Om jag inte skulle säga det till en reporter, skulle jag inte säga det på min blogg

Det varierar starkt hur mycket tid jag har att sitta vid datorn och producera blogginlägg. På sistone har tiden inte funnits i tillräcklig utsträckning att sitta vid datorn så mycket som jag skulle ha velat. Så jag har liksom glidit efter lite när det kommer till arbetet med bloggen och det är på gränsen att jag hinner få ut inlägg varje dag. Men jag kämpar på och än så länge har jag inte brutit den långa eran av inlägg. Jag är nu inne på inlägg nummer 237 i rad, vilket torde vara något av ett personligt rekord. Visst finns det ingenting som säger att jag måste publicera varje dag, självklart går det att göra hur långa uppehåll jag vill och önskar. Men min målsättning är att det ska komma ett inlägg varje dag, eller så nära dagligen det bara går. Och än så länge har jag lyckats hålla min vana att få ut inlägg varje dag – och på så vis håller jag även koll på hur lång tid jag varit arbetslös. Sedan jag gick hem från Trafikverket för sista gången i januari, har jag producerat ett inlägg om dagen – vilket gör att jag som sagt har koll på att jag varit därifrån i nu 237 dagar.
Men nu har jag ju – som ni alla vet – ett deltidsjobb att gå till, vilket naturligtvis tar en hel del tid ifrån bloggandet – vilket naturligtvis är helt naturligt. Jobbet går förstås före det mesta annat, inklusive att sitta vid datorn och blogga. Sen är det ett deltidsjobb, vilket gör att jag inte är på jobbet 40 timmar i veckan. Detta gör att jag har en hel del tid trots allt att ägna mig åt firman och bloggen, vilket jag gärna vill kunna göra. Även om bloggen inte arrenderar i några stora inkomster, vill jag kunna ägna mig åt den på ren hobbynivå och ta mig tid till att få skriva. Som tur är, finns möjligheten att fördatera inlägg – och det är en funktion jag använder otroligt frekvent. I perioder har jag 8-10 inlägg fördaterade, som bara ligger och väntar på att publiceras. Och det är en otroligt behändigt funktion, att kunna skriva inlägg och sedan ställa in när de ska publiceras.

Sen har jag märkt en liten tendens hos vissa följare när det kommer till att följa mina inlägg. Jag brukar flitigt dela inläggen i olika forum, som på Facebook, LinkedIn och Twitter när de publicerats. Men det är inte alltid jag har tiden att dela inläggen överallt, utan bara delar på några få ställen eller rentav inte alls – allt beroende på hur mycket tid jag har. Så vill man inte missa inlägg när de väl kommer, är mitt råd att faktiskt prenumerera på nyhetsbrev från min blogg – en funktion som finns i högerkolumnen. På så vis får ni ett mejl varje gång ett inlägg kommer och ni behöver inte missa några inlägg när de väl publiceras. Smart, eller hur? Sen kan jag hinta om att inläggen publiceras på ungefär samma tid varje dag. På vardagar publiceras inläggen vid femtiden på eftermiddagen och helgerna någon gång mellan 15 och 16. Så går man in på bloggen ungefär vid den tiden, är oddsen bra för att man hittar ett nyskrivet inlägg. Vill man gärna läsa vad jag skrivit, är det inte alltid säkert att inläggen kommer ut på Facebook eller LinkedIn, så det bra att gå in direkt på bloggen under eftermiddagen/kvällen eller att prenumerera på nyhetsbreven.
Jag ska också tillägga att man gärna får interagera mer om man vill det, såsom att använda gillaknapparna, kommentera inläggen och så vidare. Det är alltid roligt med reaktioner från er läsare och att få veta era reflektioner kring det jag har skrivit – det motiverar mig desto mer att fortsätta att skriva och vara aktiv på bloggen. Kommentarer kan man lämna här på bloggen eller i de forum där jag delar inläggen, det spelar ingen som helst roll. Det som är roligt är att få reaktioner och få veta vad ni läsare tycker om det jag har skrivit.

