Internet är en fascinerande värld

Internet har blivit en given del av vår tillvaro de senaste åren. Från att ha varit i sin linda för inte alltför länge sedan, är vi många som förmodligen inte skulle kunna tänka oss en tillvaro utan en bra internetuppkoppling. Jag kan fortfarande minnas tiden med uppringt internet, då man surfade via telefonlinjen och det tutade upptaget i hemtelefonen om någon försökte ringa. Det gick ofta segt och kunde ta evinnerlig tid att ladda en hemsida. Till skillnad från dagens snabba bredbandsuppkopplingar, där hemsidor laddas på sekunder. Och det går alldeles utomordentligt bra att ringa samtidigt som man är ute på internet.
Jag hör till dem som spenderar mycket tid på internet och utför många av mina vardagsärenden via datorn. Jag handlar mat, beställer mediciner, bokar biljetter och resor, håller kontakt med nära och kära, tittar på film och köper kläder. Ja, ungefär som många andra.

Med internet kom många “barnsjukdomar”, innan folk generellt lärt sig vad som är vettigt att lägga ut på hemsidor och i sociala medier. För ett antal år sedan hörde man lite titt som tätt om folk som blivit av med sitt arbete efter att ha lagt ut mindre lämpliga saker i olika sociala medier. Vissa gånger var avskedningarna befogade, andra gånger lite mer tveksamma. Men jag tror att många lärt sig att tänka efter en gång extra innan man publicerar något helt öppet på internet. Själv tänker jag verkligen efter både en och två gånger innan jag klickar på publiceraknappen. Inte bara med tanke på min arbetssituation, utan också ur andra perspektiv. Dels kan faktiskt olämpliga eller alltför öppenhjärtade/ärliga publiceringar ha påverkan i arbetslivet, men det kan också få andra konsekvenser.
Jag minns när jag gick på Sjöfartshögskolan i Kalmar för några år sedan och lade ut ett kritiskt inlägg på bloggen angående att skolan beslutat att plocka bort en kurs för oss mitt under pågående utbildning. Ville vi har kursen, fick vi bekosta de 12 000 kronorna ur egen ficka. Jag ångrar fortfarande inte det kritiska inlägget, utan anser att det var fullt befogat. Men konsekvensen blev att jag hamnade på ond fot med den dåvarande rektorn, som rent ut frågade vad jag hade för problem som hängde ut skolan på det vis jag gjort. Dessutom vägrade han besvara några fler mejl från mig efter inlägget, eftersom han var rädd att jag skulle hänga ut mejlen på internet. Så publiceringar kan få konsekvenser man kanske inte alltid tänker på.

Men somliga saker hänger fortfarande i och verkar inte vilja vara på tillbakagång, snarare tvärtom. Här tänker jag på de nättroll med tillhörande näthat som numera mer eller mindre är vardag på internet. Vi är många som på ett eller annat sätt fallit offer för fenomenet och det är svårt att värja sig emot. Inte minst som bloggare får man sin beskärda del av näthat, framförallt när man skriver politiska inlägg. Det känns som att tonen och klimatet på internet förvärrats genom åren och för varje dag som går når nya nivåer.
Jag kommer emellanåt på mig själv med att känna en viss nervositet inför att gå igenom kommentarer och reaktioner när jag skrivit ett blogginlägg. För vissa tycks det inte gå att sprida sin åsikt utan att göra det i en hätsk ton kombinerat med hat och kränkningar.
Jag förstår verkligen att många räds att öppet framföra sin åsikter på internet, med tanke på vilka reaktioner det kan väcka. Många skräms helt enkelt till tystnad, något som i förlängningen är en stor fara för demokratin och det fria ordet. Vi som står upp för demokratins värden och alla människors lika värde ska inte behöva vara rädda för att framföra våra åsikter.
Det som är mest fascinerande är att de största hatarna oftast är ganska rädda individer, som inte skulle våga säga samma sak om det stod ansikte mot ansikte med en livslevande människa. Men gömda bakom en dataskärm och – ibland – ett anonymt alias vågar de sprida hot och hat omkring sig så det står härliga till.