Förr träffades folk och dansade, nu träffas man på Facebook och drar en vals

Ibland förundras jag över hur mycket tid folk verkar lägga på sociala medier, hur otroligt många inlägg vissa kan producera på exempelvis Facebook och X. Jag är visserligen själv på Facebook en del – och kollar mitt flöde någon gång per dag. Men jag lever inte mitt liv i sociala medier, det skulle jag faktiskt inte påstå. Men varje gång jag loggar in för att kolla Facebook, är det alltid somliga som hunnit producera ett stort antal inlägg – det är ungefär samma personer man ser när man går in och kollar. För att inte tala om när man själv lägger upp något, då är det ungefär samma personer som är väldigt snabba med att gilla, kommentera och dela vad jag lagt upp. Misstolka mig nu rätt – det gör naturligtvis ingenting att folka gillar det jag lägger upp, tvärtom! Men jag förundras över att ungefär samma personer i princip alltid är lika snabba med att gilla eller kommentera det som kommer upp. Har man liksom inget annat för sig på något vis?! 😜 Var kommer tiden ifrån att ständigt vara så aktiv i sociala medier, hur hinner folk med? För min egen del kan det ibland gå dagar – för att inte säga veckor ibland – mellan mina statusuppdateringar. Och samma sak gäller hur ofta jag klickar på gillaknappen under andras inlägg.
Ibland undrar jag helt enkelt om folk faktiskt läser mina inlägg innan de klickar på ”gilla” – eller om klickandet bara går på någon form av automatik. För någonstans vill jag ju att man läser det jag skrivit och sedan klickar på ”gilla” om man nu gillar det jag lagt upp. Inte bara klicka för klickandets skulle helt enkelt. Nåja, så länge motsatsen inte bevisats så utgår jag förstås ifrån att alla som gillar ett inlägg faktiskt och läst och förstått innehållet.

Sen är det säkerligen många som undrar varifrån tiden kommer för alla mina blogginlägg, hur jag får tid att blogga så pass mycket som jag ändå gör. Så jag ska väl inte säga så mycket om folk som är oerhört aktiva på Facebook – jag är ju själv väldigt aktiv i andra former av sociala medier. Vi prioriterar helt enkelt vår tid väldigt olika, så är det väl bara. Det är inte så att jag stör mig på att folk klickar väldigt snabbt på gillaknappen, jag bara förundras över att somliga i princip alltid är så snabba just med att gilla inlägg som kommer upp. Kollar man Facebook lika mycket när man är på jobbet? Eller med familjen? För så här är det, nästan varje gång jag publicerar något så är det ungefär samma personer som är oerhört snabba med att gilla – så snabba att jag undrar om de faktiskt läst inlägget först. Och somliga klickar ”bara” på gilla, kommenterar inte, väljer inte hjärtat eller andra reaktioner – utan klickar på blixtsnabbt på gilla när ett inlägg kommer upp.
Jag publicerar mer eller mindre dagligen länkar till mina blogginlägg på Facebook – och det är samma sak där, folk är så snabba med att gilla att de omöjligt kan ha varit in och läst själva blogginlägget. Vad är det då man gillar när man klickar på gillaknappen? Är det rubriken? Eller att jag tar upp ett visst ämne? Eller att jag överhuvudtaget lagt upp en länk? Jag blir förstås glad över att folk gillar mina inlägg, men jag vill någonstans att man klickar på gilla för att man genuint tycker om det jag har lagt upp – inte bara för att man ska bättra på någon statistik eller att men slentrianmässigt klickar på gillar på slumpmässigt utvalda inlägg.

