Om vi garanterar arbete för vissa, äventyrar vi arbete för alla

Så kan jag göra som Gert Fylking och utbrista i ett stort ÄNTLIGEN! För nu är det nämligen klart – jag har en fast anställning från och med idag. Det har dragit ut lite på tiden, så som det ofta är i statliga verk men efter några veckors väntan har man nu skrivit papper och anställt mig på heltid – och en tillsvidareanställning. Det känns fantastiskt skönt, nu ska jag påbörja arbetet med att skriva ut mig från Arbetsförmedlingen och A-kassan vilket känns som en enorm befrielse. Inte minst A-kassan har trilskats en del sedan jag skrev in mig som arbetssökande, så nu ska de bli skönt att slippa all rapportering, alla papper åt höger och vänster som jag behövt ordna med under det dryga år jag stämplat i någon utsträckning. Och jag misstänker att HR-avdelningen på Sjöfartsverket också drar en lättnandes suck nu, när jag inte längre kommer besvära dem om arbetsgivarintyg, tidrapporter och en massa annat krafs som A-kassan begärt in i omgångar.
Visserligen har jag jobbat nästintill heltid på sistone och kunnat arbeta ihop en tämligen bra lön, men som timvikarie saknar man ju ofta den där tryggheten som följer med en fast anställning. Saker som betald semester, vad som sker om man blir sjuk en längre period och så vidare blir något helt annat om man inte går på timmar. Självklart har allt sina fördelar och jag har trivts bra med att gå på timmar ur vissa synvinklar – men just tryggheten har jag saknat och det ska bli skönt att nu ha denna trygghet.

Sen har det varit snabba puckar när man väl tagit beslutet, vilket jag på alla vis uppskattar. Det är några veckor sedan man förde på tal att jag var aktuell för en fast anställning, men sedan ska det processas med chefer och fackförbund – vilket i statliga verk ofta tar sin tid. Men jag är härdad, jag har jobbat statligt i många år och vet vid det här laget hur det fungerar. Nu, när beslutet väl är taget, gick det väldigt fort och man skrev papper samma dag som beslutet fattades. Så under gårdagen gick jag från att ha åkt till jobbet som timanställd till att gå hem som fast anställd – och från och med idag har jag samma trygghet på jobbet som merparten av mina kolleger. Det roliga är att jag får så mycket beröm på jobbet att jag nästan blir högfärdig, min chef har gjort tydligt att man gärna vill ha mig kvar – liksom jag har gjort tydligt att jag gärna stannar eftersom jag trivs väldigt bra.
Så nu innehar jag återigen en fast anställning, vilket är fantastiskt – det är nog länge sedan jag känt mig så nöjd och glad över att ha fått en fast anställning som jag gör just nu. Inte bara för att ju nu kommer slippa all administration kring att vara inskriven hos Arbetsförmedlingen och A-kassan, utan även för att jag hittat ett jobb där jag trivs så otroligt bra. Självklart kan man alltid hitta nackdelar med allting, det går liksom inte att komma ifrån – men man får någonstans hitta en balans där fördelarna väger upp nackdelarna och man känner att man trivs på det stora hela.

Sen inrättar man sig förvånansvärt snabbt efkanske ter nya omständigheter, som sedan jag blev arbetslös för lite drygt ett år sedan. Under det dryga år som gått har jag kunnat ägna mig åt firman i stor utsträckning, vilket varit fantastiskt roligt att kunna göra. Men det går inte att leva på firman, så jag måste helt enkelt ha ett ”vanligt” jobb också för att ekonomin ska gå runt. Jag behöver nödvändigtvis inte jobba heltid, men i alla fall 75 % för att ekonomin ska fungera som den ska. Sen varierar mina uppdrag i firman så kraftigt också, somliga månader får jag inga förfrågningar alls, medan jag andra månader får tacka nej till uppdrag för att de krockar med varandra. Så det går liksom inte att lita på att jag en någorlunda fast inkomst på firman, utan det får förbli en bisyssla där jag i bästa fall har en bra inkomst somliga månader. Kunde jag komma på fler tjänster att erbjuda och kanske dessutom bygga upp en bättre kundkrets, då hade det säkerligen varit något helt annat. Men nu är det framförallt film jag vill hålla på med och då är det så här det liksom får se ut.
Nu, när jag övergår till en fast tjänst med heltidssysselsättning så kommer jag ha lite sämre förutsättningar att ägna mig åt firman. Å andra sidan kommer jag att tjäna så pass bra att jag inte är lika beroende av inkomsterna från firman längre, så som jag varit under de senaste månaderna. Så rent ekonomiskt kommer jag klara mig bättre nu än jag gjort det senaste året, det går liksom inte att neka till. Jag får erkänna att jag är nöjd med den lön jag kommer att få, självklart kan lönen alltid bli bättre – men för det jobb jag gör, anser jag att lönen är rimlig. Sen är jag van vid Polisens löner, som inte är något att skryta med. Sedan jag slutade inom Polisen har jag gått upp åtskilliga tusen jämfört med vad jag hade efter 15 års anställning inom den myndigheten. Jag trivdes på många sätt inom Polisen, men lönerna var inget att skryta med. Trots att jag ”bara” bytt myndighet, så har jag gått upp nästan 10.000 lön – vilket ju är en fantastisk skillnad. Och då är det den lön jag får som nyanställd här dessutom, en lön som förhoppningsvis kommer att öka med åren.

Det är alltid en viss vånda kring det där med lönen när man går på timmar, man vet aldrig om man kommer få ut en okej lön eller ej varje månad. Visserligen har jag kunnat stämpla upp till heltid, men A-kassan ger ju trots allt inte de summor som skulle vara önskvärt. Så nu vet jag att jag kommer få minst en viss summa i lön varje månad, vilket känns otroligt skönt – jag behöver inte bekymra mig varje månad kring vad jag får ut eller ej. Och förutom allting annat som hänger med en fast anställning, är det förstås en av de största fördelarna. Nu är jag garanterad en månadslön och en hyfsat okej sådan, vilket är en enorm trygghet. Även om jag fått jobba mycket som timvikarie och de flesta månader åtminstone snuddat vid att arbeta heltid, så kan lönen variera ganska rejält från månad till månad. Somliga månader har jag fått en riktigt bra lön, medan jag andra månader fått en mindre bra lön.
Nu kommer jag övergå till fast månadslön, vilket är tusen gånger bättre än timlön. Man slipper tänka på om timmarna går ihop varje månad, om man får tillräckligt många timmar för att det ska bli en bra lön. Det är en sak att gå på timmar om man är garanterad ett visst antal timmar varje månad, men det har inte jag varit – utan jag har fått ta det som erbjudits. Nu har det blivit rätt bra med timmar, men jag vet inte hur länge det skulle ha hållit i långa loppet. Med tiden kanske jag inte skulle fått lika många timmar och då hade plötsligt ekonomin inte gått runt. Nåja, nu har jag min fasta anställning med fast inkomst och nu återstår bara att se hur detta ska firas. 😊