Det är frustrerande att vissa bilister inte tänker på andra än sig själva

På sistone har jag liksom vant mig vid det där att ha tillgång till bil och jag har flera gånger kommit på mig själv med att planera efter att jag faktiskt har bil. Detta trots att lånebilen sedan ett par veckor är tillbakalämnad och jag numera är hänvisad till att klara mig utan den. Jag är så van vid att det tar mig en dryg halvtimme till och från jobbet, att det är så lätt att bara hoppa in i bilen när man ska någonstans. Nu blir plötsligt tillvaron en liten aning krångligare igen, vilket bara är att vänja sig vid. Jag har trots allt själv valt att inte köpa bil, så jag ska inte klaga något nämnvärt egentligen – men visst måste jag erkänna att det varit väldigt behändigt att ha bil under nästan ett års tid. Det är lättare att planera sin tid utan att ta hänsyn till tunnelbana, buss och tåg och dess ibland lite glesare tidtabell så här under sommaren.
Men nu är jag tillbaka där jag började förra sommaren och får helt sonika klara mig utan bil i vardagen. Och det funkar trots allt, även jag ibland får lösa mina resor med taxi eller hyrbil – som visserligen har en tendens att bli ganska dyrt, men ibland går det helt enkelt inte att lösa på annat sätt om man inte äger en bil. Nu har jag haft hyrbil några dagar, för jag har haft sådan flängande att det helt enkelt inte gått att lösa på annat vis. Det har varit jobb i Södertälje, filminspelning i Huddinge och sedan övertid i Södertälje – så det har helt enkelt inte gått att lösa utan bil. Men det är också fantastiskt skönt med bil, det går inte att komma ifrån. Tillvaron blir helt enkelt enklare på så vis.

Många brukar höja lite på ögonbrynen när jag säger att jag aldrig ägt en bil utan i alla år klarat mig alldeles förträffligt utan en sådan lyxprodukt. Men jag har tyckt att jag klarat med bra genom att åka buss och tunnelbana och sedan hyra bil eller åka taxi de gånger kollektivtrafiken inte levt upp till de krav jag haft för att ta mig fram. Ofta har det varit frågan om att åka på udda tider eller åka till ställen som ligger lite off på ett eller annat sätt. Och för mig funkar det, många brukar dock tycka att det är ungefär jämställt med att jag valt bort barn när jag säger att jag valt bort bil. Själv kan jag dock inte se vad som är så konstigt i att inte ha bil, utan jag känner att jag slipper många bekymmer och istället kan fokusera på annat. Sen tror jag att jag lägger ungefär lika mycket pengar på hyrbil och taxi om en ny bil skulle kosta mig – så ekonomiskt sparar jag inte nämnvärt mycket på att avstå från bil. Men jag kan tycka att det är bekvämt, jag slipper tänka på service och däckskiften och har alltid en ny, städad bil att köra de gånger jag behöver köra någonstans.
Ibland kan jag dock sakna att ha en egen bil och slippa tänka på att ständigt hämta och lämna bilar på bestämda tider, tänka på att det kostar ganska mycket för varje dygn jag har bilen. Men allt är på gott och ont, allt har sina för- och nackdelar. Och jag föredrar en tillvaro utan bil, utan de bekymmer som följer med att ha bil. Jag tycker trots allt att det är skönt att inte behöva tänka på service, besiktning, tvätt, städning, däckskiften och allt annat som medföljer när man har bil.

Det enda fordon jag ägt, var en EU-moped som jag hade medan jag pluggade i Kalmar i början av 2000-talet, den passade mig ganska bra och var billigare i drift än att köpa ett månadskort i kollektivtrafiken. I Stockholm känner jag dock att moped inte är det bästa sättet att ta sig fram och ska jag än en gång köpa ett fortskaffningsmedel – då kommer det att bli en bil. Men det kommer förmodligen inte att ske, med tanke på att jag snart har mycket närmare till jobbet och inte kommer ha samma behov av att ta mig fram med bil i vardagen. Då kommer resorna att funka kollektiv till jobbet och jag kommer inte behöva bil i vardagen på samma sätt om idag. Skulle jag veta att jag skulle jobba kvar i Södertälje, då hade det varit en helt annan sak och jag hade garanterat börjat titta på en begagnad bil.
Nu håller jag mig till tunnelbana tills vidare och får försöka få tillvaron att fungera fram till flytten med jobbet. Det kommer bli lite krångligare än med bil till vardags, men det kommer ändå att fungera. Svårare än så är det faktiskt inte. Har jag klarat mig 47 år utan bil, ska jag nog klara de kommande månaderna också.