Näthat

Jag är egentligen ganska förskonad från gisslet med näthat, det är ganska sällan jag får utstå hat, hot och otrevligheter på nätet. Men det händer, det är som att det går lite i perioder hur ofta man får utstå att folk inte kan bete sig som de vuxna människor de trots allt ändå är. Jag brukar kunna hålla min egen Facebooksida rätt ren från otrevliga kommentarer, den som inte kan sköta sig där brukar bli blockerad utan någon större pardon. Men jag är till och från aktiv i lita andra grupper på Facebook och på Twitter – och där är tonläget ett helt annat. Inte minst när man diskuterar ämnen som politik och invandring, kan tonläget snabbt bli uppskruvat och somliga – inte minst på högerkanten – går mer eller mindre upp i falsett för minsta lilla grej. Det är mer än en gång som det skett att folk börjat skicka privata meddelanden till mig via till exempel Messenger för att sprida sitt hat. Även då har jag för vana att blockera vederbörande eftersom man inte har vett att bete sig. Det lustiga är att det verkar ha mer skruv än att komma med sakliga argument. Vissa ger sig dock inte, utan letar reda på andra sätt att kontakta mig och fortsätta sprida oförskämdheter omkring sig. Hittills har det inte hänt att någon faktiskt ringt upp mig, men jag misstänker att mer eller mindre är en tidsfråga innan det sker.

Jag kan verkligen ha full förståelse för att många drar sig undan att vara aktiv på nätet med tanke på hur mycket hot och hat som faktiskt sprids i många sociala nätverk. För somliga tycks det där med social kompetens inte existera, utan man ser det som sin uppgift här i världen att sprida hat omkring sig. Utan att ha förståelse för att det egentligen inte är annat än kontraproduktivt. Oftast är det ju folk som politiskt befinner sig långt ute på ytterkanterna som står för hatet, med enda resultatet att jag har svårt att ta någon med samma politiska tillhörighet på allvar. Det är ju inte så att man tänker att ”den där personen verkar sympatisk, här vill jag verkligen lyssna och kanske till och med ta till mig av personens sakargument”.
En person som kan argumentera för sin sak kanske man vill lyssna på och i bästa fall kanske till och med omvärdera sina egna ställningstaganden och åsikter. Men blir man kallad för pack, idiot, efterbliven och andra mindre smickrande tillmälen, då blir det bara svårt att ta vederbörande på allvar. Oftast – enligt min erfarenhet – är det inte heller någon idé att ens ge sig in i en diskussion med dessa individer, för man kommer oftast ingenstans ändå.

Det är samtidigt lite fascinerande hur näthatare faktiskt resonerar. Vad tror man att man vinner på att bete sig illa mot andra människor? Om man har olika åsikter i en fråga, hur tror man att man kan vinna över någon ”på sin sida” genom att bete sig som ett svin? Det enda som händer är ju att man ger sig själv och sina meningsfränder dåligt rykte.
Ska tilläggas att jag inte alls talar om att olika åsikter i en diskussion, att komma med sakliga argument och så vidare. Det jag syftar på är personer som verkligen inte kan bete sig, som inte alls kommer med sakargument utan bara sprider hat och otrevligheter omkring sig. Och då är jag – som sagt – ganska förskonad trots allt. Jag kan förstå att personer som mångdubbla mina besökssiffror på sin blogg och som i en helt annan utsträckning får hat riktat emot sig i slutändan faktiskt överväger att lägga ner sin verksamhet på nätet. Det måste tära väldigt mycket på ens psyke att få så mycket hat riktigt emot sig. Själv skulle jag förmodligen överväga att fortsätta blogga om jag dagligen utsattes för detta. Än så länge är det så sällan det sker, så det är ändå hanterbart.