Valutan i bloggvärlden är äkthet och generositet

Efter att ha kommit tillbaka till vardagen efter semestern, har tiden inte riktigt räckt till för att blogga så mycket som jag skulle önska. Det optimala i bloggandet är att kunna skriva regelbundet och komma ut med inlägg åtminstone några gånger i veckan – men det är långt ifrån alltid som den tiden finns när man jobbar heltid och tiden även ska räcka till jobb och vardagssysslor. Under förra veckan fanns inte tiden att blogga dagligen och jag märkte en liten men ändå märkbar minskning i besökssiffrorna under den vecka som gått. När jag nu under den senaste veckan haft tiden att blogga och kunnat få ut inlägg varje dag, så har besökssiffrorna åter gått upp igen. Och det är kul att se, att det ändå blir så pass snabb respons på det jag skriver. Dagar jag inte bloggar kan jag ha ett fåtal besökare, medan siffrorna drastiskt går upp när jag kommer ut med inlägg. Många inlägg väcker livliga debatter kring ämnet jag bloggat om, medan andra inlägg knappt väcker några som helst reaktioner. De senaste dagarna har jag nästan känt mig som något av en kontorsnisse, då jag suttit mycket vid datorn för att få till blogginlägg och lägga ut dem på väl valda datum och klockslag. Jag har börjat på morgnarna och i princip bara gjort pauser för lunch, kaffe och toalettbesök – sedan har jag avslutat arbetet på eftermiddagen när det blivit dags för middag. Och det har verkligen givit resultat, för jag har fått ut så många inlägg som jag velat – liksom lyckats få upp besökssiffrorna litegrann. Jag tänker fortfarande ibland på att det skulle vara en behaglig tillvaro att kunna leva på bloggen, att på heltid kunna sitta och skriva om dagarna. Det kommer givetvis aldrig att ske, men drömmar kan man ju alltid – för det är trots allt fortfarande gratis. Jag tror att även om jag skulle kunna få bra inkomster på bloggen, så skulle jag förmodligen inte sluta jobba för det – utan helt enkelt fortsätta att blogga på fritiden i mån av tid och samtidigt jobba heltid. Det skulle helt enkelt bli en för osäker tillvaro rent ekonomiskt att leva på en blogg, samtidigt som den självklart kan ge en bra sidoinkomst om man har tur.
Jag är återigen tillbaka till att blogga med dagliga inlägg och hoppas på att jag ska kunna fortsätta med det i någorlunda bra utsträckning. När jag för ett par år sedan gick arbetslös, pumpade jag ut dagliga inlägg på bloggen – något jag fortsatte med även sedan jag började jobba. Under lång tid kom dagliga inlägg, men så var jag på kryssning och tappade internetanslutningen – så där avbröts en nästan tvåårig era av dagliga inlägg. Jag visste naturligtvis att det förr eller senare skulle bli så, att jag förr eller senare inte skulle kunna blogga varje dag utan att det slutligen skulle bli enstaka avbrott. Sedan dess har bloggandet varit lite mer sporadiskt, men jag försöker blogga så ofta som det bara går. Är jag ledig mycket, blir det fler inlägg och jobbar jag mycket blir det – av naturliga skäl – färre inlägg. Nästa vecka kommer jag jobba mycket intensivt och vi får då se hur många inlägg det blir. Men jag hoppas på att tid ges till att kunna få till några inlägg – om inte dagligen kanske, men åtminstone några gånger under veckan. Några inlägg har jag hunnit fördatera inför den kommande veckan, men än så länge är de alldeles för få för att det ska bli dagliga inlägg under en intensiv arbetsvecka. Under semestern blev det förstås mycket tid till blogg och sociala medier, men den tiden finns tyvärr inte när man är tillbaka i vardagen igen. Nu får man skriva när tillfälle ges – och med min ibland tämligen fulltecknade kalender är det inte alltid tid finns. Just nu är jag inne i en svacka vad gäller film och extraarbete med firman, så jag har tid mellan arbetspassen att skriva. Men tickar filmandet igång igen, kommer det finnas mycket mindre tid över till bloggen – det är ganska enkel matematik. Just nu är ledig från jobbet detsamma som att vara just ledig – men i normalfallet kan en fridag lika gärna innebära att jag är på filminspelning någonstans. Och filminspelningar kan ta mycket tid i anspråk, det är långa dagar med mycket arbete och det är inte alls säkert att man hinner och orkar ägna sig åt sociala medier.

