Musik är konsten att tänka med ljud

Under många år var jag storkund hos Ginza och handlade stora mängder skivor och filmer med jämna mellanrum. I princip varje månad köpte jag nya skivor som levererades hem i brevlådan eller fick hämtas ut på det lokala postkontoret. Ibland var det stora paket, ibland lite mindre med enstaka skivor – men med tiden har jag samlat på mig flera hundra stycken, som fortfarande pryder en av väggarna i vardagsrummet. Om jag spelar dem? Jovisst fasen gör jag det, det är inte bara Spotify och radio som gäller hemma! Tro det eller ej, men jag köper fortfarande skivor med jämna mellanrum – även om det inte blir lika ofta som förr tillbaka. Jag har kvar min stereo som jag köpte i kring millennieskiftet för ett delar av ett arv. Jag betalade cirka 11.000 för förstärkare, bandspelare, högtalare och CD-växlare – vilket var groteskt mycket pengar på den tiden. Men stereon håller fortfarande och jag har inga som helst planer på att byta ut den. Så jag spelar mina CD-skivor ibland, men har numera även köpt en Bluetooth-adapter till stereon så att jag även kan spela musik från datorn eller telefonen och som sedan kommer ut via stereohögtalarna. Så numera har jag i alla fall en ”halvmodern” stereo med tanke på att jag kan spela Spotify också genom den. Jag är inte den där ljudfanatikern som ska ha det perfekta ljudet i stereon utan jag är nöjd med min 26 år gamla stereo, som fortfarande levererar. Den enda del av stereon som jag knappt använder längre är bandspelaren, eftersom jag numera bara äger ett enda kassettband. Men CD-växlaren använder jag ibland, liksom grammofonen.
Numera är det inte alltid som artister ger ut skivor när ny musik kommer, utan allt hamnar på Spotify eller liknande tjänster direkt. Själv tycker jag det är något speciellt med just med en ny skiva och kan – som sagt – faktiskt köpa enstaka skivor med mina favoritartister fortfarande. Bland annat har jag förstått att en av dem – Lars Winnerbäck – kommer med ny musik i slutet av september och att det bland annat ges ut en fysisk skiva också. Så nu har jag kostat på mig att förboka Winnerbäcks nya skiva och dessutom beställt några filmer som jag gärna vill ha. Det är som sagt sällan jag köper sådant som CD-skivor och DVD:s numera, men någon gång här och där blir det ändå av. Jag har redan en gedigen samling av filmer och skivor, men köper gärna lite nytt emellanåt för att hålla samlandet vid liv. Nu kommer det ta några veckor innan paketet med filmer och skiva kommer, men jag kan i alla fall glädjas åt en liten present till mig själv om ungefär en månad. I skrivande stund har jag i princip allt som Winnerbäck kommit ut med genom åren och vill inte riktigt bryta den traditionen. Det är bara några liveinspelning som avstått ifrån att köpa, men alla studioinspelningar har jag. Detsamma gäller de flesta av mina favoritartister, att jag alltid köper skivan när det kommer ut med något nytt. Så jag har en rejäl samling av skivor från Winnerbäck, Metallica, Rammstein – men också Vreeswijk och en rad andra artister.

Sen har jag alltid tyckt väldigt mycket om musik och alltid haft radion eller stereon igång i bakgrunden när jag varit hemma. Numera har jag även radio på lite svagt när jag är på jobbet, eftersom jag jobbar själv är det ett bra sällskap på något vis. Så det har varit självklart att lägga pengar på en bra stereo – även om det idag är 26 år sedan jag köpte den – liksom ett stort antal skivor. Hade jag inte varit nöjd med den stereo jag redan har, så hade jag inte haft några problem med att lägga ut en bra slant för en ny. Nu har jag ”uppgraderat” den genom Bluetooth-adaptern och kan därmed spela musik i stereon från telefonen, paddan eller datorn. Och förstärkaren och högtalarna ger så pass bra ljud att jag inte ser någon anledning till att köpa nya grejer. Jag har kompisar och släktingar som är stora ljudperfektionister och är supernoga med vilka musikanläggningar man har. Man köper grammofoner och tillhörande nålar för stora summor pengar så fort det kommer nya grejer – och riktigt så stor perfektionist är inte jag. Så länge min stereo funkar enligt mig tillräckligt bra, kommer jag inte att köpa nytt utan håller mig till den stereo som funkat de senaste 26 åren. Då var surroundljud som gällde – och självklart är det en surroundförstärkare jag har, även om jag aldrig haft den inkopplad till exempelvis TV:n. Så fråga mig inte varför jag köpte en så avancerad förstärkare när jag inte använt den fullt ut, men nu gjorde jag det – och jag är nöjd med ljudet ifrån den i alla fall, även om jag ”bara” har två högtalare inkopplade till den. Jag må vara förtjust i musik, men någon ljudperfektionist är jag inte. Sedan är jag inte personen som sätter på musik och aktivt sitter och lyssnar när jag är hemma – musiken är mer på i bakgrunden. Hade jag varit personen som satt på musik enbart för att lyssna rent aktivt, kanske jag varit mer petnoga med vilka stereogrejer jag köper. Däremot är jag noggrannare med vilka hörlurar jag har när jag ger mig ut i kollektivtrafiken, jag byter ganska ofta hörlurar allteftersom de slits ut – och betalar nästan alltid minst en tusenlapp för de hörlurar jag köper.
