Bilisterna är säkrast när vägarna är torra – och vägarna är säkrast när bilisterna är det

Jag vet inte hur många gånger jag hört folk skryta över att man kört si och så för fort eller fastnat i olika hastighetskontroller. Det är till och med så att det räknas som någon form av ”status” att ha fått körkortet indraget. Jag har vänner på Facebook som lägger upp statusuppdateringar om att de fått körkortet indraget, om att de fått si och så mycket i böter för att de kört för fort – ungefär som om det vore en cool grej att hamna i brottsregistret. Själv kan jag inte se det coola, fräna eller tuffa i att faktiskt få sitt körkort indraget eller att överhuvudtaget fastna i en poliskontroll. För mig skulle det vara en total katastrof att få körkortet indraget – oavsett anledning. Jag skulle förmodligen inte få jobba kvar där jag jobbar med en prick i brottsregistret, även om det ”bara” är för en fortkörning. Men det är ungefär som att åka dit för att ha haft med sig lite för mycket sprit över gränsen när man varit ute och rest – det är liksom en cool grej att ha varit med om, en fräck grej att ha i sitt CV.
Jag har hört många ursäkter till att köra för fort, inte minst att många anser sig ha full koll på bilen även om man kör 200 km/h – till och med barn i bilen. Och må så vara att man kan ha full koll i den farten så länge ingenting oförutsett inträffar. Men dyker något plötsligt upp framför bilen, har du en väsentligt mycket längre bromssträcka än om du kört de lagstadgade 120 km/h. Och krockar du, har du helt andra chanser att klara dig med lindrigare skador om du kört lagligt än gasat på alltför fort.

Men någon kanske kan förklara det coola i att ha åkt dit för fortkörning för mig – för jag själv har liksom aldrig fattat det coola, tuffa eller balla i att få en prick i brottsregistret. Även om det nu ”bara” är för fortkörning, vilket i sammanhanget kanske inte är ett jättegrovt brott. Det är klart att man kanske inte skulle vilja skylta med mord, våldtäkt eller misshandel i sitt CV – i alla fall inte om du är någorlunda normalbegåvad. Men jag kan inte tycka att det är särskilt häftigt med en fortkörning heller – i synnerhet inte om det gått så fort att ditt körkort ryker. Då har du kört vårdslöst i min värld, du har satt din egen och dina medtrafikanters säkerhet på spel på samma sätt som när man gör idiotiska omkörningar eller är påverkad av något när du kör. Och i framförallt gasar du inte på på det viset, om du har passagerare i bilen – än mindre om du har dina barn med dig.
Om det nu skulle hända något och dina barn skadas allvarligt eller till och med avlider i olyckan, kommer du att få leva med det resten av livet. Och du kommer garanterat få leva med frågan om det gått bättre för dina barn i olyckan om du hållit hastighetsbegränsningarna. En fråga som du förmodligen aldrig kommer få svar på, men som säkerligen kommer att gnaga i ditt undermedvetna under resten av livet. Precis som om du satt dig bakom ratten på fyllan för att köra.

Jag minns väldigt väl en olycka som skedde på 90-talet i min hemstad Hudiksvall. Det var en lastbil som kört på en liten flicka – som senare avled av sina skador. Lastbilschauffören åtalades för att ha vållat flickans död, men frikändes senare då han inte bevisligen gjort något fel i samband med olyckan. Han hade med andra ord inte begått något regelrätt brott, men jag tänker att han får någon form av straff ändå – åtminstone om man är någorlunda normalbegåvad. Han kommer säkerligen få leva resten av livet med frågor kring denna olycka och samvetskval kring att ha orsakat en liten flickas död. Han kommer säkerligen att om och om igen fråga sig om flickan klarat sig ifall han agerat på något annat sätt i samband med olyckan. Hade utgången blivit en annan om han kört långsammare, väjt tidigare eller haft blicken någon annanstans?
Men jag minns också att diskussionen kom upp i fikarummet på min dåvarande arbetsplats strax efter att chauffören friats. Jag framhärdade att det måste vara jobbigt att behöva leva med något sådant resten av livet, att man måste få väldiga samvetskval resten av livet. Medan mina kolleger tyckte ungefär att äh, han frikändes ju – och då skulle det hela liksom vara ur världen. Har nu chauffören inte gjort något fel i samband med olyckan, är det förstås en lättnad att bli frikänd. Men han får fortfarande leva med att ha orsakat en liten flickas död resten av livet. Så nej, saken är förmodligen inte ur världen bara för att han frikänts – i alla fall inte om vi snackar om en någorlunda normalbegåvad person.

Och det är just det som är min poäng i det här sammanhanget. Hur kan du ha så bråttom att det känns okej att åsidosätta trafiksäkerheten genom att köra långt över hastighetsbegränsningarna. Det är i slutändan inte särskilt många minuter du tjänar på att köra för fort, men istället riskerar du liv och lem inte bara för dig själv utan också dina medtrafikanter och eventuella passagerare. Till det kommer all irritation kring folk som ska fram i hög fart till varje pris. Jag själv blir riktigt irriterad om jag ligger i omkörningsfilen på motorvägen och plötsligt har en fartsyndare i arslet, som blinkar med lysena och vill förbi. Själv tänker jag att du snällt får sakta ner och sedan köra om när tillfälle ges – jag går inte åt sidan för att en fartsyndare ska kunna ta sig fram i 180 km/h.
Så jag är för fler fartkontroller och fler fartkameror i trafiken, saker som på det stora hela skulle förbättra säkerheten på våra vägar. Man hör ju ibland diskussioner kring att det är så få som fälls för fortkörning på de sträckor som har fartkameror – att det borde vara fler som fälls. Själv tänker jag att förklaringen kanske är så enkel att folk generellt håller hastigheten förbi fartkamerorna, som därmed fyller sin funktion fullt ut. Därmed borde det finnas fler fartkameror längs våra vägar!

Relaterade artiklar

Svenska Dagbladet 1