Som ni vet, är jag en trogen kund hos Stockholms hyrbilsfirmor. Jag hyr bil med relativt täta mellanrum och det blir inte sällan under längre perioder jag har en hyrbil – för att vardagen helt enkelt ska fungera. Just nu är jag inne i en så kallad bilburen period, då jag bokat en bil för tre veckor för att kunna ta mig runt på det sätt jag behöver. Jag hade till en början tittat på bil för exakt de tillfällen jag faktiskt behövde bil – men insåg sedan att det skulle kosta ungefär lika mycket att ha bil hela tiden under dessa veckor som att åka fram och tillbaka till hyrbilsfirman för att hämta och lämna bilar. Och även om det kommer att kosta en slant, så känns det väldigt skönt att ha bil för en period just nu. Det är alltför mycket flängande åt höger och vänster under dessa veckor för att vardagen ska fungera utan bil.
Jag har med åren jämfört många hyrbilsfirmor och har nu hittat den som passar plånboken allra bäst. Det är benhård konkurrens mellan hyrbilsfirmorna och de flesta gör nog som jag – hyr där det är billigast. Jag har dragit en viss gräns vid att hyra på mackar, eftersom jag sällan känner mig särskilt nöjd med de bilar jag får där. Men man får ju vad man betalar för – och betalar man runt 300 kronor dygnet för en hyrbil, då är det inte mycket till kvalitet. Numera har jag avtal genom Europcar och känner mig nöjd med de bilar jag får när jag hyr där. Sedan är de väsentligt mycket billigare än exempelvis Sixt, där jag tidigare hade företagsavtal. Å andra sidan fick man där istället bilar som BMW, Mercedes och liknande – till skillnad från de flesta andra firmor.

Om jag inte är lockad att ha egen bil? Jo, det är jag ibland trots allt, det måste jag faktiskt erkänna. På det stora hela fungerar vardagen bra utan bil och det funkar att hyra bil de gånger tillvaron verkligen inte funkar utan bil. Jag har inget emot att ta mig fram kollektivt, göra en och annan taxiresa och sedan hyra bil då det inte funkar på annat vis. Men någonstans känner jag fortfarande att det känns som onödiga utgifter och bekymmer att skaffa bil. Det är nu under en övergångsperiod vi behöver bil lite mer till vardags – men från senare i höst kommer vi inte alls ha samma behov av bil och då känns det bara onödigt att skaffa en. Jag titta lite lätt på korttidsleasing för att ha en bil under några månader – men det skulle bli så groteskt dyrt. Bara själva leasingen skulle kosta runt 10.000 kronor, sedan tillkommer allt annat som bensin, parkering och liknande – vilket skulle göra att man kanske hamnar bortåt 15.000 kronor i månaden för bil. Jag räknade ut att jag skulle spara i alla fall 8.000 kronor i månaden på att åka taxi till och från jobbet istället. Det är trots allt framförallt jobbresorna som inte riktigt fungerar om man ska åka kollektivt, resten av vardagen fungerar generellt bra utan bil.
Sedan drar man trots allt på sig en del bekymmer genom att skaffa bil, vilket gör att jag gärna håller mig ifrån att göra det. Det är besiktning, service, däckbyten, skatt och en massa andra saker att hålla reda på om man äger bil – saker man helt slipper att tänka på om man håller sig till att hyra istället. Dessutom får man nya och moderna bilar som är roliga att köra när man hyr, bilar som man kanske inte skulle ha råd att köpa om man valde att själv köpa bil. Framförallt inte om man hyr hos firmor som Sixt, som har lyxbilar som ”tema”. Men många av de bilar man får hos andra firmor kostar nog en hel del i inköp de med, så frågan är hur många hundra tusen det är man kör runt i när man kör hyrbil. Det är ofta tämligen nya bilar som inte gått särskilt långt, bilar med massor av finesser och lullull – sådant som man bara kan fantisera om ifall man skulle köpa egen bil.

Det kommer med största sannolikhet inte att bli något bilköp för vår del, eftersom det bara är några månader till som jobbresorna kommer vara mer eller mindre krångliga. Sedan byter jag – som det ser ut just nu – lokaler med jobbet och kommer ha mycket bättre avstånd till och från jobbet. Då kommer även mitt behov av att hyra bil att minska, så det kommer bli bra mycket mer ekonomiskt och enklare på många sätt. För hur det än är, så kostar det en hel del att hyra bil – det går inte att komma ifrån. Som situationen är just nu, lägger jag nog minst lika mycket pengar på hyrbil som det skulle kosta att äga en. Jämför jag med leasing, kommer jag garanterat billigare undan – även om jag aldrig räknat på det särskilt noggrant direkt. Men jämfört med de dyra korttidsleasingarna så sparar jag definitivt pengar med det upplägg jag nu har.
Samtidigt får det gärna kosta lite extra med hyrbil mot att själv äga bil, det är ungefär som att bo i en hyresrätt. Jag tänker att man betalar för en service, för en bekvämlighet genom att hyra vissa saker – som bil och boende. Självklart skulle inte fortsätta hyra bil om jag insåg att det kostade flera tusen extra i månaden mot att äga bil. Men är det några tusenlappar om året, då kan det vara värt det. Jag slipper de bekymmer som ett bilägande kan innebära, utan det är bara att köra dit jag ska – sedan lämna tillbaka bilen. Jag behöver bara tanka den innan, jag behöver inte städa den, byta några däck, serva den eller besiktiga den.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa