Livet som det faktiskt ser ut

Veckorna går och nu kan även vecka 39 läggas till handlingarna. Den vecka som gått har varit så där lagom intensiv, jag har haft något inplanerat i princip varje dag, men utan att det känts stressigt eller övermäktigt. Måndagens telefonmöte inför en eventuell filmroll kändes bra, även om jag naturligtvis inte vet än om jag fått rollen eller ej. Allt är – som vanligt – fortfarande väldigt hemligt, så jag får förstås inte säga något om själva produktionen innan programmet har sänts. Men jag kan säga så mycket att det lät spännande och jag håller tummarna för att jag får rollen. I tisdags var jag på utbildning genom jobbet och ska nu vara fullärd när det gäller nya planeringsrutiner, är i alla fall tanken. Som vanligt efter en utbildningsdag, var jag totalt utpumpad när jag kom hem på eftermiddagen, så jag orkade inte mycket mer än att äta middag och sedan krypa till sängs tidigt på kvällen. Jag tänker ibland på hur det var när man pluggade på heltid för en massa år sedan, hur orkade man med att proppa skallen full med nya kunskaper hela tiden? Idag är man trött efter en dags utbildning, då hade man utbildning fem dagar i veckan. Nåja, nu är utbildningen i alla fall överstökad och jag kan återgå till att jobba som vanligt igen. I onsdags var det sedan dags att gå till dietisten för ett återbesök – och jag fick mycket beröm för att jag gått ner så pass mycket i vikt som jag ändå har gjort. Och visst känns det positivt att fyra kilo försvunnit från kroppen och att jag sakta börjar komma i kläder som jag inte kunnat använda på ett tag.
Onsdag och torsdag var det dags att vara i Södertälje för jobb och jag hade några lagom intensiva pass på jobbet. Tidigare har jag oftast beställt middag från Foodora när jag varit i Södertälje och övernattat mellan passen, men efter att ha blivit extremt illa bemött (går att läsa om här) så beställer jag inte därifrån längre. Så nu ska jag hitta nya rutiner för mina middagar i Södertälje. När jag jobbade förra helgen, gick jag på italiensk restaurang för att äta och i torsdags valde jag en hotellbar bara några hundra meter ifrån jobbet. Tanken är nu försöka hitta ett stammishak, där jag kan sitta och äta, dricka kaffe och invänta nästa pass i de block av pass vi gör när det är jobb som gäller. Hotellbaren jag hittade i torsdags var trevlig och det är inte omöjligt att jag går dit igen. Det optimala hade varit ett kvällsöppet café, men något sådant har jag inte hittat i Södertälje – så det får bli nyktra barhäng och restaurangbesök istället. Men det känns perfekt att fördriva tiden genom att hänga i någon bar eller café med datorn i högsta hugg för att vara lite produktiv vad gäller blogg och sociala medier. Jag sätter mig gärna på ett fik eller en bar för att skriva när jag är ledig, synd är bara att det inte går att ta en drink innan man ska jobba.

Helgen har förflutit i ett behagligt lugn och jag har hunnit med mycket av det pappersarbete jag behövt göra – inte minst saker som satt betala månadens räkningar eftersom lönen kom i fredags. Idag var veckans enda dag då jag inte hade en specifik tid att passa, utan jag har kunnat sova ut och ta dagen lite som den kommit. Förutom räkningarna, har jag även hunnit med att träna en sväng – vilket alltid känns lika tillfredsställande när det väl är gjort. Min målsättning är två till tre pass i veckan, lite beroende på hur mycket jag jobbar. Denna vecka var målsättningen tre pass, men det blev i slutändan bara två. Dock känner jag mig nöjd med det och hoppas att jag med tiden får mer struktur på träningen. Jag tänker att den bästa träningen är den som faktiskt blir av, så gör jag bara två halvtimmespass på en vecka är det bättre inga pass alls. Och så som jag jobbar, går det inte alla veckor att pussla in flera träningspass, utan man får nöja sig med eller två sådana. I den bästa av världar, hade jag hunnit med tre pass varje vecka, men jag vet att det är orealistiskt. Kommande vecka är just en sådan vecka då tiden inte riktigt räcker till, utan jag får hålla mig till ett pass. Sedan har jag kommit på mig själv med att leta ursäkter till att inte träna, eftersom jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt. Jag får liksom tvinga iväg mig själv till gymmet – men har jag tidigare kunnat träna tre gånger i veckan under flera års tid, då ska jag klara två pass i veckan även framledes.
Kommande vecka är annars ganska lugn i skrivande stund. Jag jobbar tre dagar och är i övrigt ledig måndag,. torsdag, fredag och lördag. Som det ser ut för ögonblick vill säga, för det kan alltid bli ändringar i sista stund. På fredag har vi ett restaurangbesök inplanerat och ska testa den restaurang där jag funderar på att ha min 50-årsfest nästa höst. Vi har hört mycket gott om restaurangen, men aldrig ätit där så vill liksom kolla att de får godkänt för sin mat även av oss själva innan vi bokar in en fest där. Sedan har vi bett om att få titta på själva festlokalen när vi ändå är där – och det det skulle vi få göra, har vi blivit lovade. Så på fredag kväll vet vi förhoppningsvis om vi kommer anlita restaurangen eller ej för fest om ett knappt år. Det är många pusselbitar som ska falla på plats och man vill liksom att folk ska vara nöjda när de åker hem på kvällen efter min fest.