Idag köper man ju nästan bara en Bluetooth-högtalare när man ska köpa ”stereo” – och kopplar sedan upp datorn eller telefonen till den när man ska spela musik. Så gör i alla fall många jag känner, som inte vill ha det där ”perfekta” ljudet. Förmodligen kommer jag själv att göra likadant den dag det är dags att byta ut min nuvarande stereo. För CD-växlare och liknande går nästan inte att få tag på numera, åtminstone inte om man ska köpa nytt. Jag har tittat lite sporadiskt några gånger på om man skulle köpa en ny, men just växlare tycks vara hopplösa att få tag i. Annars finns fortfarande både CD-spelare och kassettdäck att köpa, men inte CD-växlare – tro det eller ej, själv trodde jag att sådant inte såldes längre. Men vi är väl fortfarande en och annan relik som vill spela de CD-skivor vi har och då lönar det sig kanske att också sälja spelare för sådant – precis som att det fortfarande lönar sig att tillverka och sälja grammofoner. För vinylskivor har ju fått en renässans på senare år, även om jag själv inte köper särskilt många. Jag äger kanske ett 40-tal LP-skivor och ett antal singlar, men det är ytterst sällan jag spelar några av dem. Jag tycker det är omständligt att spela några få låtar, sedan vända skiva för att efter ytterligare några få låtar byta skiva. Då lägger jag hellre in fem CD-skivor i CD-spelaren för att ha musik några timmar framöver. Utan att behöva vända eller byta skiva.

Många brukar fråga om jag inte borde ägna mig mer åt musik eftersom jag är så pass musikintresserad. Grejen är att det stannar vid ett intresse, jag är i övrigt totalt omusikalisk. Jag kan varken hålla takt eller ton och håller mig till och med ifrån att sjunga i duschen. I skolan kämpade jag hårt i flera år med att försöka lära mig spela piano, men det gick sådär. Jag lyckades aldrig lära mig noter, hålla takt eller jämna tryck på tangenterna. Så jag gav upp. För drygt 20 år sedan försökte jag mig på att ta sånglektioner, men blev utskälld av läraren på grund av min kassa sångröst – och avbröt därefter kursen. Jag har sedan försökt att lära mig spela gitarr med ungefär samma framgång, det kommer aldrig bli någon Jimi Hendrix av mig. Grejen är att jag trots min totala utevaro av musikalitet hör när andra inte kan hålla takt eller ton – men jag klarar inte att själv göra det. Jag hör när takten är fel, jag hör när någon sjunger falskt eller inte kan hålla tonen – men jag klarar det inte själv. Så numera håller jag mig till att lyssna på musik, men jag varken sjunger eller spelar själv – det är liksom säkrast för alla parter att det förhåller sig på det sättet. På sin höjd kan jag skråla lite till allsången på midsommarafton – men först efter midnatt, då vad som helst låter helt okej i andras öron. Så min musikalitet sträcker sig till att jag kan en del musik i teorin (vill jag själv påstå i alla fall), men jag ska inte hålla på med det i praktiken. Jag har tillräckligt många negativa erfarenheter av att försöka lära mig spela olika instrument eller lära mig sjunga, för att med all tänkbar tydlighet har lärt mig att det inte är vad jag ska ägna min tid åt.
