allkonstnarenVåren tycks slutligen ha slagit sitt grepp om Stockholm och det blir sakta varmare och man kan ana fågelkvitter när man är utomhus. Det märks stor skillnad i ljus och väder, det blir allt senare på dagen som man går runt och tänder upp i lägenheten. För mig som jobbar natt, är skillnaden markant. Numera är det fortfarande ljust när jag åker till jobbet på kvällen och det är sedan länge fullt dagsljus när jag åker hem på morgonen. Varje vår märker man hur desperat man är efter ljus och värme efter den långa, mörka och kalla delen av året.
Jag har inte så mycket emot den mörka delen av året om jag ska vara ärlig. Jag kan tycka att det är mysigt med kylan och mörkret och det lite bistra över väderleken. Men jag är den förste att erkänna att den mörka delen av året är aningen för lång. Man skulle nog krevera av tristess om det var höst och vinter året om. Så det är trots allt skönt med variationen i årstider, så som vi har i Sverige. Jag har nog svårt att se mig själv bosätta mig i en annan del av världen, jag är alldeles för hemkär för att lämna Sverige, det är en sak som är säker. Och just skiftningarna mellan årstider är en sak som gör att jag gärna vill vara kvar här. Sen finns det även förstås andra anledningar också, som att jag vill vara när nära och kära etcetera, men variationen mellan årstiderna är en stark bidragande faktor.
Det är skönt när våren kommer, men jag har även en stor förkärlek för sensommaren och tidig höst. Jag kan till och med tycka att det är skönt när hösten kommer på något vis. Jag brukar ofta välja att ha semester på sensommaren, många gånger brukar den ligga några dagar in i september. Det blir inte riktigt så i år, men å andra sidan har jag mina schemaenliga långledigheter inlagda, så det kommer bli lite semesterkänsla även i slutet av sommaren i år. Förra året var jag i stugan så sent som i början av september och jag misstänker att det kommer bli likadant i år. Vi är ju flera som samsas om stugan, så återstår dock att se om stugan är “ledig” när jag vill vara där. Men under förutsättning att det inte krockar med andras planer så åker jag ut i september en vända.
Det är annars det stora glädjeämnet just nu, att planera inför sommaren och semestern – något som är ett sant vårtecken. För vår del blir det Sverige som gäller även i år, det är ytterst sällan vi åker utomlands under sommaren. Sverige är som vackrast under vår, sommar och tidig höst så jag tycker det är slöseri med pengar att åka utomlands då. Jag lägger hellre pengarna på att åka runt i Sverige och njuta av den svenska sommaren. Sen kan jag åka utomlands i november eller framåt februari/mars, när man som mest törstar efter sol och värme.
Vi kommer vara i stugan under merparten av semestern som det ser ut just nu. Vi har som vanligt bokat en hyrbil för semestern och kommer kanske ta en och annan dagsutflykt också, det brukar vi göra varje år. Det har blivit en och annan dagstur till olika delar av Sverige, både i Stockholmstrakten och runtom i Hälsingland – där sommarstugan ligger. Och tro mig, det är många som missar vad mycket vackert det finns att se i Sverige. Man blir gärna lite hemmablind och tror att man måste lägga dyra pengar på utlandsresor för att se nya saker. Men har man tillgång till bil och tid – som under semestern – då finns det mycket att se och göra i Sverige. Dessutom blir det till och med lite billigare än att sätta sig på ett plan till Asien till exempel.
Igår var det återigen dags för magnetröntgen av ryggraden, en undersökning jag får genomlida med jämna mellanrum sedan min operation för nio år sedan. Tanken var ju att glesa ut undersökningarna, men sedan man hittade cellförändringar i nacken för ett drygt år sedan. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen och jag ska göra undersökningar varje halvår – om jag inte minns helt fel.
Nu återstår nästan två veckors väntan innan jag får resultatet av undersökningen. Det är alltid en viss anspänning i samband med dessa undersökningar. Även om risken är liten att man hittar något, så finns trots allt risken där – det är ju ändå anledningen till att vården väljer att lägga in dem och dessutom så pass tätt. Kommer det cellförändringar, vill man ju upptäcka dem så tidigt som möjligt. När man senast hittade cellförändringar, var jag sjukskriven i ett halvår på heltid – sedan på deltid i ytterligare några månader. Jag gick igenom en strålbehandling som tog flera veckor och jag fick fasen varenda biverkning man kan tänka sig. Jag hade huvudvärk, var fumlig i händerna och fick problem med balansen. Jag vaknade till och med på nätterna av att jag hade huvudvärk och var upp och tog värktabletter. Även om allt gick bra och min fick bort cellförändringarna, så vill jag helst inte behöva genomlida en sådan behandling igen.
Magnetröntgen i sig är inte heller helt oproblematiskt att genomlida. Mina undersökningar tar 40 minuter, upp till en timme – och under den tiden ska man ligga helt stilla på en hård och obekväm brits medan man fotar av ryggraden. Det är knappt man vågar andas normalt under undersökningarna – och självklart börjar det i princip alltid klia någonstans på kroppen när man inte har möjlighet att klia sig. Alla som någon gång genomgått en magnetröntgen vet också hur varmt det blir i dessa maskiner. Framförallt om undersökningen tar en liten stund. Jag brukar vara genomblöt av svett när det hela är över. Har man otur, letar sig svetten ner i ögonen och börjar svida, vilket är oerhört irriterande när man inte har möjlighet att torka bort svetten.
Det har varit gånger jag varit lite för avslappnad under dessa undersökningar. Förra gången jag fick underkasta mig en magnetröntgen, hade jag sovit jättedåligt under natten innan undersökningen och var dödstrött när jag kom till sjukhuset. Det bar sig inte bättre än att jag somnade inne i den högljudda magnetröntgenmaskinen – och vaknade av mina egna snarkningar. Fullt så avslappnad är jag oftast inte, utan ligger som på nålar och vill bara att det hela ska vara över.
