En dag i effektivitetens tecken

Ja, jo, jag är egentligen ledig, det är jag. Men det är inte alltid man är helt ledig som egenföretagare, utan det finns alltid lite pappersarbete att tag i. Inte minst så här inför årsskiftet när bokslutet ska göras. Även om den redovisningsbyrå jag anlitar drar det tyngsta lasset, så ska även jag redovisa kvitton och diverse utlägg som måste tas upp i redovisningen. Så idag har dagen förflutit i bokföringens tecken och jag har tagit reda på de kvitton som blivit liggande under december i väntan på redovisning. Nu har jag betat av allt – och vips blev det mer plats på skrivbordet. Det känns skönt att det nu är gjort, så slipper jag känna någon press över att fixa det framöver eller rentav efter årsskiftet.
Så är räkningarna gjorda, vilket inte var en fullt lika rolig historia efter att ha varit sjuk under hösten och då jag ännu inte fått några pengar från Försäkringskassan. Allt är gjort korrekt från min och min arbetsgivares sida; läkarintyg är inskickade och jag är korrekt sjukanmäld och så vidare. Men nu ska byråkratins hjul mala hos Försäkringskassan – och det kan tydligen ta tid. Man har ännu inte ens registrerat det läkarintyg som jag skickat – och jag hoppas innerligt att det kommit fram och inte slarvats bort i postgången eller något annat dumt. Det känns bara så typiskt att det ska trilskas nu när det är så mycket pengar det handlar om. I slutändan är det en veckas frånvaro som jag ska ha betalt för från Försäkringskassan, vilket är ett antal tusenlappar. Så det blir en aningen kämpig januari och inledning på 2024 rent ekonomiskt – jag får bara hoppas att pengarna från Försäkringskassan kommer snart. Jaja, det kommer givetvis att lösa sig på ett eller annat sätt. Vi har besparingar att ta av om det behövs, så får man sätta undan pengar sen när väl Försäkringskassan behagar göra en utbetalning.
Och pappersarbete som redovisning och att göra räkningarna gör mig egentligen inte särskilt mycket att ta itu med, det är sådant som måste göras helt enkelt – alternativet blir väldigt mycket tråkigare. Och jag kan tycka det känns som lite terapi att sitta med alla papper som har med firman att göra, det gör mig liksom ingenting att pyssla med.

En liten vända till stan hann jag dock med, för att hämta en hyrbil som vi behöver imorgon. Då är det nämligen dags för begravning och kyrkogården ligger lite avigt till, så vi kom fram till att bil blev den enklaste lösningen för att ta sig dit. En begravning så här i mellandagarna är väl kanske inte det allra roligaste, men sådant är livet – det är inte alltid roligt. Ska man se något ironiskt i det hela, så hamnade begravningen exakt på den enda av mellandagarna som jag från början skulle jobba. Så jag hade inte mycket annat val att ansöka om ledigt – och i min ledighetsansökan erbjöd jag mig att byta pass istället för att vara ledig, men det var tydligen ett pussel som inte riktigt gick att lösa. Så jag blev ledig och det gör ju ingenting det heller. Jag slipper i alla fall stiga upp klockan fyra imorgon bitti för att åka till jobbet, vilket inte gör mig någonting alls.
Från början begärde jag ledigt halva dagen, eftersom begravningen är först på eftermiddagen. Men sen visade det sig att vi skulle samlas redan på förmiddagen inför begravningen – och då begärde jag ledigt hela dagen istället, vilket beviljades.
Jag tror det kommer bli en fin begravning och jag kan inte låta bli att litegrann se fram emot den. Det blir en buddistisk begravning, vilket skiljer sig en hel del från de begravningar vi är vana vid i vår kristna kultur. Jag har varit på en buddistisk begravning tidigare och det brukar vara väldigt fint och stämningsfullt. Och det hör liksom till att ge ett fint avsked till dem som lämnat jordelivet.

På fredag kommer min systerson på besök och ska sova över här, vilket ska bli jättekul. Han har ju jullov nu och vi tänkte passa på att ses medan han är ledig från skolan. Det är inte alltid helt lätt hitta tillfällen att ses, han är en upptagen ung man men nu lyckades vi hitta en dag som passade. Sedan lämnar vi ifrån oss honom på lördag, innan det är dags för oss att åka på nyårskryssning.
Så de närmsta dagarna är verkligen fullbokade och kommer säkerligen ticka iväg i ganska högt tempo. Jag har lovat systersonen att åka till Södertälje och bada på Sydpoolen vilket ju brukar vara en succé bland barn med vågmaskiner och vattenrutschkanor. Jag har själv minnen från när jag var liten och vi åkte dit för att bada, hur roligt jag tyckte att det var. Nu är det roligt att kunna göra det med syskonbarnen och kunna erbjuda en roliga vistelse på ett badhus tillsammans med dem.
Och är det något mina syskonbarn tycker om att göra, så är det att åka till badhuset. Vi är liksom stammisar på Stockholms badhus och blir nästan igenkända när vi kommer dit. Det brukar vara två badhus vi alternerar emellan och det är Sydpoolen och Eriksdalsbadet och båda är lika populära hos barnen, vilket är fantastiskt att se.
Båda badhusen har jag starka minnen ifrån sedan jag själv var barn och det är roligt att kunna föra dessa minnen vidare till näste generation. Jag hoppas att de – när de blir större – kan se tillbaka på vad vi gjorde när de var små och se det som ljusa minnen.

Som tur är, har vi hyrbil under de dagar som systersonen kommer vara med oss, jag lyckades förlänga hyran som från början var avsedd enbart för begravningen imorgon. Och det passar ganska bra när vi ska ta oss till Södertälje – att kuska fram på pendeltåget dit, fram och tillbaka, med småbarn känns inte särskilt lockande.
På lördag lämpar vi av systersonen hos föräldrarna för att sedan packa och bege oss till vikingterminalen och åka på kryssning över nyår. Så det är – som sagt – ett minst sagt späckat schema de kommande dagarna. Vi kommer vara borta mellan lördag eftermiddag och måndag förmiddag, med ett fullspäckat schema under de dagarna – så nyårshelgen kommer svischa förbi i en väldigt fart har jag en känsla av. Det kommer bli några intensiva dagar med mat, dryck och upplevelser innan vi är tillbaka i Stockholm igen på måndag förmiddag.

Så vi kommer slitas mellan sorgen som det innebär att gå på begravning och glädjen över att ha syskonbarn på besök och åka på nyårskryssning de kommande dagarna. Det är verkligen kontrasterna i livet om man säger så. I många kulturer tillåts man sörja på ett helt annat sätt än i vår västerländska, kristna kultur. I den buddistiska traditionen har man en månads sorgeperiod, vilket inte förekommer på många andra håll. Sen tycker jag den romska traditionen är väldigt sympatisk – där har man tre dagars sorg och likvaka innan man på den tredje dagens kväll har en fest till den avlidnes ära. Jag menar, hur sympatiskt är inte det?!
I vår kultur är det accepterat att sörja precis när någon gått bort och sedan i samband med begravningen, men i övrigt får vi liksom inte riktigt sörja någons bortgång – vilket man ju ofta gör mycket längre än så. Det är 24 år sedan min morfar gick bort och jag kan fortfarande sörja honom och sakna honom i många lägen. Så jag skulle gärna ha en annan kultur kring saker som döden, där det är mer accepterat att sörja under en längre tid för att helt enkelt må bättre.