Internet är ett telefonsystem som blivit högfärdigt

Facebook grundades 2004 som ett community för studenter på Harvard. Från början hette plattformen ”The Facebook”, men 2005 bytte man namn och samtidigt blev den tillgänglig för vem som helst – och växte mycket snabbt. I Sverige har 7 av 10 använt Facebook under det senaste året. En majoritet av svenskarna använder Facebook ofta, där 6 av 10 svenskar använder Facebook varje vecka – och 5 av 10 är dagliga användare. Tendenser tyder dock på att den dagliga användningen av Facebook har börjat dala. (Källa: Svenskarna och internet) Själv har jag använt Facebook mer eller mindre dagligen under de gångna åren. Jag gick med 2009 och har sedan dess loggat in mer eller mindre varje dag. Men med tiden har intresset sakta börjat dala för att lägga upp saker i detta sociala medium, även för mig. Det är inte fullt lika roligt längre att vara aktiv på Facebook av någon anledning, utan sociala medier kommer alltmer i skymundan. Jag har börjat gallra bland vilka sociala medier jag är med i, bland annat har jag tagit bort mitt konto på Instagram, på X blir jag alltmer inaktiv och kommer säkerligen snart att ta bort mitt konto även där. Det enda sociala medium jag uppdaterar mer eller mindre dagligen är bloggen – och därmed lägger jag upp länkar i andra sociala medier för att meddela att jag skrivit något. Men hade det inte varit för bloggen, hade jag sedan länge varit extremt inaktiv på de flesta sociala medier. Förmodligen hade jag sedan länge gått ur fler sociala medier än Instagram.
Men jag börjar märka ungefär samma tendens även hos andra om jag ska vara ärlig. Aktiviteten på Facebook har sakta gått ner och jag märker att man får färre reaktioner på det man lägger ut, liksom att färre lägger ut saker på sociala medier. Förr kunde man få hundratals reaktioner på det man lade ut medan man idag får någon tiondel av detta. Så jag undrar om inte det där med sociala medier är en nedåtgående trend, något man ägnade sig åt för 10 år sedan men inte idag?! När man lade ut något för 10 år sedan, fick man blixtsnabbt reaktioner – men så är inte fallet idag. Och när man pratar med vänner och bekanta, är tendensen alltid densamma. Många säger att de blir allt mindre aktiva på sociala medier. Något som borde vara en varningsklocka för oss andra, som fortfarande hänger litegrann på Facebook och Twitter/X.

Och allt fler säger att de inte är så aktiva på Facebook längre bland dem jag känner. Allt fler säger att de drar ner på sitt användande av sociala medier och ägnar sig åt att umgås i verkliga livet istället. Och jag tror att vi går alltmer åt det hållet helt enkelt, att vi inte använder sociala medier så värst mycket utan istället umgås i verkliga livet. Sociala medier har i allt större utsträckning spelat ut sin roll, istället blir det allt viktigare att umgås i verkliga livet. Det är inte bara jag som börjar känna mig rätt nöjd när det kommer till användandet av sociala medier, det är långt många fler som gör det. Och jag tycker att man börjar märka av denna tendens på bland annat Facebook, det är inte längre lika många reaktioner kring det man lägger ut, det blir inte längre samma diskussioner som för några år sedan.
Annars är till exempel Facebook ett fantastiskt sätt att få ut info till många samtidigt, att slippa sitta och ringa runt för att om och om igen meddela ungefär samma sak. Jag tänker på när jag blev sjuk för tio år sedan eller när jag blev av med jobbet förra året – då slapp jag sitta i telefon och berätta vad som hänt om och igen, istället kunde jag göra en statusuppdateringe på Facebook och vips visste merparten av min bekantskapskrets om vad som hänt. Och sociala medier kan som sagt vara ett snabbt sätt att få ut info, att sprida sådant som man vill att så många som möjligt snabbt ska få veta. Sedan kan det vara ett sätt att bearbeta saker, jag minns när jag var sjuk och kunde uppdatera om hur det gick med operation, rehab, återbesök hos läkarna och allt annat som hörde sjukdomen och efterföljande vård till. Det var ett lätt sätt att ”skriva av sig”, att få stöd från nära och kära och även hålla anhöriga uppdaterade om hur det gick.

Men med sviktande intresse för sociala medier, är det svårare att få ut saker den vägen. Sen finns naturligtvis möjligheten att skriva i chattar eller skicka mejl till flera mottagare om man vill slippa ringa runt och berätta samma historia om och om igen. För just det sistnämnda kan åtminstone jag själv tycka blir lite enerverande i slutändan, att om och om igen få berätta samma sak för olika personer. Nu kan jag få ut en nyhet snabbt via till exempel Facebook och sedan uppdatera när något händer. Så ja, på sätt och vis tycker jag det är lite trist att folk sakta försvinner från Facebook. Jag ska väl inte säga så mycket egentligen eftersom jag själv också går mer och mer åt det hållet – men kanske kommer vi till en punkt där vi har en mer balanserad användning av sociala medier istället för att sluta helt? Man behöver trots allt inte kolla sitt flöde varje dag, det kanske räcker med några gånger i veckan. Och kanske är det där i så småningom hamnar, att folk mer restriktivt använder sina sociala medier.
Sen finns det förstås även det omvända, med personer som är extremt aktiva i sociala medier. Alla har vi säkerligen åtminstone en handfull vänner på Facebook, som är snabba med gilla, kommentera och interagera med det man lägger upp. Jag tänker ibland att undrar om folk verkligen läser det man lägger upp, när det tar bokstavligen fem till tio sekunder innan det kommer en like? Och jag kan säga att princip varje gång jag lägger upp något, kommer en like från de flesta av dessa personer – dessutom väldigt snabbt. Sen efter några minuter, börjar det komma likes från andra vänner som förmodligen i större utsträckning tar sig tid att läsa inlägget.