Visar: 1 - 10 av 10 RESULTAT
Dagbok

Hemlängtan

Efter att ha varit borta hemifrån i över en vecka, är det inte utan att man nästan längtar hem litegrann. Inte så att jag tänker avbryta semestern, men det brukar alltid vara skönt att komma hem efter en tid i sommarstugan. Man saknar de bekvämligheter som finns hemma, som dusch, rinnande vatten och en vanlig toalett. För att inte tala om en stabil internetuppkoppling. Jag har visserligen mitt mobila bredband med mig i stugan, men täckningen är lite si och så här ute, allt annat skulle vara lögn att säga.
Sen ska det bli intressant att ställa sig på vågen efter denna semester. Jag har hållit stenhårt i min diet under hela semestern, men ute i stugan har jag inte tillgång till någon våg. Så jag ser faktiskt fram emot att kunna väga mig och se hur det har gått med vikten under dessa veckor jag varit borta.

Dagbok Kampen mot cancer

Snart dags att börja jobba igen

Jag kan inte fatta att det bara är en dryg vecka kvar av min sjukskrivning och därmed snart dags att börja jobba igen. Det har på sätt och vis varit en på flera sätt händelserik sjukskrivning, där jag hunnit med såväl sex veckors strålbehandling som att flytta. Strålbehandlingen var tuff och jag har verkligen behövt de veckor av sjukskrivning som följt efter behandlingens slut. Det är först sista dagarna som jag känt att jag sakta börjar känna mig redo att faktiskt återgå i arbete. Jag är fortfarande fumlig i händerna, men känner att det ändå inte riktigt hindrar mig från att börja jobba igen. Det är inte så illa att jag inte tror att jag klarar av att jobba, men det är ändå rätt påtagligt. Jag tappar saker och har lite svårt med finmotoriken i fingrarna, något som känns lite extra påtagligt när man ska göra pillriga saker. Visserligen arbetar jag mycket via en dator på jobbet, men jag tror att jag kommer fixa detta galant trots allt när det väl är dags att börja jobba.

Dagbok

Späckat schema

Det kommer kännas konstigt att från och med denna vecka vara tillbaka på att ”enbart” jobba heltid. Några hektiska veckor är tillända, veckor som jag ägnat åt både filminspelningar och att arbeta mer eller mindre som vanligt. Jag har trixat litegrann med schemat och tagit ledigt några dagar för att få det hela att gå ihop med filmandet, men på det stora hela har jag jobbat som vanligt. Och det har inte bara varit ett filmprojekt jag varit involverad i, även om det är ett som varit lite mer tidkrävande än andra. Vissa dagar har jag hunnit beta av två filminspelningar och stressat mellan olika inspelningsplatser för att hinna med. I onsdag var det filminspelning på dagen och sedan nattpass på jobbet md resultatet att jag var vaken från 05:30 onsdag morgon till cirka 08:30 torsdag morgon. Kanske inte helt hälsosamt, men det gick. Jag har dygnat förr tillbaka och kan säga att det inte är något jag rekommenderar om det går att undvika. Det tar på krafterna, det är det minsta jag kan säga. Framåt morgonkvisten är man övertrött så att det brakar om det, man klarar knappt av att sitta still och det är inte långt ifrån att man hallucinerar.
Varför utsätter man sig då för att vara vaken i över ett dygn, kan man fråga sig? Ja, det är en bra fråga som jag nog får fundera lite på. Det kan helt enkelt vara så enkelt att det är kul att ha något vid sidan av det ordinarie arbetet att ägna sig åt och faktiskt få göra lite annat. Att jag sedan tjänar några kronor extra på min hobbyverksamhet gör givetvis sitt till.

Arbetsmarknad

Arbetsförmedlingen

Jag vet inte hur många gånger jag bytt jobb genom åren, men det har blivit ett antal gånger. Det har inte berott på att jag blivit uppsagd, utan jag har själv velat röra på mig med jämna mellanrum och på det viset utvecklas i min yrkesroll. Jag har inte ron att stanna kvar på samma arbetsplats år in och år ut, utan tror att det är nyttigt att emellanåt röra på sig.
Ibland har jag varit väldigt aktiv i mitt arbetssökande och sökt väldig många jobb på kort tid, andra perioder har jag legat lågt och inte alls sökt särskilt många jobb alls. Allt beroende på situation. Men är det något som har genomsyrat mitt arbetssökande genom åren, så är det att jag nog aldrig fått ett jobb genom Arbetsförmedlingens försorg. Och så har det varit i alla år sedan jag kom ut på arbetsmarknaden för 25 år sedan. De få och korta perioder jag gått arbetslös har jag lydigt skrivit in mig hos Arbetsförmedlingen för att på så vis ha rätt till A-kassa, men jag har aldrig upplevt att jag genom denna myndighet faktiskt fått något jobb. De jobb jag fått har jag hittat genom egna kontakter och – på senare år – genom att söka på nätet och gå in på olika arbetsgivares hemsidor. När jag började jobba var internet knappt uppfunnet än, men på senare år har jobbsökandet blivit avsevärt lättare än på 90-talet – det går helt enkelt inte att komma ifrån.