På sistone har jag ägnat en hel del tid åt att gallra bland de grupper och forum där jag delar länkar till mina blogginlägg. Som jag varit inne på några gånger förut, så kan jag inte riktigt förstå inställningen man har i vissa grupper på framförallt Facebook, där det inte är tillåtet att länka till en blogg. Jag kan för mitt liv inte förstå den inställningen, så länge länkarna är relevanta för gruppen och innehållet – vad är då skillnaden mot att till exempel länka till en tidningsartikel? Jag köper att man inte ska spamma sin blogg i olika grupper, jag köper att man inte ska lägga upp irrelevanta länkar, oavsett vad man länkar till. Men att generellt säga nej till blogglänkar, det köper jag liksom inte riktigt. Och det är just sådana grupper som jag nu valt att gå ur och inte vara medlem i längre. Numera går jag faktiskt inte med i några Facebookgrupper alls, där man inte får dela blogglänkar – och det av ren princip. Jag kanske inte delar blogglänkar i alla grupper jag är med i, men jag vill i alla fall ha möjligheten att göra det.
Så nu har jag lämnat en rad grupper, gallrat bort dem där jag på sistone fått länkar bortplockade när jag lagt upp inlägg. I slutändan tror jag att fler grupper mer eller mindre kommer att tvingas till att acceptera blogglänkar, fler kommer att få finna sig att medlemmar vill kunna länka till en blogg – oavsett vems blogg det rör sig om. Ändrar man sedan sin policy när det kommer till blogglänkar, så kommer jag inte vara sämre än att jag med i gruppen igen.

Jag har vid det här laget bloggat i cirka 15 år och bloggen har blivit en given del av min tillvaro genom åren som gått. Det är inte så att jag strävar efter att bli någon stor bloggare och influenser, men det är klart att det är roligt ju fler följare och läsare som man har. Men jag strävar inte efter tiotusentals läsare, det är egentligen bara orealistiskt. Jag följer själv några av de större bloggarna och kan inte riktigt se vad som gör just dem så stora. Vissa är inte nämnvärt duktiga på att skriva, de har inte en särdeles intressant vardag att berätta om och jag kan verkligen inte förstå vad vissa har som drar till sig läsare. Sen inte sagt att min blogg skulle vara väldigt mycket intressantare – det är bara en reflektion kring vad jag tycker om somliga av de större bloggarna.
Sen har bloggandet gått ner markant sedan verktyget kom för 15-20 år sedan. Under en period var bloggosfären ett populärt instrument att få ut sina åsikter och reflektioner, men sedan har färre och färre bloggat och det märks inte minst för oss som fortfarande bloggar. Det är färre som har ett intresse i att följa bloggar, det är färre som hänger på olika plattformar för bloggare och så vidare. Men jag kör mitt race och fortsätter att blogga så länge jag tycker det är roligt. Nu har jag dessutom hittat ett bloggverktyg som uppfyller de krav jag har på ett sådant. Jag kan ha lite reklam på bloggen för att dra in några kronor på bloggandet och jag har full kontroll på inlägg, kommentarer och statistik, vilket är de krav jag har på ett bloggverktyg.

Sen är det kul att följa statistiken på bloggen och se vilka inlägg som drar till sig uppmärksamhet. Jag kan se antalet träffar från sökmotorer och hur många som klickat på länkar från till exempel Facebook eller LinkedIn, vilket är bra för att jag ska kunna veta hur jag ska hantera bloggen och dess inlägg i framtiden. En blogg eller hemsida är ett dynamiskt verktyg där man ständigt lär sig nya saker, där man ständigt får lägga om strategin för att nå ut till så många som det bara är möjligt. Och trots att jag bloggat i så många år, lär jag mig fortfarande nya saker när det kommer till att marknadsföra bloggen så långt det bara går.