Så har jag återupptagit min vana att köpa skivor och filmer igen, något jag bara gjort ytterst sporadiskt på senare år. Under den gångna veckan har jag fått hem inte mindre än tre nya CD-skivor med posten, liksom en hel drös nya filmer som jag ännu inte har sett. Lars Winnerbäck har kommit ut med en ny skiva denna vecka och jag var – som hängivet Winnerbäck-fan – naturligtvis tvungen att förboka skivan så att den levererades hem på dagen för utgivning. Så har jag köpt Bo Kaspers nya skiva plus lite annat när jag ändå var i shoppingtagen. När allt var uppackat, insåg jag att de snart är dags att köpa en ytterligare förvaringshylla för filmer och skivor, detta då de nuvarande börjar bli tämligen fulla. Detta blir dock en senare fråga, jag tar det i samband med att det är dags att sortera in fler skivor i hyllorna – när nu det blir. Förr tillbaka handlade jag mycket skivor och filmer och var storkund hos Ginza, som enligt mycket tycke hade det bästa utbudet. Idag spelar man ju mest musik via exempelvis Spotify, åtminstone jag själv. Jag går sällan hemifrån utan mina hörlurar och har nästan alltid musik i öronen när jag ska åka någonstans. Sedan har jag en Bluetoothadapter till stereon för att kunna spela musik från mobilen eller paddan direkt ut i högtalarna. Så det blir alltmer sällan jag spelar skivor, men självklart händer det ibland. Och vissa skivor vill jag liksom bara ha, som när Lars Winnerbäck kommer ut med något nytt – sen kanske jag ändå spelar merparten av min musik via Spotify. Jag är inte som somliga, som vill ha skivorna på vinyl utan CD går alldeles utomordentligt – men det är lite roligt att ha vissa skivor av de artister som man gillar. Vissa jag känner, är stora fans av vinylskivor och köper dyra skivspelare medan jag själv håller mig till min 30 år gamla stereo och tillhörande CD-skivor. Min stereo duger alldeles utomordentligt bra för mig, dess ålder till trots och jag spelar troget de CD-skivor jag har. Och jag har ju trots allt ett antal skivor att välja bland när det kommer till CD. För 25-30 år sedan fanns inget annat att välja på när det gällde musik, då var det liksom skivor och radio som var de enda kanalerna för musik – medan det idag finns så otroligt mycket annat i form Spotify och liknande. Det har blivit enklare att hitta musik och lyssna på musik när man inte är hemma i och med olika appar, men hemma vill jag gärna köra mina skivor.
Jag minns känslan för 20 år sedan när de där paketen med CD-skivor kom, det var som lilla julafton på något sätt. Och vad mycket enklare det blev att shoppa skivor (och annat förstås) när internet kom! Länge var det Ginzas papperskatalog som gällde och så fick man fylla i en blankett över vilka skivor man ville ha – sedan skickades denna per post till Ginza, som säkerligen hade ett jäkla göra i att tyda folks handstilar. När sedan internet gjorde sitt intåg, kunde man beställa skivor och filmer elektroniskt vilket säkerligen revolutionerade postorderhandeln. Idag handlar man ju otroligt mycket via internet, inte bara skivor och filmer så jag misstänker att pakethanteringen fått helt andra dimensioner hos PostNord än för några decennier sedan. Och inte bara hos PostNord förstås, utan alla företag som hanterar paket av olika slag. Personligen handlar jag allt möjligt via internet – alltifrån snus, skivor och kläder till mediciner och andra nödvändigheter. Men det började med postorderkataloger på 90-talet och sedan har det fortsatt till idag, då man alltmer sällan besöker fysiska butiker utan handlar alltmer via datorn eller telefonen. Det är numera så lätt att hitta saker till ett lägre pris i och med att man kan jämföra priser som inte var möjligt innan internet. Oftast är det inte billigast att handla i fysiska butiker utan det är internet som gäller om man vill komma billigt undan – trots att man ofta får betala för frakten av varorna man handlar. Jag kan ta mitt snus som exempel, detta kostar drygt 60 kronor dosan i butik medan jag betalar strax över 15 kronor när jag handlar via internet. Och när det är sådan skillnad, är det klart att man handlar via internet och inte baxar sig iväg till någon butik. När det nu är dags att köpa mitt dyra skäggvax liksom deodorant, så lägger jag mycket tid på att jämföra priser för att hitta det bästa möjliga erbjudande.