Dagen då jag kommer lämna Facebook kryper allt närmare – och det av flera anledningar, men inte minst av den anledning att Facebook nu börjat plocka bort inlägg på väldigt lösa grunder. Nu senast var det frågan om att jag lagt upp en länk till mitt inlägg om Adobe stock – ett inlägg som Facebook ansåg bryta mot regeln om skräppost. Ja, ni ser skärmdumpar av den information jag fått liksom regeln här nedanför. Och jag kan inte under några som helst omständigheter faktiskt förstå detta, jag får liksom inte in det i skallen att en länk till ovan nämnda inlägg skulle kunna definieras som skräppost. Framförallt inte med tanke på all annan skit – bokstavligt talat – som publiceras på Facebook i övrigt. Med tanke på vad som i övrigt godkänns, så förstår jag inte att en oskyldig länk till en blogg tas bort. Här har Facebook en hel del att arbeta med om man vill ha sina medlemmar kvar. Men innehar man den monopolposition som Facebook trots allt har – då kan man behandla sina medlemmar lite hur som helst, det är tämligen uppenbart.
Man godkänner påhopp, rasism och en lång rad andra saker, men inte att jag länkar till min blogg. Och det är inte första gången det händer att man plockar bort just länkar till min blogg. Det är inte ofta det händer, men några gånger per år ägnar sig Facebook åt detta. Och det spelar ingen roll om jag skriver något kring länken eller ej – tro mig, jag har provat – inlägget plockas bort i alla fall. Jag tycker detta är fruktansvärt frustrerande, framförallt när det är så oskyldig inlägg. Hade jag skrivit något som faktiskt varit provocerande, då hade jag faktiskt förstått det hela – men nu är det extremt oskyldiga inlägg som plockas bort. Med tanke på allt annat som totalt ogenerat cirkulerar på Facebook, så kan jag för mitt liv inte köpa detta. Det går liksom inte.


Så – som sagt – snart går jag faktiskt ur Facebook och det menar jag med fullaste allvar, för jag kan liksom inte köpa detta. Det är inte det att det skulle vara så extremt viktigt att synas att jag inte godtar att inlägg plockas bort – det är istället att man godkänner så otroligt mycket skit, men sedan plockar bort totalt oskyldiga inlägg. Där har ni problemet. Självklart är det så att jag marknadsför min blogg till stor del via Facebook, självklart får jag många läsare just den vägen. Men det är i första hand inte det som är grejen, utan grejen är att man faktiskt godkänner väldigt extrema saker men sedan plockar bort väldigt oskyldiga inlägg. Hade man börjat i rätt ände, då kanske jag kunnat köpa att vissa av mina inlägg plockats bort – oavsett anledning. Hade man börjat i änden att plocka bort alla de hatiska, rasistiska och på andra sätt stötande inlägg som förekommer på Facebook – då skulle jag kanske kunna köpa att visa av mina inlägg tas bort.
Ja, jag överklagar givetvis alltid dessa mycket märkliga beslut – men det är sällan det leder någonstans. Facebook står fast vid sina beslut till ren dumdristighet. Och då säger man ändå i sina beslut att man värnar om yttrandefriheten – hur går detta överhuvudtaget ihop?? Det man gör är att kränka yttrandefriheten när vissa åsikter inte godkänns medan andra gör det. Rasism, påhopp, homofobi – you name it – godkänns ofta rakt av, men en oskyldig länk till ett minst lika oskyldigt blogginlägg godkänns inte.
Det är just obalansen i att extrema åsikter godkänns medan mina väldigt oskyldiga inlägg inte gör det som gör att jag alltmer börjar överväga att faktiskt inte vara kvar på Facebook överhuvudtaget. Jag har tyckt att det varit roligt med Facebook fram tills mina inlägg börjat plockas bort med jämna mellanrum. Det är kul att kunna följa gamla kolleger, klasskompisar och så vidare och se vad som hänt med folk sedan man umgicks senast. Det är roligt att diskutera saker, att genom statusuppdateringar se och följa vad folk har för sig runtom i ens bekantskapskrets. Men det finns saker jag har svårt att godta, som att hat och personangrepp inte plockas bort medan mina oskyldiga inlägg råkar ut för just det. Så jag börjar ledsna ganska rejält på Facebooks logaritmer som inte är korrekt programmerade.
Och det är synd samtidigt, för jag trivs som sagt i övrigt på Facebook och tycker det är en rolig del av tillvaron. Men jag hör samtidigt allt fler som säger att de lämnar Facebook av olika anledningar, så jag är inte ensam om att gå i dessa funderingar. Jag tror faktiskt att det går mer och mer åt det hållet, att sociala mediers storhetstid faktiskt är förbi. Nu har det under ett antal decennier varit en innegrej att lägga ut sitt privatliv på internet, men jag tror inte det kommer vara så i all evinnerlighet. Och tänker Facebook börja gräva sin egen grav genom att plocka bort oskyldiga inlägg, då är det inte så konstigt att man tappar medlemmar. Så enkelt är det faktiskt.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.