Ju äldre jag blivit, ju mer har jag insett vad fort tiden går. Veckorna tickar iväg i en rasande fart och blir till månader som blir till år – och jag får känslan av att inte riktigt hänga med. För inte så länge sedan gick jag ut gymnasiet, tog körkort och kom på riktigt ut i vuxenlivet. Jag fick mitt första kneg, på Posten i Söderhamn och stretade snart på med brev och paket som skulle samlas in och delas ut varje dag. Men börjar jag räkna, så är det drygt 30 år sedan – nämligen 1996. I februari fick jag mitt körkort och i juni tog jag studenten. Bara dagar senare började jag jobba och var liksom en del av vuxenvärlden på riktigt. Nu fyller jag snart 50 år och tillhör väl därmed övre medelåldern, vilket känns hur konstigt och läskigt som helst. Jag har lite svårt att acceptera att jag snart är 50, att det faktiskt bara är knappt ett år dit. Men jag försöker se det som att varje ålder är ett nytt kapitel i livet, att ingenting tar slut bara för att man blir äldre utan att man kan fortsätta leva livet även om man blir äldre. Självklart börjar kroppen i allt större utsträckning att säga ifrån ju äldre man blir, men det är en helt annan sak. Man börjar märka att man inte orkar på samma vis som för 30 år sedan, det gör ont här och där, håret glesnar och minnet sviker allt mer. Samtidigt så besitter man ju livserfarenhet som man inte haft tidigare, något som bara kommer med stigande ålder. Det är bara synd att man inte hade samma erfarenhet för 25 år sedan, då hade man förmodligen tagit avsevärt klokare beslut i sin ungdom.
Som bloggare inser man extra påtagligt hur snabbt tiden går, i och med att man (eller åtminstone jag) skriver veckosammanfattningar varje vecka. Det känns nästan som att dessa sammanfattningar skrivs dagligen, trots att det går en vecka emellan dem. Varje söndag lägger jag ut denna sammanfattning och för varje vecka som går, blir man också en vecka äldre. Positivt sätt att tänka, eller hur?! Men ju mer tiden går, ju mer tänker jag just så – att vi hela tiden blir lite äldre och att tiden som gått inte går att få tillbaka. Det har blivit allt viktigare för mig när det kommer till vad man lägger sin tid och energi på, alltifrån jobb till vad man gör på sin fritid. Man lägger en stor del av sin vakna tid på sitt arbete och därmed är det förstås viktigt att jobb känns meningsfullt och stimulerande. Och är man ledig, vill jag inte bara sitta hemma framför TV:n hela tiden, utan faktiskt göra lite roliga saker också – alltifrån restaurangbesök till resor. Titta på TV i all ära, men visst vill man göra lite annat i livet också. Det är viktigare att bo någonstans där man trivs, allt i livet blir allt viktigare med stigande ålder. Jag tänker ibland på kolleger jag haft genom åren, som blivit kvar på olika arbetsplatser år efter år efter år. Vissa kan jag nästan tycka lite synd om, som inte kommer ha gjort annat i livet än att ha varit på vissa specifika arbetsplatser. Jag tänker inte hänga ut någon, men somliga jobb är jag riktigt glad att jag kommit ifrån. Nu är jag på en arbetsplats där jag trivs fantastiskt bra istället och har inga som helst planer på att söka mig vidare. Det gör mig numera ingenting att gå till jobbet utan jag tycker det bara är roligt.
