Bo alltid i det fulaste huset på gatan, så slipper du se det

Om precis över en månad firar jag 20 år i Bagarmossen – första maj 2005 flyttade jag in i min första lägenhet intill Bagarmossens centrum. Och jag har trivts sen dag ett. Närheten till naturen, samtidigt som man har överkomliga resor in till stan liksom att det finns ett bra litet centrum på plats har gjort att trivselfaktorn varit hög. Och jag har bott samtliga år i samma trappuppgång, fast på olika våningsplan. Till en början bodde vi i en visserligen rejäl tvåa på 69 kvadratmeter. Men för några år sedan bestämde vi oss för att försöka hitta något större, minst en trea eftersom vi ville ha ett rum till. Eftersom vi dock tyckte oss bro bra i vår tvåa, bestämde vi oss för att vara kräsna och inte ta första bästa lägenhet. Vi ställde höga krav på närhet till tunnelbana liksom att det skulle finnas någon form av centrum i närheten – samt att det skulle finnas balkong, hiss, bra förvaringsutrymmen och att lägenheten i sig var rymlig. Det vill säga, inte en trea på 60 kvadrat – utan vi vill ha mer utrymme än så. Så vi låg i och letade både länge och väl, innan vi hittade en trea i samma trappuppgång vi redan bodde i. Lägenheten hade verkligen allt det där vi sökte efter; en väl tilltagen trea på 84 kvadrat med en klädkammare som kan användas som ett extrarum. Liksom balkong, hiss – och 200 meters promenad till centrum och tunnelbana.
Visserligen är Bagarmossen inte jättecentralt i förhållande till innerstan, men det är fortfarande bara strax över kvarten med tunnelbana. Så vi är nöjda med avståndet in till stan trots allt. Och jag minns den euforiska känslan när jag flyttade till Bagarmossen för 20 år sedan. Då hade jag bott i Upplands Väsby under några år, med cirka 50 minuters resa för att ta mig till Centralen. Nu räckte det plötsligt att gå hemifrån en halvtimme innan jag skulle vara på ett ställe inne i stan – vilket kändes fantastiskt lyxigt. Jag flyttade som sagt in första maj och redan samma kväll skulle jag på ett födelsedagsfirande inne på en restaurang inne i stan – dit det tagit mig över en timme att åka från Väsby. Medan jag nu gick hemifrån cirka 30 minuter innan jag skulle vara på plats.

Första februari 2022 flyttade vi in i vår nuvarande lägenhet och jag måste erkänna att det tog ett tag innan jag kände mig riktigt hemma. Jag tyckte väldigt mycket om vår tidigare tvårummare, som på många sätt var väldigt välplanerad – sen hade jag trots allt bott där i nästan 17 år, med alla minnen och all anknytning som det för med sig. Det var länge så att när jag tänkte på ”hemma”, såg jag fortfarande tvåan för min inre syn – inte den trea som vi nu faktiskt bor i. Det är nog först det senaste halvåret jag på riktigt börjat känna mig hemma och verkligen tänker på den nya lägenheten som mitt hem. Så lång tid tog det inte att känna mig som hemma när jag flyttade från Upplands Väsby till Bagarmossen, det tog bara några månader så var det som att jag aldrig bott någon annanstans. I Väsby kände jag mig dock aldrig riktigt som hemma, det ska jag tillstå. Det var långt till stan, långt till jobbet och till all form av service. Jag hade inte mycket service alls i närheten, mer än en liten närbutik. Och det var en liten sådan, knappt värd namnet närbutik. Sen är Väsby helt okej om man bor någorlunda centralt, det vill säga har gångavstånd till tåget. Men mig tog det runt 45 minuter att promenera till tåget, vilket inte riktigt var görligt.
Numera är jag på Centralen på ganska exakt 20 minuter, inklusive promenad – vilket man väl ändå får anse är helt okej avstånd till stan. Och jag är glad att ha så nära till tunnelbanan att jag inte behöver vara beroende av buss eller cykel. Kommer vi någon gång flytta ifrån denna lägenhet, kommer jag ställa ungefär samma krav på den nya lägenheten som vi gjorde på denna. Det viktiga är närhet till tunnelbana eller buss – beroende på var man bor – men även till affärer, restauranger och så vidare. Och jag vill inte längre bo så att jag är beroende av pendeltåg för att ta mig någonstans – det är ändå det allra bästa med att ha kommit ifrån Väsby. Jag har i perioder jobbat så att jag fått ta pendel till/från jobbet och det är ett ständigt strul med detta färdmedel. Det vore fel att säga att det var strul varje dag, men några gånger i veckan var det någonting som strulade – alltifrån småförseningar till större tågkaos. Och jag ha ofta radion påslagen om dagarna, där jag följer trafikrapporterna – och det är verkligen något strul varje vecka, det kan liksom inte gå en vecka utan strul i pendeltågstrafiken. Alltmedan det är ytterst sällan tunnelbanan trots allt strular.

