Att dansa med fötterna är en sak, men att dansa med hjärtat är en annan

Är det något jag aldrig förstått nöjet i, så är det det där med att dansa. Jag har aldrig tyckt om att dansa, jag har aldrig lyckats lära mig att tycka om det – hur mycket jag än har försökt. Vet inte hur många fester jag varit på, där man mer eller mindre övertalats att komma upp på dansgolvet – och jag har tyckt att det varit en lika stor plåga varje gång. Varje gång jag hamnar på dansgolvet vill jag liksom bara därifrån igen, jag tycker bara det blir jobbigt. Jag har absolut inget emot att hänga i baren och iaktta alla som dansar, men jag håller mig ifrån dansgolvet så länge det bara går. Och så har jag egentligen alltid varit, jag har aldrig gillat att dansa överhuvudtaget. Minns ni dansundervisningen i skolan? Åtminstone på min tid ingick det i idrottsundervisningen att lära sig de vanligaste danserna – och om jag i övrigt skydde idrottsundervisningen som pesten, så var dansundervisningen ännu värre. Det var jobbigt att bjuda upp, det var jobbigt att inte ha någon taktkänsla till musiken – och i övrigt bara jobbigt att behöva dansa.
Jag kan hålla med om att det kanske ingår i någon form av allmänbildning att kunna grunderna i dans, men jag tyckte fortfarande att det bara var jobbigt att dansa. Och den känslan har inte blivit bättre med åren utan snarare tvärtom. Numera är det väldigt sällan jag går på krogen visserligen – och fest är man bjuden på några gånger per år, så det är inte ofta man hamnar i situationer där man förväntas dansa i något sammanhang. Och jag har dessutom med tiden lärt mig att slingra mig ur situationen när någon försöker få upp mig på dansgolvet. Sen tycker jag inte dans är så hemskt att jag undviker situationer där dans förekommer, men jag har lärt mig att komma med undanflykter för att slippa dansa. Det funkar dessutom oftast att komma med någon undanflykt, de flesta kan ta ett nej även när man bjuder upp någon.

Sen kan jag ibland önska att jag var lite mer talangfull när det kommer till vissa saker. Jag tycker mycket om musik, men är totalt omusikalisk – jag kan varken hålla takt eller ton trots flera tappra försök att ta både gitarr- och sånglektioner. Men jag skulle önska att jag hade mer talang när det kommer till musik och kanske också dans. Det skulle vara häftigt att vara musikalisk, att faktiskt ha takt- och tonkänsla och kunna sjunga utan att folk håller för öronen eller dansa utan att det blir pinsamt. Jag är tillräckligt musikalisk för att höra om någon annan sjunger falskt eller inte håller takten, men jag lyckas inte fixa det själv – det går helt enkelt inte. Och det är väl just dessa delar som spelar in när jag försöker dansa, jag klarar helt enkelt inte att hålla takten till musiken – det går bara inte. Men det är nog inte bara taktkänslan som saknas eftersom jag helt enkelt inte tycker om att dansa, jag är helt enkelt inte intresserad och finner inget nöje i det. Jag kan faktiskt inte förstå att man finner nöje i att dansa, men är med så långt att jag förstår att många andra gör det. Precis som att alla säkert inte finner nöje i sådant som jag finner nöje i och tycker om att ägna mig åt.
Men visst vore det roligt om man hade anlag för att kunna dansa, sjunga och i övrigt ägna sig åt musik på olika sätt. Tänk om man faktiskt hade anlag för att kunna lära sig sjunga! Det hade varit helt fantastiskt i min värld, som även i övrigt kretsar väldigt mycket kring musik. Jo, jag tog musiklektioner för en jäkla massa år sedan – det gjorde jag faktiskt. Men min sånglärare skällde ut mig – bokstavligen – efter noter för att det inte gick bra. Och jag valde därefter att hoppa av kursen, eftersom jag inte accepterade det bemötandet från läraren. Sedan dess har jag inte tagit mod till mig att återigen börja ta sånglektioner, utan jag får acceptera att det helt enkelt inte är meningen att jag ska lära mig sjunga.

Danslektioner kommer jag däremot aldrig att ta, det är jag helt övertygad om. Sjunga skulle jag verkligen vilja kunna göra, men har ingen direkt dröm om att kunna dansa. Sjunga skulle vara kul att kunna med tanke på mitt musikintresse, men dansa vet jag faktiskt inte… Musik är roligt, men dans kan jag inte se charmen i och jag har ingen längtan efter att kunna dansa egentligen. Det är väl mer att ha taktkänslan, att ha det musikaliska i sig som jag kan sakna ibland och tycka att det är tråkigt att jag inte har. Kanske skulle jag finna i en glädje i att dansa om jag faktiskt kunde det, men måste börja i ändan att skaffa mig en taktkänsla först. Det får liksom inte att dansa om man inte kan hålla takten till musiken, eller hur?! Sen behövs det förstås taktkänsla för att kunna sjunga också, precis lika mycket som att ha öra för toner och kunna hålla tonen.
Något som verkligen tycker är tråkigt, är att jag en gång i tiden lärt mig att spela lite gitarr. Men efter min operation för tio år sedan, fungerar inte finmotoriken i mina händer tillräckligt bra för att jag skulle kunna hantera en gitarr. Jag klarar helt enkelt inte längre att ta ackorden med någon av händerna. Det är framförallt vänsterhanden som inte fungerar som man önskar att den borde göra – och eftersom jag är högerhänt, är det inget alternativ att sätta strängarna spegelvänt och ha en vänsterhandsstämning på gitarren. Men det är samma sak när det kommer till gitarrspelandet, jag har svårt för det där med takt och ton. Jag skulle önska att jag hade det gehör som vissa har, som bara kan höra en låt och sedan kan ta ut ackorden till melodin. Men det klarar inte jag, sådant gehör har jag helt enkelt inte.

Det är just det där med dans jag har svårt för och inte kan se nöjet i överhuvudtaget. Annars tycker jag om allt som har med musik att göra, men dans går ingår liksom inte i min sfär av nöjen, det går liksom inte att komma ifrån. Jag skulle gärna kunna sjunga, som det är nu sjunger jag inte ens i duschen utan avstår helt från att sjunga utom när jag ska knäppa mig. Så skulle jag gärna kunna spela något instrument, helst något som man kan ta med sig och hålla i allsång på till exempel midsommar. Som exempelvis gitarr. Men det går inte med mina händer och min totala brist på ton- och taktkänsla. Så jag får snällt hålla mig till att låta andra sköta det där med dans och musicerande.