Många dränker sina sorger i starka drycker – jag dränker dem i bläck i min dagbok

Årets sportlovsvecka i Stockholm är officiellt över och imorgon börjar vardagen igen för alla skollediga barn och ungdomar. Själv har jag inte haft något sportlov i år utan jobbat på precis som vanligt. Det har hänt att jag hittat på saker med syskonbarnen när det varit sportlov, men i år har det helt enkelt inte klaffat med mina arbetstider. Det är givetvis inte så att jag tar ledigt varje år för att det är sportlov, det finns ingen anledning när jag inte har egna barn. Men är jag ändå ledig någonting, brukar jag hitta på något med syskonbarnen vilket alltid är lika roligt. Det brukar bli bad eller museum – vissa gånger både och om tiden och orken finns. Oftast blir det bad en dag och museum en annan dag, det funkar sällan att göra båda delarna under en och samma dag.
För mig har vardagen tickat på som vanligt under vecka nio och det mesta är sig tämligen likt i tillvaron. Det största som hänt under veckan är att jag numera är fast anställd från och med igår, vilket ju är helt underbart. Min anställning blev klar i fredags och jag fick beskedet redan på morgonen. Så nu känns tillvaron plötsligt mycket enklare på något vis – framförallt ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom jag från och med mars månad kommer ha fast månadslön. Det blev lite enkelt firande här hemma igår kväll, eftersom jag jobbade en del av kvällen – men någon form av firande är väl på sin plats när man efter ett drygt år av att vara helt eller delvis arbetslös faktiskt till sist får en fast anställning.

Nu har jag meddelat både Arbetsförmedlingen och A-kassan att jag fått jobb och det känns fantastiskt skönt att jag inte behöver ha mer med dessa institutioner att göra – förhoppningsvis inte alls innan det är dags att gå i pension. Det har varit så mycket administration kring A-kassan och Arbetsförmedlingen att det drivit mig till vansinne. Plus en ständig vånda över vad A-kassan ska hitta på härnäst i sitt behov av att kontrollera oss som får ersättning. Jag vänder mig inte emot att man behöver hålla koll för att komma åt folk som lurar till sig bidrag de inte har rätt till – men det får finnas någon form av måtta kring hur mycket kontroll man utövar. Och det känns som att man ibland går lite för långt i sin strävan att utöva kontroll av oss som stämplar. Samarbetet med Arbetsförmedlingen har fungerat helt friktionsfritt, jag har fått klockrent bemötande när jag varit i kontakt med dem och de har godkänt mina tidrapporter rakt av när jag skickat in dem.
Till skillnad från A-kassan, som retat gallfeber på mig när det kommer till såväl bemötande som kontrollbehov. Man började med att insinuera att jag kanske själv orsakat att jag blivit uppsagd från Trafikverket – och sedan har det fortsatt i den andan. Man har genomfört rigorösa kontroller av mina utbetalningar och begärt in diverse intyg stup i kvarten. När jag slitit och inkommit med de efterfrågade intygen, har man inte alltid godkänt dem utan begärt in nya. Och så har det fortgått under det dryga året jag varit helt eller delvis arbetssökande. Inte minst nu som deltidsarbetslös har jag ibland känt det som att det kanske inte är värt besväret för de få kronor jag fått från A-kassan vissa månader. Jag har faktiskt med jämna mellanrum tänkt att skita i alltihop för att det skulle vara så otroligt mycket enklare. Och nu kan jag faktiskt skita i A-kassan och leva på min hyfsat tilltagna månadslön istället.

