Näthat är feghet maskerat som yttrandefrihet

I lördags avslutades Stockholm Pride för i år med Prideparaden som passerade genom stan följt av flera hundratusen åskådare. Jag brukar ofta se tåget, ibland till och med gå med en sväng eftersom jag har anhöriga och bekanta inom gayvärlden och jag vill visa mitt stöd. I år kunde jag dock inte närvara, eftersom jag varit tvungen att jobba under helgen – dock har jag varit med i tanken och följt det hela via olika medier. Och det har varit lika spektakulärt som vanligt, är i alla fall den uppfattning jag fått utifrån vad jag har sett. Dock har jag reagerat på hur mycket känslor och hur mycket hat detta evenemang faktiskt väcker. Jag har varit inne i olika flöden på Facebook och andra sociala medier och storögt följt de kommentarer som somliga lämnat på bilder och inlägg om Pride. Folk förstår inte att man låter sina barn se detta, att man indoktrinerar barnen med något onaturligt som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. För min del är det något helt naturligt att gå och se Prideparaden, att vara en del av det hela även om jag själv inte är gay. Hade jag haft egna barn, hade jag mer än gärna tagit med dem till Prideparaden, gått med en sväng och låtit dem titta på det spektakulära som Pride ändå är. Men många gör kopplingen mellan homosexualitet och pedofili, våldtäkter och andra perversa hemskheter. Så gömmer man sig bakom en skärm och lämnar de mest horribla kommentarer till det glädjeupptåg som gick att bevittna i Stockholm i lördags. Jag är rätt övertygad om att få skulle våga säga samma saker om de stod öga mot öga med en homosexuell person. Jag är nog inte ensam om att ha sett hatet flöda i olika grupper kring att homosexuella får denna plats i samhället – kommentarerna jag läst har varit alldeles för grova för att jag alls vill återge dem här. Vill man nu prompt ta del av detta avskyvärda hat, då är det lätt att hitta bara genom att logga in på Facebook eller Twitter.
Själv förstår jag inte att kärlek mellan vuxna människor kan väcka sådant blint hat, att det kan väcka så mycket ont blod – det övergår liksom helt och hållet mitt förstånd. Man måste inte sympatisera med allt som sker i samhället, men man måste trots allt respektera alla människors lika värde och att alla ska få vara sig själva och den man är född till. Om du sedan är född med en annan sexuell läggning eller ej spelar liksom ingen roll, eller hur?! Men det där med respekt, det där med alla människors lika värde går liksom inte att acceptera för somliga människor – hur lätt det än borde vara. För mig är det en självklarhet att alla ska ha rätt att få leva sitt liv på det sätt man vill. Oavsett om det rör sig om sexuell läggning, religion eller något annat – men för att samhället ska fungera friktionsfritt måste vi kunna respektera varandras olikheter. Vi måste kunna acceptera att vi människor är olika och att det finns olika sätt att leva sitt liv. Vissa saker kan man välja – som religiös eller politisk uppfattning – andra inte. Och dit räknas sexuell läggning eller hudfärg. Och för mig är det viktigt att alla ska kunna leva sitt liv utan att mötas av hat, förföljelse, trakasserier eller något som helst annat elände. Man kan få mothugg för exempelvis politiska uppfattningar, men man ska inte behöva utstå hat och trakasserier.

Visst har vi yttrandefrihet i Sverige – och en väldigt långtgående sådan – så visst får man yttra att man ogillar homosexuella, så illa är det faktiskt. Men när det övergår till hat, nedlåtande kommentarer, lögner – ja, då har det faktiskt gått för långt. Vilka lögner syftar jag då på i sammanhanget? Jo, att många gör kopplingen mellan homosexualitet och pedofili och våldtäkter till exempel. Det är en så horribel koppling att jag själv blir alldeles mörkrädd. Pedofili och våldtäkter förekommer – tyvärr – i hela samhället, men det finns ingen koppling mellan homosexualitet och dessa hemska övergrepp. Så jag blir riktigt illa berörd när jag ser att dessa fruktansvärda kommentarer sprids på internet – när det enda vi egentligen pratar om är ren och pur kärlek mellan människor. Om jag blir kär i andra män eller kvinnor, så är det min ensak – du får tycka vad du vill om det. Och gillar du inte Pride, då får du undvika Stockholm city en dag om året då tåget går genom stan. Stockholm är stort och det går faktiskt att bege sig någon annanstans än till city om man har ärenden att uträtta. Sen måste man kanske till city just denna dag av någon anledning – och då får man helt enkelt gilla läget. Jag sympatiserar heller inte med exempelvis fotbollssupportrar, jag tycker fotboll är skittråkigt – men det gör inte att jag vill förbjuda Hammarbys årliga marsch över Södermalm. Man kan ha åsikter kring ordningsstörningar och så vidare i samband med marschen, men jag vill inte förbjuda den. Jag hittar heller inte på en massa lögner och andra dumheter kring fotbollssupportrar bara för att jag inte delar deras intresse för fotboll. Det är helt enkelt så att vi människor måste kunna leva i harmoni med varandra, trots våra olikheter. Några tycker om fotboll och vill gå en marsch genom Södermalm för att hylla sitt fotbollslag – andra är födda som till exempel gay och vill gå i ett Prideparaden en gång om året för att visa sin kärlek. Passar det inte dig, så undvik stan just denna dag – svårare än så är det helt enkelt inte! Själv undviker jag Södermalm när jag vet att fotbollsmarschen äger rum till exempel – inte för att jag så starkt ogillar fotboll, utan för att det är svårt att ta sig fram. Jag tror samtidigt aldrig att jag sett samma hat spridas mot fotbollssupportrar som mot gayvärlden i samband med Pride. Men i fotbollsmarschen är det ju vita män som går – om man ska göra en grov generalisering – så det är inte lika uppseendeväckande som att folk som blir kära i personer av samma kön visar sin kärlek offentligt.
Yttrandefrihet i all ära, men trots allt ger yttrandefriheten inte utrymme för hot, hat, lögner och trakasserier. Oavsett vad man tycker om gayvärlden, så får man acceptera att den finns och är en del av samhället. För grova uttalanden kan faktiskt leda till att man döms för förtal, olaga hot, förtal eller hets mot folkgrupp – det finns säkerligen fler brottsrubriceringar som jag inte kommer på just nu. Så man ska vara försiktig med vad man säger i olika forum, även om vi har en stark yttrandefrihet i Sverige – för det finns fortfarande olika brott man kan dömas för på grund av vad man yttrar. För mig är det så obegripligt att man kan fyllas av så mycket hat emot folk som inte faller inom normerna. Det är samma okunskap, samma rädsla som ligger bakom exempelvis rasism och nazism där hatet oftare vänds emot personer med annan hudfärg eller religion. Det lustiga med folk som ligger bakom detta hat mot gayvärlden ofta hävdar sin yttrandefrihet när de får mothugg – men de vill gärna tysta meningsmotståndare och ta ifrån dem deras yttrandefrihet. Något som för mig är totalt obegripligt, för yttrandefriheten ska trots allt gälla alla – oavsett politiskt läger, oavsett religion, oavsett sexuell läggning. Men det går förmodligen inte att banka in i skallen på somliga, att yttrandefriheten gäller alla och inte bara just dig – liksom att yttrandefriheten inte ger utrymme för hat, hot och lögner. Jag har sett vissa kommentarer som menat på varför det inte finns en ”heterovecka” också, när det ändå finns en Pridevecka. Svaret är ganska enkelt – heterovecka är det 51 veckor om året, det är bara det att det inte uppmärksammas på samma sätt som Pride. Men det står ju varje person fritt att anordna en heterovecka med tillhörande parad – jag vet dock inte hur många som skulle delta eftersom en sådan parad skulle vara ganska överflödig.