Jag har i skrivande stund över 540 vänner på Facebook och antalet likes kan variera kraftigt mellan olika inlägg, allt beroende på vad jag lagt upp. Vissa saker vet jag arrenderar i en hel del likes – som till exempel när jag och sambon offentliggjorde vår förlovning, eller när jag lade upp ett inlägg om min resa till Köpenhamn för en filminspelning i förra veckan. Medan jag också vet att somliga andra inlägg inte alls leder till särskilt många klick på gillaknappen. Sådant har jag liksom lärt mig under de dryga 15 år jag varit med på Facebook – och jag vet ibland med mig att vissa inlägg kanske inte ger så många klick, medan jag vet att somliga andra slår rekord efter rekord i antal likes. Fortfarande är det ungefär samma personer som är väldigt snabba med att gilla ett inlägg, medan andra kanske klickar efter några timmar eller någon dag. Och det är väl ungefär så mitt eget beteende är på Facebook, jag är sällan först med att klicka på gilla på någons inlägg – även om det givetvis händer ibland.
Sen är det somliga andra som i princip aldrig gillar eller kommenterar det jag lägger upp, oavsett inläggets innehåll. Och det är också lite fascinerande, att somliga är aktiva med att lägga upp egna inlägg och kommentera andras inlägg – men inte just mina. Tycker man att det jag lägger upp är så fruktansvärt ointressant att det aldrig är värt ett klick på gillaknappen? Är allt så ointressant, att det aldrig är värt att gilla eller möjligen kommentera? Det är samma sak här – jag stör mig inte på detta fenomen heller, men jag tycker det är lite intressant att vissa är extremt aktiva och snabba med kommentarer, medan andra är extremt selektiva med vad de gillar och kommenterar.

Sen kvarstår ett visst faktum, nämligen att vi lever en stor del av våra liv på och via sociala medier idag – mycket av vårat sociala umgänge sköter vi just den vägen. Och det kanske inte är så konstigt att om man – som jag – har en bra bit över 500 vänner på Facebook, så är det också över 500 sätt att hantera sociala medier. Precis som att vissa förr tillbaka var dåliga på att höra av sig, ringa eller skicka sms – så kan många vara dåliga just på att läsa andras inlägg på Facebook. Alltmedan andra alltid varit duktiga på att höra av sig och därmed idag är flitiga användare av sociala medier för att bibehålla en kontakt med sina vänner och släktingar. Och jag tar inte illa upp av att somliga sällan eller aldrig uppmärksammar det jag lägger ut, jag bara konstaterar att det är så det är. Trots allt är livet så otroligt mycket mer än hur många likes man får på sina inlägg på Facebook – och jag misstänker ändå att många läser eller ser det jag lägger ut, men helt enkelt avstår ifrån att uppmärksamma de genom att klicka på gilla eller kommentera.
Ungefär samma tendens märker jag på andra plattformar där jag är mer eller mindre aktiv, som exempelvis LinkedIn – där jag har tusentals följare. Men somliga är otroligt snabba med gilla eller kommentera det jag lägger ut, medan andra gör det aldrig eller ytterst sällan. Givetvis beroende på vad det är jag lägger ut. Just på LinkedIn märker jag ganska tydlig skillnad mellan om det verkligen är ett inlägg kopplad till jobb och arbetsmarknad eller ej. De riktigt relevanta inläggen har en tendens att dra till sig fler reaktioner än de som kanske ligger i någon gråzon för om de hör hemma på LinkedIn eller ej.

Sen förstår jag att medier som exempelvis Facebook kan skapa en hel del stress, inte minst hos unga personer. Det är ju oftast bara det positiva man lägger upp i sociala medier och det kan lätt tolkas som att mångas liv är mer eller mindre perfekta. Man lägger upp om kärlek, födelsedagsfiranden, härliga barn och partners, dyra inköp – och så vidare. Alltmedan det negativa i folks liv inte får samma utrymme i sociala medier. För vems liv är egentligen perfekt? Vi har alla små och stora motgångar, gräl med barn och partners, sjukdomar, dödsfall, begravningar och saker som kanske inte alls får samma utrymme när vi lägger upp statusuppdateringar. Så visst är det lätt att tro att alla har perfekta liv med mycket kärlek, pengar och allt annat man kan behöva för att bra liv. Medan det naturligtvis oftast inte är så. Det som inte alltid framgår av statusuppdateringar är att man kanske köpt den där bilen för lånade pengar, köpt datorn på avbetalning eller sparat i flera år för att kunna köpa den där exklusiva och fina motorcykeln.
Men för somliga av oss kan Facebook också vara ett sätt att förmedla och bearbeta jobbiga saker. När jag för tio år sedan fick cancer eller när jag i januari blev av med jobbet, tyckte jag Facebook var ett bra sätt att förmedla vad som skett. Jag gjorde hellre på det viset än att behöva ringa runt och berätta samma sak om och om igen på repeat. Sedan blev Facebook ett hjälpmedel i att bearbeta det som hänt, att bearbeta och förmedla hur jag mådde under tiden jag exempelvis var sjuk. Och jag är trots allt inte ensam om att förmedla jobbiga och tuffa ting via sociala medier – jag har sett fler göra det, även om den övervägande andelen statusuppdateringar enbart är positiva.