Jag är nu mitt uppe i en vecka då jag ha ovanligt få saker inplanerade utöver att jobba. I måndags var det ledighet som gällde och jag passade på att ta lite sovmorgon innan jag tog tag i dagen på riktigt. Dagen förflöt sedan i lugnt tempo, vilket var helt självvalt eftersom jag ville vara utvilad tills det igår var dags att bege sig till jobbet. Min vana trogen steg jag upp vid halv fyra för att sedan åka till jobbet vid fem och avverka första arbetspasset att tre på rad. Idag jobbar jag kväll och är sedan ledig i tre dagar, vilket kommer att bli riktigt välbehövligt. Imorgon blir det en vända till gymmet, men i övrigt har jag inga som helst planer för dagen. Även denna vecka hoppas jag på att få till två pass på gymmet – och förhoppningsvis även orka ta mig dit en sväng på lördag. På fredag har vi bokat bord på Villa Godthem, för att äta middag. Vi har hört mycket gott om den restaurangen, men har hittills aldrig ätit middag där. Vi har varit där på afternoon tea, men aldrig testat deras mat, så det ska bli spännande att se om de lever upp till våra förväntningar. Sedan jobbar jag söndag morgon, så lördagen blir lugn så att jag orkar upp när väckarklockan ringer. De är på gott och ont att börja så tidigt på morgnarna som jag gör, eftersom det dels innebär att jag måste komma i isäng i tid kvällen innan – men å andra sidan slutar tidigt på eftermiddagen. Så, som ni märker har jag en ganska lugn vecka om man bortser från att jag jobbar en del. Jag har inga inspelningar inplanerade, inga större aktiviteter utöver restaurangbesöket på fredag.
Lite hisnande är det förstås att vi går in i oktober imorgon, även september har gått fruktansvärt fort och liksom bara svischat förbi i en rasande fart. Men som jag redan varit inne på i det här inlägget, går tiden allt fortare ju äldre man blir. Och september 2026 är naturligtvis inget undantag, utan även denna månad har försvunnit i en rasande fart. Om någon månad börjar man plocka fram julskyltningen och det börjar bli dags att planera inför storhelgerna. I skrivande stund vet jag inte vad vi kommer att göra under helgerna, om vi blir hemma eller kommer att åka någonstans. Det beror lite på hur jag/vi får ledigt kring helgerna helt enkelt. I dagsläget jobbar jag kväll den 23 december och förblir det så, då blir vi hemma över jul. Får jag däremot ledigt, kommer vi förmodligen att fira med min familj i Söderhamn. Nyår kommer bli ett annat kapitel, eftersom jag är schemalagd att jobba klockan sex på nyårsdagens morgon. Jag har sökt ledigt för nyårsdagen, men frågan är man kan få tag i någon som vill börja jobba den tiden. Så hela nyårsfirandet hänger förstås på om jag får ledigt på nyårsdagen eller ej. Jag vet hur snabbt tiden kommer att gå framöver, så det är lika bra att börja planera redan nu. Det är länge sedan jag började titta på det där med julbord inför december, något man nästan får göra i augusti för att plats. Men nu är det minst en månad kvar innan julhysterin drar igång, innan dess har vi hela oktober kvar.
Jag vet redan nu att kommande vecka kommer bli lite mer hektisk än denna vecka, då det egentligen bara är tisdag som jag inte har något inplanerat. Då kommer jag jobba måndag, vara ledig tisdag och sedan ha filminspelningar (tro det eller ej, med tanke på hur lugnt det varit på filmfronten på sistone) onsdag och torsdag. Sedan jobbar jag fredag och lördag innan det på söndag är dags att bila upp till Hudiksvall för att hälsa på lite släkt ett par dagar. Men det är å andra sidan roliga saker jag har inplanerade, så det är ingenting som känns motigt eller jobbigt. Jag tycker det är roligt att gå till jobbet, jag går på inspelningar för att jag tycker det är roligt – och familjen är det alltid roligt att träffa. Men ”belastningen” går upp och ner vecka för vecka, så jämfört med denna vecka blir nästa desto mer intensiv. Inspelningsdagarna kommer äga rum i Strängnäs dit det tar ungefär en timme med bil, så det blir långa dagar även om jag är övertygad om att de blir roliga också. Jag är duktig på åta mig saker när jag blir tillfrågad, detta gäller såväl inspelningar som övertid – så vissa veckor blir därför riktigt hektiska med tanke på att erbjudandena oftast inte kommer ensamma. Det är mer än en gång jag hamnat i sitsen att tvingas välja mellan övertid och inspelning, vilket inte alltid är ett lätt val om det är en välbetald inspelning. Annars går jag på det som är bäst betalt – och då blir det oftast övertiden som vinner. Men enstaka gånger har jag tackat nej till övertid för att gå på en inspelning.