Ofta längtar jag efter ett dygn på 48 timmar, en vecka på 14 dagar för att få tiden att räcka till allt man vill att den ska räcka till. Men vi har den tid vi har att spendera och det gäller att spendera den rätt, hur svårt det än må vara ibland. Det är inte bara tiden som sätter gränser, utan även orken – orken att ägna sig åt både jobb, sociala medier, firma, film, bokföring, sociala kontakter… Ja, ni vet hur mycket man vill att tiden ska räcka till i vuxen ålder. Vissa saker måste man göra, som jobba, äta, sova, andas – och så vidare – men sen vill man hinna med lite annat också, inte sant?! Själv vill jag inom rimliga gränser hinna med att blogga, jag vill hinna med att umgås med nära och kära, jag vill hinna med att bara ligga på sofflocket och ta det lugnt. Det finns med andra ord mycket som tiden ska räcka till och dygnet blir därför lite för kort vissa gånger. För mig kan det ta nästan en dag att skriva vissa blogginlägg, vilket gör att bloggen tidsmässigt skulle kunna vara en heltidssysselsättning. Synd är bara att jag inte har de inkomsterna på bloggen att det skulle funka att ägna sig åt den på heltid. För att överleva ekonomiskt måste jag jobba mer eller mindre heltid också, det är den krassa verkligheten. Och – som sagt – oavsett inkomsterna på bloggen skulle jag nog fortsätta jobba bara för att ha en trygg inkomst att falla tillbaka på. Sedan skulle inkomsterna på bloggen vara en fantastisk sidoinkomst om den blev kännbar. Men det är få förunnat att ha höga besökssiffror i sociala medier, de flesta stretar fram med ytterst få besökare och får liksom finna sig i det. Så är det för mig, jag har inte det antalet besökare att inkomsterna ens är särskilt kännbara – det är några tusenlappar om året, som i bästa fall täcker kostnader för webbhotell och lite andra utgifter man har när man bloggar. Ni har säkert noterat de bilder jag lägger upp på bloggen, bilder som på olika vis passar till varje inlägg – och dessa bilder betalar jag för varje månad. Det är inte mycket men ändå några hundralappar, så i långa loppet blir det förstås pengar även det. Räknar man utgifterna per år, så blir det tusenlappar även där. Förr tillbaka ”lånade” jag bilder från andra hemsidor till mina inlägg, men slutade med det eftersom det rent juridiskt inte är hållbart att göra så. Idag köper jag bilderna med tillhörande rättigheter från Adobe och behöver därmed inte vara rädd för några tråkigheter kring rättigheter och upphovsrätt. Numera har jag antingen köpt bilderna jag lägger ut – eller tagit dem själv. Så ingen kan i efterhand komma och bråka om upphovsrätter eller annat i samband med mina publiceringar. Vilket förstås känns väldigt tryggt och skönt.
Så visst hade det varit fantastiskt om bloggen kunnat bära sina egna utgifter, om jag kunnat ha så pass många besökare per dygn att reklamintäkter och liknande stigit rejält mot för hur de är idag. Jag har själv valt att lägga upp reklam från Googla Adsense på bloggen, vilket trots allt är den bäst betalda reklamformen när man har en egen hemsida eller blogg. Sen är det fortfarande inga stora summor man tjänar, även om det råkar vara det förmånligaste sättet att dra in pengar på att visa reklam. En dålig dag drar jag in några få kronor, en bra dag betydligt mer. Man får betalt dels för antalet sidvisningar, men också för klick på annonserna – så det kan med lite tur bli ganska bra summor. Sen finns det förstås regler jag måste följa när jag visar Googles reklam på min hemsida. Jag får inte placera reklam på ett vilseledande sätt, det vill säga så att folk ”råkar” klicka på den istället för att klicka på en flik eller annan del av bloggen. Jag får inte uppmana folk att klicka på reklamen – och jag får inte själv klicka på annonser för att på så vis skapa intäkter. Och det sistnämnda kan ibland vara lite svårt, eftersom vissa annonser ibland väcker även min nyfikenhet och jag vill se vad som ligger bakom annonsen. Men det är fullt förståeligt att jag själv inte får klicka på mina egna annonser, så jag låter naturligtvis bli. Samtidigt är jag stenhård när det gäller vilken typ av reklam som visas på min blogg – jag kan nämligen spärra vissa utgivare om jag så vill. Så bland annat visas ingen reklam för Sverigedemokraterna eller annat liknande innehåll som enligt mig väcker anstöt. Sen förstår jag att reklam i sig kan väcka anstöt, men det är trots allt ett sätt för mig att skapa intäkter på min blogg – intäkter som bland annat går till att betala de utgifter jag har för bloggen.

