Demokratins styrka är yttrandefriheten – svagheten är att den tillämpas

I slutet av 2023 började Marie arbeta som handläggare på Energimyndigheten. Tjänsten handlade om gasförsörjning och var säkerhetsklassad. I säkerhetsprocessen som föranledde anställningen hade Marie varit helt öppen med sitt klimatengagemang. I april 2024, strax innan hennes provanställning gick ut, drogs hennes säkerhetsklassning tillbaka och hon tvingades sluta med kort varsel. Tidningen Fokus hade publicerat skärmdumpar från hennes sociala medier som visade att hon deltagit i klimatmanifestationer med den fredliga aktivistgruppen Rebellmammorna. I artikeln beskrevs anställningen av Marie som en ”enorm risk för rikets säkerhet”. Svenska Dagbladets ledarsida uppmanade regeringen att agera. Ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, twittrade att han hade varit i kontakt med Energimyndigheten och fått veta att ”situationen var hanterad”.
DN avslöjade veckan därpå att det var en tidigare anställd som larmat media och myndigheten. Personen hade själv blivit av med sin säkerhetsklassning. Fackförbundet ST anmälde fallet till Justitiekanslern som hösten 2024 meddelade att ärendet inte kan prövas av JK. I oktober riktade FN:s särskilda rapportör för miljöförsvarare kritik mot svenska regeringen och särskilt Bohlin, om fallet. ”Jag är allvarligt oroad”, skrev FN-rapportören i ett brev. (Källa: DN)

Det är självklart svårt att veta om hela sanningen publicerats i media. Men om man nu utgår ifrån att det är hela sanningen vi fått veta, så låter hela historien väldigt konstig måste man ju ändå säga. Det låter nästan som när min provanställning abrupt avslutades på Trafikverket för ett drygt år sedan – med motiveringen att jag bloggade och tog antidepressiva mediciner och därmed ansågs vara en säkerhetsrisk. Och det var inte innehållet i bloggen som ansågs vara en säkerhetsrisk – utan bara det faktum att jag bloggade. Här har vi nu en kvinna som engagerat sig i en klimatgrupp samtidigt som hon jobbat med klimatfrågor och jag har lite svårt att se problemet, att det skulle finnas en intressekonflikt i detta. Framförallt med tanke att hon varit öppen med sitt engagemang redan från början. Om intressekonflikten nu var så allvarlig, borde hon inte ha anställts från första början.
Jag själv har aldrig hymlat med att jag bloggar, jag har aldrig hållit mina mediciner hemliga – och jag anställdes utan några som helst krusiduller hos Trafikverket, där jag även varit anställd och säkerhetsklassad vid två tidigare tillfällen. Men helt plötsligt var både bloggen och medicinerna ett problem och man avslutade min provanställning. Jag är av den bestämda uppfattningen att man som arbetsgivare inte kan godkänna ett agerande i ett läge, men sedan avsluta anställning mot exakt samma bakgrund några månader senare. Då ska det ha framkommit nya uppgifter, då ska ditt engagemang ha ändrats på något vis – men har inte förutsättningarna förändrats känns det som att man inte kan ändra dina anställningsvillkor.

Trots att jag i grunden nu har samma arbetsgivare – det vill säga staten – har jag nu fått en fast anställning hos Sjöfartsverket, där det inte alls anses vara ett problem – trots att jag även här är säkerhetsklassad. Jag har säkerhetsklassats flera gånger genom åren trots att jag både bloggat och tagit mina mediciner, helt utan några som helst konstigheter och trots att jag varit öppen med det hela. Sedan ska man naturligtvis vara försiktig med sociala medier överlag – inte bara om man bloggar – med vad man lägger ut om sin arbetsplats. Jag är själv noga med att bara kommentera jobbet i väldigt allmänna ordalag – jag lägger inte ut uppgifter om kolleger, chefer, arbetstider, lokaler och/eller beslut som tagits på jobbet. Det närmsta jag kommenterar jobbet är saker i stil med ”nu är jag långledig och det ska bli såååå skönt!”. Ja, nu förstår, det är i väldigt allmänna ordalag jag kommenterar jobbet. Och vad jag i övrigt skriver på bloggen eller sociala medier faller under yttrandefrihetslagstiftningen. För det är nämligen så här att i Regeringsformen regleras grundläggande fri- och rättigheter däribland opinionsfriheterna. Det innebär att alla har rätt till:

• Yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
• Informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
• Mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
• Demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
• Föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
• Religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Här under hävdar jag nämligen att min rätt till att yttra mina åsikter via exempelvis sociala medier faller. Självklart finns det begränsningar i yttrandefriheten; jag får inte kränka, förtala eller sprida hemliga uppgifter från exempelvis jobbet. Vissa saker kan även falla under min lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren. Och ska man gå efter rapporteringen om Marie, då känns det väldigt konstigt på något vis att hon blivit av med jobbet – framförallt då hon inte varit med i någon extremistgrupp eller liknande. Hennes engagemang borde falla under föreningsfrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet och inte ha någon effekt på hennes anställning. Inte ens om man är provanställd torde det ha någon effekt. Jag kan som sagt se stora likheter med när jag själv fick min provanställning avslutad för något år sedan på lite oklara grunder – detta tycks vara något återkommande hos statliga verk, att man avslutar folks provanställningar på de konstigaste grunder.
Här har ni en person som varit öppen med sitt engagemang redan under rekryteringsprocessen, där det hela har godkänts och hon har blivit säkerhetsklassad och anställd på Energimyndigheten. Min personliga uppfattning är detta engagemang inte skulle vara grund till avsked – inte ens när det rör sig om en provanställning. Självklart har arbetsgivaren ett visst inflytande över vad man gör på sin fritid, vad man gör utanför arbetstid ska naturligtvis vara förenligt med det man gör på jobbet. Men oskyldiga demonstrationer för klimatet känns som ganska förenligt med de allra flesta anställningar, eller vad säger ni andra?!