Dagbok

Åter till vardagen

Jag brukar på sätt och vis tycka att det är skönt när hösten kommer och sommarens semestertider är över. Inte för att jag skulle ogilla sommaren, det är snarare tvärtom, jag älskar den svenska sommaren och det är ytterst sällan jag åker utomlands sommartid (rättare sagt: en gång i livet har jag åkt utomlands sommartid). Men sommartid går Sverige på halvfart och sparlåga och det är inte mycket som händer direkt. Åtminstone inte om man går till det arbetsmässiga. Inte minst för mig som egenföretagare, brukar man märka av en markant nedgång i inkommande uppdrag under sommaren. Juli är den i särklass sämsta månaden och jag får bästa fall något enstaka uppdrag. Det är sådana månader man är glad att ens huvudinkomst kommer från en fast anställning och inte från företaget, som för mig enbart är en bisyssla. Jag är inte direkt beroende av inkomsten från firman för att ekonomin ska gå runt, vilket jag är extra glad för sommartid.

Dagbok

Statusuppdatering

Det har gått några dagar då jag knappt varit aktiv på sociala medier överhuvudtaget. Det har varit intensiva dagar och tiden har helt enkelt inte funnit att vara aktiv på internet alls. Jag har gjort mina tre första arbetspass på nya jobbet, våra pass är 12 timmar långa så det blir inte mycket tid över till annat när man jobbar. Man åker till jobbet, gör sina timmar och hinner sedan hem för att äta och sova några timmar för att sedan åka tillbaka till jobbet igen. Men jag har inget emot dessa pass, även om det är långa och det ibland kan bli segt. När jag ändå ska till jobbet, kan jag lika gärna beta av ett antal timmar för att sedan få längre sammanhängande ledighet. Istället jobbar jag nu 4-5 dagar följt av 4-5 dagars ledighet på rullande schema. Vilket ju ger ganska stora möjligheter till en bra fritid om man frågar mig.

worker
Dagbok

Skarpt läge

Det har varit viss väntan på att alla papper ska komma i ordning så att jag kan komma i tjänst på min nya arbetsplats. Man behöver bland annat godkännande från Länsstyrelsen, vilket är den del av pappersarbetet som dragit ut allra mest på tiden. Men idag kom det efterlängtade samtalet, att allt är klart och jag är redo att börja jobba! Nu är jobbväskan packad och uniformen ligger framme, redo att dra på sig imorgon bitti. Lite pirrigt känns det någonstans, det går inte att komma ifrån. Jag har ju vetat sedan ett par månader att jag ska byta jobb, men det är först nu man fattar att det är på riktigt. Nu, när väskan är packad och väckarklockan ställd så att jag förhoppningsvis kommer upp i tid imorgon bitti. Det vore ju oerhört pinsamt att försova sig redan första morgonen, så jag har ställt dubbla larm för att vara säker på att jag vaknar i rätt tid.

city
Dagbok

Tillbaka till storstan och civilisationen

Så är jag hemma och tillbaka till Stockholm efter nästan en månad i Söderhamns yttersta skärgård. Det är alltid något av en chockupplevelse att komma tillbaka till storstan och börja röra sig i tunnelbanesystemet, city och bland en massa folk. Efter att ha varit på en mer glest befolkat plats i några veckor har man nästan glömt hur tempot är i stan. Jag hann inte mycket mer än in på Ica i Söderhamn för att köpa vatten till bilresan hem, så kom jag på mig själv att glömma det där med att hålla avstånd. Avstånd är inget man behöver tänka på att hålla när man är på landet, det faller sig ändå rätt naturligt på något vis. Det brukar oftast ta ett par dagar att acklimatisera sig till storstadslivet igen. Dock är det sällan något negativt att komma hem igen, jag brukar tycka att det är skönt med lite folk, liv och rörelse efter stiltjen på en skärgårdsö. Det är skönt att ha kontrasten mellan lugnet i skärgården kontra myllret av folk i en storstad. Personligen behöver jag bägge delarna i tillvaron, jag skulle tycka det vore tråkigt att spendera hela sommaren hemma i Stockholm. Däremot hade jag inte haft några som helst problem att åka ut till stugan i maj och var kvar till en bit in i september – och bara åka hem ibland för att titta till posten och blommorna – om jag haft möjligheten. Det är inte omöjligt att det är så det kommer att bli den dag jag blir pensionär.

Career
Dagbok

Nytt steg i karriären

Det har inte varit ett självklart beslut, men nu har jag bestämt mig. Jag kommer byta jobb och det är klart med alla parter att jag tillträder i tjänsten nu i sommar, ett tag efter att min författarutbildning är över. Jag skickat iväg lite sporadiska jobbansökningar sista tiden och hos en av arbetsgivarna blev det napp. Så nu i juni tillträder jag en tjänst hos Securitas. Det exakta datumet är i skrivande stund inte riktigt klart. Men jag har valt att säga upp mig så att jag får ett par veckor ledigt innan jag tillträder den nya tjänsten.

Arbetsmarknad Corona och Covid19

Spotifys anställda får jobba var de vill

Nu inleder Spotify en omfattande arbetsförändring. Alla de 6.500 anställda får arbeta var de vill – och dessutom få topplöner. Spotifys ledning har, liksom många andra företag, länge funderat över kontorets roll och var de anställda arbetar bäst. De är nu övertygade om att människor är effektivast där de själva vill arbeta, om det så är på ett kontor, i hemmet eller på ett kafé. Att företagets produktivitet inte har gått ner under det senaste årets hemarbete ser de som ett bevis för att det fungerar.