat hopplöst fall, dit undertecknad med all säkerhet räknas. Så jag har gett upp försöken att träna upp min musikaliska förmåga och håller mig framgent till att lyssna på musik istället för att utöva.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.