Nu väntar en till synes tämligen lugn vecka från och med imorgon, men det återstår att se om den förblir lika lugn som den ser ut just nu. Det kommer inte bli lika många omkastningar i schemat, inringninigar med kort varsel och allt annat som hör till när man går på timmar, men jag vet av erfarenhet att jag kan få uppdrag på firman med mycket kort varsel. Så ur den synvinkeln kan veckan fortfarande bli mer hektisk än den sett ut från början. Men efter den vecka som varit, skulle det vara skönt med en lite lugnare vecka för att återhämta sig. Jag har jobbat en del under den gångna veckan, haft en filminspelning och flängt runt på en lång rad andra saker. Den kommande veckan har jag tre arbetspass inplanerade i skrivande stund och det kan självklart hända att det blir fler om någon blir sjuk eller liknande, men sådant går naturligtvis inte att räkna med. Nu kommer jag få övertid istället om jag hoppar in och täcker upp för någon som till exempel är sjuk – vilket aldrig sitter helt fel när lönen kommer. Hitintills har det ju så att säga varit mitt jobb att täcka upp vid sjukdomar och ledigheter och det har först varit sedan jag kommit upp över heltid som jag kunnat få övertid (förstås). Nu har jag redan heltid, så varje gång jag hoppar in för någon annan kommer det alltid att bli övertid – härligt nog.
Jag har ingenting inplanerat utöver att jobba den kommande veckan, vilket är olikt mig. Jag brukar nästan alltid ha något inplanerat utöver jobbet, är det inte filminspelningar så är det någonting annat. Men visst blir det veckor det helt enkelt inte faller sig så, utan då jag kan slappa och ta det lugnt när det inte är jobb som gäller. Och med tanke på skiftgången – de tidiga morgnarna, sena kvällarna, långa nätterna på jobbet – så behövs det lugna dagar också. För hur mycket jag än föredrar att jobb skift, så går det inte att komma ifrån att det tär på krafterna. Ibland kan jag sova 12-13 timmar i stöten efter mina arbetsblock på jobbet, det behövs vissa gånger för att ta igen förlorad sömn.

Nu är planeringen i full gång för hur jag ska lösa det där med jobbresorna till våren, när det är det dags att lämna tillbaka bilen jag har lånat. Mycket lutar åt att jag kommer skaffa en egen bil, men jag har inte bestämt helt och hållet än. Kanske kommer jag försöka lösa det med kollektivtrafiken åtminstone under en övergångsperiod – trots allt blir det den billigaste lösningen. Jag tittade lite på leasa bil ett tag, men insåg att det skulle bli billigare att åka taxi till och från jobbet istället för att leasa. Dessutom är leasingavtal krångliga och svåra att säga upp. Någonstans vill jag har friheten att kunna säga upp avtalet om något oförutsett inträffar – låt säga att man blir arbetslös eller långtidssjukskriven. Så det lutar nog mer åt att köpa en bil om det blir aktuellt att skaffa en, frågan är bara hur pass dyr bil man kommer ha råd att köpa.
Sen vet jag ju att det funkar att åka kollektivt också, det är bara det att det blir lite meckigare och tar lite mer tid. Det är framförallt förmiddagspassen som blir lite krångliga, då det inte går tåg som gör att jag hinner till Södertälje tills jag börjar. Istället måste jag krångla med nattbussar och grejer för att komma fram i tid, vilket inte är helt lockande i långa loppet. Men det är de två alternativen jag kommer att ha om jag ska fortsätta jobba i Södertälje – vilket väl är tanken nu när jag äntligen fått en fast tjänst. För flytta till Södertälje är inte aktuellt, jag trivs alldeles för bra i Stockholm för att vilja flytta härifrån. Dessutom har jag ingen längtan efter att bo i Södertälje, jag vill bo i Stockholm och ingen annanstans.

En annan sak som snart ska planeras är den kommande sommaren. Semesterplaneringen är i full gång på jobbet och det ska pusslas, jämkas och kompromissas för att ledigheterna ska gå ihop. Själv har jag i år valt att frånsäga mig rätten till sommarsemester eftersom jag ändå kommer ha så mycket ledigt enligt schemat för juni till augusti. Då lägger jag hellre lite ledigt här och där under resten av året för att nyttja året maximalt. Med lite tur kanske vi får ihop pengar till att resa någonstans i höst och då passar det ju bra med lite ledigt då istället. Jag hade visserligen ingen semester förra sommaren heller, men i år kommer jag faktiskt få en hel del ledigt under sommaren ändå – även utan semester – så det gör mig liksom ingenting direkt.
Det är nog första gången i livet jag faktiskt valt att frånsäga mig sommarsemester, men å andra sidan har jag heller aldrig haft så pass bra schema som jag har just nu. Jag kommer hinna vara i stugan, jag kommer hinna göra saker i alla fall trots att jag inte tar ut någon semester – det är ett så luftigt schema jag har så jag kommer hinna ha sommar i alla fall så att säga. Och det får man ju lov att säga är väldigt lyxigt trots allt.