Dagboken är det sista man ska söka i om man vill veta sanningen om någon

Vecka åtta är så gott som över och jag kan blicka tillbaka på en tämligen intensiv vecka. Jag har jobbat en hel del, men inte haft några filminspelningar inplanerade. I måndags var det läkarbesök efter min magnetkameraundersökning och jag kunde slappna av efter lugnande besök från läkaren. Så veckan fick bästa tänkbara start på så vis, att jag fick just dessa lugnande besked. Jag hade våndats lite innan, inte minst med tanke på att jag haft lite ont i nacken ett tag – och det vart ju just precis så det hela började för elva år sedan, med ont i nacken. Men nu berodde det onda på någonting annat och jag fick veta att man inte hittat vare sig tumörer eller några cellförändringar. På kvällen fick jag äran att vara lite barnvakt till syskonbarnen och vi tittade på film och mumsade i oss bullar som jag tagit med mig. Det går tillräckligt lång tid mellan gångerna som vi ses för att man ska hinna märka att saker och ting hinner hända. Det är nya ord, nya vanor, nya grejer som ploppar upp hela tiden – framförallt hos den minsta som snart fyller tre år. Många frågar mig om jag inte saknar egna barn när jag gullar runt med syskonbarnen, men jag gör faktiskt inte det. Jag älskar ungar och gullar gärna med dem, men är nöjd med att vara den som skämmer bort, busar och leker – sedan är det skönt att lämna ifrån sig ansvaret för dem och kunna få den egentid jag själv behöver så starkt.
Veckan har sedan fortsatt med några skift på jobbet för att sedan vara ledig några dagar i slutet av veckan. I torsdags fyllde sambon år och jag hade planerat in ett gediget program under dagen. Jag väckte henne med paket och tårta till frukost – givetvis köpetårta eftersom jag inte själv hann göra någon innan själva födelsedagen. Men det blir oftast godare, framförallt jämfört med de tårtor jag själv bakar. Sen frampå eftermiddagen var det dags för afternoon tea på Grand Hôtel, vilket jag inte tror mig ha druckit sedan jag var i London för en jäkla massa år sedan. Det var ett gediget kakfat som dukades fram och det ingick förutom te, kakor, scones och marmelad även champagne. Vi blev sittande närmare två timmar, innan vi begav oss ut i den bleka februarisolen för att bege oss hemåt en vända. Vi unnade oss en eftermiddagslur hemma innan vi bytte om för att på kvällen åka till restaurangen Smak för att äta middag. Där vankades det sjurättersmiddag innan kvällen var över för den här gången.

Tro nu inte att vi alltid har så här flashiga vanor, det är inte alltid vi kostar på oss besök på Grand Hôtel eller förstklassiga krogar. Men någon gång ibland händer det att vi gör det, inte minst i samband med någons födelsedag eller andra högtider. Senast var väl nyår, då vi valde att ta in på Grand Hotell Saltsjöbaden för att fira in det nya året. Så visst kan vi ha flashiga vanor, men det är inte särskilt ofta vi gör sådant här utan vi pratar några få gånger per år. Från början hade jag bokat in oss på Sushi Sho, men sedan får tvättmaskin gick sönder för en tid sedan tyckte jag att det blev lite väl dyrt att gå på restauranger med Michelin-gubbar. Så det blev istället Smak, som fortfarande är en fin restaurang men aningen billigare. Nu har vi lagt pengar på en ny tvättmaskin som förhoppningsvis levereras till veckan, så pengarna försvinner fortare än de kommer in på kontot.
Vi har övervägt att klara oss utan tvättmaskin och använda tvättstugan istället, men det har inte känts som ett alternativ trots allt. Har man väl vant sig vid tvättmaskin och torktumlare i lägenheten, då är det svårt att vänja om sig vid det lite obekvämare alternativet att gå till tvättstugan när man behöver tvätta. Jag kvarstår vid mitt ställningstagande, att skulle jag tvingas välja mellan tvättmaskin och diskmaskin – då skulle jag välja tvättmaskinen, alla dagar i veckan. Sedan vill jag naturligtvis helst ha diskmaskin också, så enkelt är det bara. Vi har haft diskmaskin konstant under de gångna åren, vilket är jätteskönt – och den senaste maskinen är dessutom en fullstor golvdiskmaskin, vilket är än skönare än den bänkdiskmaskin vi tidigare haft.

Nu väntar en tämligen normal vecka för min del med lite jobb, en filminspelning och lite annat småpyssel som behöver ordnas med i vardagen. På onsdag ska jag till tandhygienisten, vilket kanske är lite mindre roligt. Även om jag inte direkt har någon tandläkarskräck, så är det kanske inte heller favoritsysselsättningen att gå dit. Men tandhälsan är trots allt viktig, så jag går på de besök jag kallas till. För ett antal år sedan tecknade jag mig för ett tandvårdsabonnemang, vilket faktiskt varit väldigt praktiskt. Jag betalar drygt 150 kronor i månaden och då ingår den viktigaste tandvården, såsom årliga kontroller, en lagning per år och och lite annat. Än så länge har jag inte nyttjat mer än undersökningarna eftersom jag inte behövt göra några lagningar – fram tills nu i vintras då jag gjorde mitt livs andra lagning. Det är drygt 20 år sedan jag senast gjorde en lagning, så det känns som rätt bra statistik trots allt. Nu ska jag dock inte laga några hål hos tandhygienisten, utan i första hand ta bort lite tandsten och göra ren tänderna. Jag brukar få lite bannor för att jag slarvar med tandtråden – och det är nog också helt befogat, för jag är slarvig med tandtråden. Men jag tror inte att jag är ensam om det, det måste kännas ganska tröstlöst som tandläkare eller tandhygienist att tjata om tandtråd när man vet att det oftast inte blir någon bättring.
Annars tickar tiden på i vanligt vardagslunk och det händer inte så mycket. Men det är ju så i vardagen, det är inte alltid så mycket action direkt. Nu har det varit födelsedagsfirande i veckan, så det får räcka med utsvävningar för ett tag framöver. Imorgon är det dags att fixa med räkningarna och först efter det får man se vad man har råd med den kommande månaden. Men det kommer knappast vara särskilt mycket pengar över, nu när vi köpt tvättmaskin och haft en del andra tämligen höga utgifter. Så nu får det helt enkelt vara bra för ett tag känns det som.