bilägande

Varje dag står radion på här hemma och jag lyssnar mer eller mindre aktivt på vad som sägs. Oftast är det lokalradion i form av P4 som rattas in, eftersom jag tycker det är en av de bättre kanalerna. Med på köpet kommer då trafikrapporterna, som är lätt att sitta och gotta sig åt när man är ledig och inte behöver ge sig ut i trafiken. Framförallt brukar jag vara glad att slippa ta mig fram med bil genom Stockholm under rusningen, det är inte ett roligt kapitel. Alla som bor eller någon gång varit i Stockholm har sett hur hysterisk rusningen är och vilka köer som bildas. Och i princip varje dag hör man på trafikrapporterna att det händer olyckor någonstans i rusningen, vilket ger ännu massivare köer.
När jag själv tar mig fram genom rusningen, är jag glad att det ytterst sällan är per bil. Jag åker oftast tunnelbana och trots allt är det ytterst sällan tunnelbanan strular, rusningstrafik eller ej. Det är trångt och mycket folk, ofta får man stå under rusningen, men man slipper bilköer.
När jag jobbade i Solna, hade jag kontorstider och åkte genom stan i rusningen. Det var sällan några problem, utan i princip alltid höll tunnelbanan tidtabellen. Däremot åkte jag till exempel över Skanstullsbron och kunde se de köer bilisterna fick sitta i. Med tunnelbana tog det mig 40-45 minuter från dörr till dörr, vilket i Stockholm är helt okej restid till jobbet. Men det hände ibland att jag åkte bil och behövde då åka genom stan. Den resan kunde ta över en timme, så jag tjänade inte ett smack på att åka bil – utan precis tvärtom.

Jag tillhör dem som aldrig ägt en egen bil. Jag har varit på väg att skaffa bil vid något tillfälle, men det har inte blivit av. Under några år bodde jag i utkanten av Upplands Väsby och hade lång resväg kollektivt vart jag i princip skulle åka. Jag sökte febrilt lägenhet för att komma närmare stan, men alla som bor i Stockholm vet hur sjuk bostadsmarknaden är här och hur svårt det är att få ett få ett förstahandskontrakt. Efter några år i Väsby började jag till sist titta efter bil, trots att jag egentligen inte riktigt tyckte att jag hade råd. Men jag kände att det inte fanns något annat alternativ med tanke på hur otillgängligt jag bodde.
Men jag hann inte leta efter bil särskilt länge innan jag faktiskt fick napp i bostadssökandet. Jag fick i min nuvarande lägenhet i Bagarmossen och plötsligt försvann mitt behov av att ha egen bil. Jag tjänar ingenting tidsmässigt att ta bil till stan, det blir bara extra krångligt. Och jag har fram till nu jobbat så nära Bagarmossen att inte varit lönsamt att ha ta bil till jobbet. På min senaste arbetsplats skulle jag till och med förlora tid att åka bil genom stan i rusningen till och från jobbet.
Jag och mitt ex hade faktiskt bil (en bil som mitt ex hade sen tidigare och “tog med sig” när vi flyttade ihop), men den stod 95% av tiden parkerad i Bagarmossen och samlade damm. Det fanns liksom ingen anledning för oss att åka bil till jobbet eller när vi skulle in till stan. Vi fick till och med p-böter för att ha haft bilen uppställd på samma parkeringsruta för länge, så lite använde vi den. När vi sedan separerade har jag inte saknat att ha bil. Istället har jag hyrt bil de gånger jag faktiskt behövt bil och det inte gått att lösa på något annat sätt. Andra gånger har jag kostat på mig en taxi. Jag har nog ett ganska högt konto för hyrbilar och taxi om man räknar årsvis, men fortfarande mindre än vad det skulle kosta att äga eller leasa en nyare bil.

Under sommaren har jag gått i lite funderingar att eventuellt skaffa bil. Det är trots allt en lockande tanke, för det skulle vara otroligt bekvämt att vara bilburen. Det finns verkligen stora fördelar med att ha bil, det går inte att komma ifrån. Men ju mer jag räknat på det hela och insett hur dyrt det trots allt är med bil, har jag blivit alltmer tveksam. Inte för att ekonomin egentligen inte skulle tillåta det hela, utan för att jag tycker det finns så otroligt mycket roligare saker att lägga pengarna på än en bil.
När man som jag bor i en storstad, fungerar kollektivtrafiken så bra att det egentligen inte finns någon anledning till att ha bil. Framförallt inte om man – som jag – både bor och jobbar hyfsat nära stan. Det är så lite tid jag skulle tjäna på att ha bil till jobbet, att jag inte riktigt tycker att det är värt pengarna att ha en egen bil. Då lägger jag hellre pengarna på att hyra bil eller ta en taxi de gånger det helt enkelt inte funkar att åka kollektivt av någon anledning. Så som jag hittills gjort i alla år.
I dessa tider med klimatförändringar och klimatmål, känns det bara dumt att skaffa bil, med tanke på vilken miljöpåverkan en bil faktiskt har. Det känns också bra att bidra till miljöarbetet så mycket man kan – och då är utevaron av en bil ett väldigt bra steg i rätt riktning. Jag har själv en viss klimatångest och försöker tänka på det där med miljön så mycket som möjligt. Så det i kombination med det ekonomiska gör att jag tillsvidare väljer att avstå från att äga en bil.