Så ja, näthat är feghet maskerat som yttrandefrihet och ingenting annat. Att gömma sig bakom en skärm och sprida en massa dumheter är ganska lätt, väsentligt mycket lättare och fegare än att säga saker och ting rätt ut till en person när man står öga mot öga. Det är idag inte lätt att vara en person som inte faller in inom gällande normer och som på ett eller annat sätt sticker ut – som att vara gay, ha en annan hudfärg, en annan religion eller på något annat vis inte leva som den stora majoriteten. Man möts garanterat av otroligt mycket hat och fördomar hela tiden, något som måste göra tillvaron svår och komplicerad. Så jag kan ibland känna att det är skönt att jag inte är troende – att jag är en vit, heterosexuell man som inte alltför mycket sticker ut från mängden. På så vis slipper jag nog en hel del fördomar, jag slipper en hel del hat och jag behöver inte vara rädd för hårda ord för vem jag blir kär i. Men jag kan ändå inte låta bli att bli illa berörd över den totala okunskap som sprids genom de kommentarer som ploppar upp i dessa sammanhang. Jag blir illa berörd över att vissa personer får utstå så otroligt mycket bara för att de är födda med en viss läggning, en viss hudfärg eller valt att hänge sig till en viss religion. Vad som fattas i vårat samhälle är ofta just respekt för varandras olikheter, respekt för att vi trots allt inte är något annat än just människor. Men det tycks vara svårt att uppnå, för att inte säga nästan en omöjlighet. Och dagens högerregering med SD i släptåg gör det tyvärr inte lättare att komma tillrätta med alla fördomar, all okunskap och allt hat vårat samhälle fylls av. Att SD portats från Pride är helt förståeligt – och i min värld helt rätt. Javisst, SD har sin yttrandefrihet – men yttrandefriheten säger ingenting om rätten att delta i en gayparad exempelvis. Det organisationen bakom Pride som bestämmer vilka som får delta i paraden eller ej – och SD kan inte tvätta bort sin rasiststämpel genom att delta i denna parad. Men är det några som är duktiga på att ta på sig offerkoftan och spela kränkta, så är det ju just SD – och de vill gärna ha medlidande när det inte får gå med i Prideparaden eller äta middag med pamparna på nobelmiddagen.
Detta är internets baksida, att vi har så mycket hat som ständigt sprids i olika grupper och forum. Internet är en fantastisk uppfinning, men med en jättemörk baksida i form av näthat och trakasserier. Jag tror att högersidan i politiken till stor del har internet att tacka för sina framgångar de senaste decennierna. Rasism, fördomar och okunskap sprids som en löpeld över världen med hjälp av detta fantastiska verktyg som rätt använt är något helt makalöst. Men fel använt kan det också spridas totala felaktigheter, extrema åsikter och fördomar – till exempel om gayvärlden, men också andra folkgrupper som invandrare och olika religiösa grupper. Internet ger en röst åt den lilla människan, en röst som är väldigt bra ur yttrandefrihetens synvinkel, men – som sagt – också med en helt horribel baksida. Inte minst som bloggare märker man rätt ofta av denna internets baksida med tanke på de kommentarer som emellanåt ploppar upp i flödet. På senare år har jag varit hyfsat förskonad från alltför stora mängder av näthat, men tidigare har jag fått en hel del kommentarer att likna vid både hot, hat och en hel del annat. Jag tror inte att näthatet minskat, istället har utövarna bara hittat andra forum – grupper för likasinnade, sidor som Flashback och liknande. Idag bryr man sig nog inte om en liten blogg som min – utan man hänger säkerligen hellre på andra sidor där man kan diskutera sin okunskap med likasinnade.