Internet är ett fascinerande fenomen på många sätt. Inte minst när det kommer till hur totalt ociviliserat och intelligensbefriat somliga beter sig på just internet. Även om man inte håller med varandra i en sakfråga, tillhör det väl någonstans ändå sunt förnuft att behandla sina medmänniskor med respekt. Eller? För många tycks sjabbla bort just respekten när de sätter sig vid ett tangentbord – och kläcker ur sig saker som man förmodligen aldrig ens skulle fantisera om att säga om man stod öga mot öga med en livs levande individ.
Som bloggare skriver jag en del om till exempel politik och ibland försöker jag spetsa till mina inlägg lite och vara lite provocerande för att väcka reaktioner. Jag säger inte att jag alltid har rätt, det är trots allt mina åsikter som ligger till grund för inläggen – och då är det rimligt att inte alla håller med. Det är ju självklart att det finns personer som har en annan åsikt än den jag har. Men det ger mig inte rätt att bete mig hur som helst mot mina meningsmotståndare. Jag brukar hålla mig ifrån personangrepp, hat och hot, det ligger liksom under min värdighet. Sedan kan jag ibland använda en ton som kanske kan upplevas lite hård, men det finns ändå vissa ramar som jag alltid håller mig inom. Däremot kan jag ibland besvara otrevliga kommentarer i en otrevlig ton, men det är en helt annan sak.
Jag har med tiden lärt mig vilken typ av inlägg som väcker mest reaktioner och mest ont blod. Politik i de flesta former eggar folk rejält, inte minst om man diskuterar invandringspolitik. Har jag skrivit ett politiskt inlägg, är det nästan förenat med viss vånda att gå igenom kommentarerna till inlägget. Man behöver inte bara ha skinn på näsan, utan ett rejält lager pansar är ibland på sin plats för att man ska orka stå ut som bloggare.
Jag har med tiden lärt mig vilka sociala medier det är bäst “klimat” på. På Linkedin får jag rätt sällan arga, hotfulla eller hatiska kommentarer på det jag skriver, även om det givetvis förekommer. På Facebook och Twitter är klimatet något helt annat och där är hatiska och/eller hotfulla kommentarer mer eller mindre vardag. Jag länkar – som ni förstår – ofta mina blogginlägg i olika sociala medier och det är också oftast där som de värsta kommentarerna dyker upp.
Nu pratar jag inte om att kunna ha en annan åsikt och att kunna framföra densamma. Det ska man naturligtvis kunna göra, så länge man gör det i en sund och vettig ton. Tro mig, det går faktiskt att framföra en åsikt utan nedvärdera, kränka, hota eller vara hatisk. Och just en debatt är ju vad man oftast vill uppnå med sitt blogginlägg. Det är roligt när man märker att ens inlägg skapar debatt i olika sociala medier. Det är en del av grejen med att vara bloggare.
Nedan publicerar jag skärmdump på ett inlägg jag gjorde på Linkedin i helgen, med en länk till tillhörande blogginlägg. Inlägget fick en enorm spridning och på bara ett dygn hade det med råge passerat 30 000 visningar. Kommentarerna välde in och de allra flesta var mer eller mindre positiva. Men Konstantin – som ni ser i den andra skärmdumpen – visade sig inte vara kapabel att föra en vettig debatt, utan gick över till personangrepp direkt. Man behöver som sagt inte hålla med och det står varje person fritt att tycka att jag är en idiot eller vilka epitet man kan komma på. Men man behöver kanske inte alltid säga det. Det tillför inte en debatt särskilt mycket att komma med personangrepp.
Själv tänker jag hädanefter ha en helt annan strategi när det kommer till den här typen av kommentarer. Det bar mig nämligen till en början emot litegrann att inte publicera Konstantins fullständiga namn och bild i det här inlägget. Jag var väldigt frestad att faktiskt inte göra det. Men hädanefter kommer man inte gå säker om man kommer med personangrepp och påhopp i “mina” kommentarsfält. Rejäla övertramp kommer publiceras i andra forum, kanske ibland med fullständigt namn och bild. Och vem vet? Kanske kommer jag kontakta din arbetsgivare, som ju framgår tydligt på i alla fall Linkedin. På till exempel Facebook kan man ibland med lätthet hitta pojk-/flickvänner eller andra familjemedlemmar. Hur skulle de reagera om de fick veta att du sprider hat, rasism eller hot på internet? Just wundering…