Och det finns enorma fördelar med att bo i stadsdelar som Bagarmossen, jag behöver en ledig dag inte åka härifrån – utan kan uträtta många vardagsärenden i centrum, vilket är riktigt lyxigt. Är jag långledig, kan det gå dagar utan att jag lämnar Bagarmossen, vilket är fantastiskt skönt. Vi har matbutiker, apotek, postombud, bibliotek, restauranger, caféer och så vidare inom några få minuters promenad. Och tar man tunnelbanan, tar det bara tio minuter så är man på Södermalm. Det är i ärlighetens namn ganska sällan vi är inne i city, utan de allra flesta ärenden uträttar vi i Bagarmossen med omnejd. Vi tar hellre bilen till ställen som Farsta centrum (tar cirka 15 minuter) än tunnelbanan in till stan för att storhandla eller uträtta ärenden som inte kan uträttas i Bagarmossen. Framförallt är då fördelen att man har bilen att lasta i om man ska handla mycket av något istället för att släpa kassar och diverse varor på tunnelbanan.
För in till stan undviker vi att ta bilen om man inte absolut måste. Det är alltför mycket trafik, alltför svårt och dyrt att parkera för att det ska vara värt besväret. Oftast är det enklare att ta sig fram med kollektivtrafik när man ska in till city – och det är väl det politikerna vill kan jag tänka mig. Trängselskatten har inte direkt avskräckt mig från att ta bilen till eller genom stan, det är inte så stor summor det är frågan om så sällan som vi kör den vägen. Något annat hade det varit om man pendlat den vägen och varje dag åkt in till eller genom stan, då hade det snabbt blivit ganska dyrt.

Jag har aldrig haft någon längtan efter att bo mitt inne i city, utan stortrivs med att bo lite i utkanten av stan. Här har man lite småstadskänsla samtidigt som man är i stan i en handvändning. När jag bodde i London för väldigt många år sedan, bodde jag väldigt centralt – och kände mig väldigt snart ganska så instängd. Även om det finns gott om parker att strosa i när man är i London, så är det inte samma sak som att ha ”riktig” natur inom räckhåll. Här i Bagarmossen är det bara några minuters promenad till Nackareservatet, med badsjö och promenadstråk. Och det gör mycket till att ha naturen inom räckhåll på det viset, åtminstone för min del. Jag får ganska många pikar kring att jag bor så långt ut ifrån stan, att Bagarmossen är så ”off” – men jag håller inte med om att det är så. Med stockholmska mått mätt, är det tämligen nära stan trots allt och många har väsentligt mycket längre resväg för att till exempel ta sig in till stan.
Vi som inte har några byten under vår resa, har ungefär lika lång resa som om man bor i Årsta, Hammarby sjöstad eller Bromma – och dessutom hälften så lång restid som om man bor i fashionabla Djursholm. Räknar man fågelvägen är Årsta och Hammarby sjöstad närmare stan, men istället har man minst ett byte under resan och därmed tar det ganska lång tid att åka. Så Bagarmossen är tämligen nära rent tidsmässigt trots allt, framförallt om man jämför med många stadsdelar där du har minst ett byte för att komma in till stan. Och det är fler och fler som börjar fatta detta, Bagarmossen växer så att det knakar och man planerar många nya byggen av bostäder här. Jag hörde härom året på nyheterna, att Bagarmossen är en av de stadsdelar där bostadspriserna ökar som mest – att allt fler inser fördelarna men den här delen av stan. Fördelar om överkomliga resor till stan samtidigt som man har naturen runt husknuten.