Jag funderar ibland över vad jag har för talanger – och kommer oftast fram till skriva kanske är den sak jag då behärskar bäst. Och då ska jag inte skriva musik, utan löpande text. Min farmor tjatade alltid på mig att jag skulle bli journalist eftersom jag var så duktig på att skriva i skolan – jag vann hade toppbetyg i språk och vann diverse uppsatstävlingar. Men jag vill inte bli journalist, utan det blev slutligen en sjökaptensexamen istället – något min farmor uttryckligen ogillade. Men sjökapten blev något som jag visserligen aldrig jobbat som, men haft nytta av i alla fall genom åren. Och om inte annat kan jag numera skryta en del med att kunna en hel del om båtar, navigation och lasthantering – något jag inte kunnat utan utbildningen, av förklarliga skäl. Någon formell utbildning inom musik har jag inte, utan har samlat på mig lite kunskap genom att jag helt enkelt varit intresserad i ämnet. Jag har lyssnat på musik, sprungit på konserter, sett musikprogram på TV, lyssnat på radio – allt som har med musik att göra. Och på så vis snappat upp en hel del. Ibland lyssnar jag lite på skoj på Melodikrysset på P4 på lördagarna – jag löser det sällan helt och hållet, men brukar kunna ganska mycket av vad man frågar efter. Till stor del på grund av mitt intresse för musik brukar jag tänka.

Så istället för att ägna mig åt musik i praktiken, har jag ett ganska så högt konto när det kommer till musikprylar. I alla fall skivor, hörlurar och annat som man gärna vill ha med ett gediget intresse för musik. Det finns två genomgående teman i inredningen här hemma i trean i Bagarmossen: musik och sjöfart. Dessa två ämnen har liksom följt mig genom mitt vuxna liv och präglat tillvaron, inte minst på senare år när jag till och börjat jobba inom sjöfarten (dock på landbacken och inte som sjögående personal). Tittar man vidare på de motiv jag valt för mina tatueringar, verkar temana vara ungefär desamma – även om man här finner en lite större variation. Jag har inställningen att varje tatuering på något vis ska säga något om mig själv – och då har musik och sjöfart blivit några genomgående teman, även om jag givetvis har tatueringar även med andra motiv. Jag vet nämligen inte hur jag skulle klara mig utan musiken i dagsläget – jag går ingenstans utan att ta med mig mina hörlurar så att jag kan lyssna på Spotify och hemma liksom på jobbet står radion respektive stereon på under merparten av min vakna tid. Livet skulle helt enkelt bli ganska tråkigt utan musik, jag är knappast ensam om att tycka det. Sedan kan givetvis musiksmak skilja sig åt litegrann mellan olika individer. För min del är det lättare att säga vad jag inte lyssnar på, än vad jag faktiskt lyssnar på när det kommer till musik. Jag gillar alltifrån Vreeswijk via vispop och hårdrock till hiphop – och ibland till och med lyssna på opera, även just det är ytterst ovanligt. Beroende på humör, kan jag lyssna på alltifrån Frank Sinatra, Vreeswijk, Jussi Björling och Billie Holiday till Eminem, Rammstein eller Metallica. Spännvidden är med andra ord rätt stor när det kommer till vad jag lyssnar på, vilket blir väldigt roligt. Jag kan lyssna på Beatles, Rolling Stones eller Hep Stars – eller varför inte Lars Winnerbäck, Imperiet eller Nationalteatern. Så det mesta ryms inom min musiksmak och jag tycker mig kunna lite om ganska mycket när det kommer till musik.
Jag håller mig med andra ord till att arbeta inom sjöfarten och ägna mig åt att skriva och lyssna på musik utanför arbetstid. Jag skulle gärna gå på bra många fler konserter på fritiden än vad jag faktiskt gör – och upptäcker mer än gärna nya artister. Ibland har jag blivit ”medlurad” på spelningar med artister som jag aldrig hört talas om innan, men då jag varit riktigt nöjd när jag gått därifrån. Visst finns det tillfällen då spelningar varit en besvikelse, men då vet jag vilka jag inte ska lyssna på mer – svårare än så är det faktiskt inte. På senare tid har jag till exempel upptäckt Thorsten Flinck på Spotify – och hans många gånger rent fantastiska tolkningar av olika visor. Jag tänker att vad vore väl mer lämpligt än att avsluta detta inlägg med en av hans få egenkomponerade visor? En visa, som han skrivit till sina två döttrar – om hur svår han med all sannolikhet varit som pappa genom åren. Visan träffar verkligen rätt i bröstet och är otroligt sorglig. Så säger bara: lyssna och låt er hänföras! Storyn bakom texten var tydligen att han drack för mycket när flickorna var små och när han kom hem full, fick han inte komma in. Då satt han på en restaurang mittemot lägenheten där de bodde – på Upplandsgatan 71 i Stockholm – och hade insyn i lägenheten. Därifrån kunde han i alla fall vinka god natt till flickorna när de skulle gå och sova på kvällen.