Ockerpriser

Jag minns när jag var liten och mina föräldrar ojade sig över att bensinpriset steg till över åtta kronor litern. De tyckte det var extremt dyrt att tanka och att det var fasansfullt att en liter bensin kostade mer än en liter mjölk. Nu har man återigen höjt bensinpriset – för vilken gång i ordningen vet jag inte – och literpriset har nu med råge passerat 17 kronor. Jag börjar på allvar förstå hur kännbart det måste vara för bilägare att tanka. Jag har själv ingen bil, mycket på grund av vad det faktiskt kostar. Däremot hyr jag bil med jämna mellanrum och märker att det blir dyrare och dyrare att tanka för varje gång jag tankar hyrbilen.
Jag är helt överens om att man måste få ned bilåkandet för att minska koldioxidutsläppen, så enkelt är det ju. Men att bara höja bensinpriset utan att presentera ett bra alternativ till bilåkande och förbränningsmotorer är bara idiotiskt. I storstäderna fungerar det oftast att åka kollektivt istället, framförallt om man bar hyfsat när stan. Då har man kollektivtrafik dygnet runt med helt okej restider.
Men jag vet av egen erfarenhet hur kollektivtrafiken fungerar på många mindre orter. Jag har försökt ta mig till stugan i Söderhamns skärgård utan bil – och det är inte helt enkelt. Bussen till båtklubben där vi har båten går varannan timme, vilket är att beteckna som rätt bra tidtabell. Men sista bussen får någon gång runt 17:30, därefter är man hänvisad till att ta taxi. Om man bor i närheten av båtklubben och jobbar oregelbundna tider inne i stan, funkar det helt enkelt inte att ta bussen till jobbet, utan man är hänvisad till att ha bil.

Samma sak gällde i den stadsdel där jag växte upp, i utkanten av Hudiksvall. Första bussen till stan gick vid halv åtta på morgonen, sista bussen från stan vid niotiden. Med andra ord helt omöjligt att bo där och inte jobba kontorstider om man vill klara sig utan bil. I det läget spelar det ingen roll hur mycket man höjer bensinpriserna, man är så illa tvungen att ta bilen ändå. Min mamma jobbade skift på sjukhuset och det var ytterst sällan bussarna tajmade hennes arbetstider. Det var ofta pappa – och jag efter jag skaffat körkort – skjutsade och hämtade när inte bussarna gick. Utan bil hade det helt enkelt inte funkat, så enkelt är det.
Ibland hör jag argumentet att man borde göra kollektivtrafiken helt skattefinansierad och ta bort allt biljettvång. Och visst, det skulle säkert leda till att de som kan låta bilen stå också gör det. Men man kommer fortfarande inte åt dem som faktiskt inte har något alternativ till att ta bilen. Kommer man utanför storstadsregionerna finns det oftast inte en kollektivtrafik värd namnet och det finns oftast inte en möjlighet att välja andra färdmedel än bilen. Så fortfarande måste man på många håll bygga ut kollektivtrafiken för att så många som möjligt ska välja bort bilen. Det räcker inte att ”bara” göra kollektivtrafiken gratis, den måste vara tillgänglig för alla också.

Rent politiskt biter man sig själv i svansen genom att bara höja bensinpriserna utan presentera andra färdmedel till drabbade bilister. Sen köper jag absolut att vi måste göra något åt bilåkandet och användandet av förbränningsmotorer, så enkelt är det. Vi är mitt uppe i en allvarlig klimatkris som vi helt enkelt måste hejda. Där är en utbyggd kollektivtrafik en viktig del för att vi faktiskt ska komma någonvart. Men några sådana förslag gör man aldrig från politiskt håll.