Räknar jag dock på all tid jag lägger på att blogga kontra vilka inkomster jag har, så går förstås bloggen med brakförlust. Vissa veckor kan jag mer eller mindre jobba heltid med bloggen, men inkomsterna ligger oerhört långt ifrån en heltidsinkomst. Skulle inkomsterna matcha den tid jag lägger ner på bloggen, skulle mina inkomster minst ha ett par nollor till. Men de inkomsterna har jag aldrig haft på bloggen och kommer förmodligen aldrig att ha. Så där är huvudanledningen till att jag inte kan leva på min blogg, även om det vore väldigt trevligt att kunna göra det. Ibland kan jag längta efter en tillvaro vid datorn hemma med en kaffekopp i handen och att själv kunna bestämma mina arbetstider. För vad gäller bloggen, är det ingen som lägger sig i när jag sitter vid datorn och formulerar mina inlägg – jag kan sitta tidiga morgnar, sena kvällar eller mitt i natten och skriva, allt beroende på vad som passar mig allra bäst. Sedan publicerar jag aldrig något nattetid, utan fördaterar inläggen så att de publiceras dagtid. Den observante har kanske redan noterat att jag publicerar inlägg klockan 17:00 på vardagar och 15:00 på helgerna – tider som jag kommit fram till passar allra bäst eftersom det är då flest har tid att vara ute på nätet. Ibland kan det komma ett extra inlägg mitt på dagen också, om jag till exempel lägger ut ett recept, en filmsnutt eller liknande. Men den stora majoriteten av inläggen publiceras just på dessa tider. Sen försöker jag publicera minst två dagboksinlägg i månaden, dessa inlägg kommer oftast på onsdagar och söndagar – och däremellan publicerar jag inlägg som berör andra ämnen. Och det kan vara lite allt möjligt, beroende på vad som hänt i min vardag eller världen. Ibland kommenterar jag nyheter, ibland andra saker som kanske per definition inte är en nyhet. Häromdagen kommenterade jag till exempel Stockholm Pride och allt hat som denna vecka väcker i samhället – detta kanske inte är en nyhet, men dock en händelse som berör många. Och det är vad jag sträva efter i mina inlägg, de ska handla om antingen min vardag eller sådant som berör många.
Dock får man acceptera att det här med att blogga numera kanske är aningen förlegat, något som var inne för 20 år sedan – men idag är det andra medier som räknas högre än en blogg. Det märks faktiskt på mina besökssiffror, som idag är lägre än för 15-20 år sedan. Då var bloggar det senaste, något som många följde och till och med många nättidningar länkade till i sin artiklar. Idag får man som bloggare konkurrens från TikTok, Youtube, Snapchat och många andra, nyare medier – vilket skapar ett gediget mediebrus som är svårt att slå igenom, hur mycket man än försöker. Men personligen är jag inte intresserad av andra medier, utan vill skriva och just driva en blogg är då det perfekta sättet att försöka nå ut bland folk. Hur mycket jag når ut vet jag inte, men några besökare per dygn har jag ju trots allt och det är huvudsaken för min del. Och jag har lärt mig knepen för att nå ut ordentligt när jag verkligen vill – hur jag länkar olika inlägg för att nå så många som möjligt när det verkligen behövs. Oftast lyckas jag, men ibland ligger inlägg och skvalpar och får liksom inte så många besökare som skulle vara önskvärt. Vissa saker känner jag förstås att det finns ett allmänintresse i att nå ut till folk med – och då gör jag mitt bästa för att länka i olika forum för att så många som möjligt ska nås av mitt budskap.