Egentligen skulle jag nog vilja att fler veckor var som den kommande, med tanke på att jag trivs som allra bäst när det är högt tempo. Det finns naturligtvis en gräns för vad man orkar, det är oerhört viktigt att man får återhämtning också. Men generellt funkar jag bäst i ett högt tempo och har gärna saker inplanerade även på mina fridagar för att känna att jag lägger tiden på något meningsfullt. Men det är inte alltid jag får till att ha det så, utan får ibland finna mig i ett lugnare tempo. Och då passar jag på att sova ut och vila så att jag orkar med de veckor som är lite mer intensiva. Till veckan har jag boka hyrbil för att få tillvaron att fungera under en kommande tiden. Jag kommer ha bil i tio dagar, så även till jobbet några gånger – vilket alltid känns lika lyxigt. Under första tiden jag jobbade i Södertälje, fick jag låna en bil av en släkting under några månader och det var riktigt bekvämt. Numera hankar jag mig fram genom att åka taxi och kollektivt, vilket funkar bra även det – även om det inte är samma sak som att ha tillgång till bil. Ibland funderar jag på om man skulle skaffa en bil, men det innebär samtidigt sådana utgifter och bekymmer att jag itne riktigt vet om jag tycker att det är värt det.
Jag har på sistone blivit lite noggrannare när det kommer till den där biten med att begära uppehåll på morgontidningarna när jag ska någonstans. Eftersom jag ytterst sällan läser tidningarna i efterhand, så finns det liksom ingen anledning till att det ligger en hög tidningar innanför dörren när man kommer hem efter att ha varit borta några dagar. Dessutom finns det förstås en ekonomisk aspekt i det hela, att varför betala för tidningar som jag förmodligen inte ens kommer att läsa? Gör jag uppehåll i utdelningen, behöver jag inte betala för tidningen för de dagarna vilket förstås gör att fakturan för prenumerationen blir lägre. Ibland är jag borta flra dygn när jag jobbar, andra gånger är jag bortrest och att då tidningen delas ut är bara dumt – ur flera aspekter. Man kan naturligtvis se på det hela ur ett miljöperspektiv också, det är bara slöseri med resurser att tidningen ska delas ut när ingen läser den. Så man kan snacka ekonomi, miljö och att det helt enkelt bara är onödigt. Och det är så skönt att komma hem till hallgolv som inte är belamrat med flera dagars tidningar, utan på sin höjd de små mängder post som numera kommer med brevbäraren. Annars tycker jag det är väldigt trevligt med morgontidning och älskar att bläddra igenom den på morgnarna till morgonkaffet. Dagens Nyheter har jag prenumererat på i princip non stop sedan jag flyttade till Stockholm 1999, med kort uppehåll på ett par år medan jag pluggade. Det har liksom blivit en vana att ha en tidning om morgnarna och jag har svårt att se att jag skulle övergå till att bara läsa tidningen elektroniskt via mobilen eller datorn – det skulle inte vara samma sak.
Så med tanke på hur länge jag haft morgontidning, borde jag vid det här laget ha byggt upp en rutin för att göra uppehåll när jag reser bort eller inte är hemma av någon annan anledning. Men på sistone har jag slarvat lite och det har inte blivit av att jag alltid gjort uppehåll när jag inte varit hemma. Nu har jag återupptagit vanan att försöka komma ihåg uppehåll. Och idag är det så enkelt att göra uppehåll, eftersom det görs via nätet. För 25 år sedan fick man ringa till kundtjänst om man ville göra uppehåll och det var liksom lite krångligare på något vis. Så numera finns liksom ingen anledning till att inte göra uppehåll när man inte behöver tidningen, det är både enkelt och smidigt. Däremot retar jag nog gallfeber på tidningsbudet, som får desto mer att hålla reda på när det ena dagen ska delas ut tidningar och nästa dag inte. Men det är smällar man får ta som tidningsbud tänker jag…
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.