Din tankesmedja i etern
Vecka 27 inleddes inte med någon av mina favoritsysslor, utan i måndags fick jag utstå ett av mina återkommande besök hos en tandhygienist. Jag har ingen direkt tandläkarskräck, men det är heller ingen favorit att gå dit. Förra gången jag var hos tandhygienisten fick jag lite skäll för att ha slarvat med munhygienen. Jag tycker …
Äntligen, äntligen är vi med tvättmaskin igen. Det har gått några veckor sedan den gamla tvättmaskinen gick sönder och vi har även noterat att vi inte är behöriga att boka husets tvättstuga – något har tydligen blivit väldigt fel där, så vi har inte kunnat tvätta på närmare två veckor, vilket givetvis stället till det …
Vecka åtta är så gott som över och jag kan blicka tillbaka på en tämligen intensiv vecka. Jag har jobbat en hel del, men inte haft några filminspelningar inplanerade. I måndags var det läkarbesök efter min magnetkameraundersökning och jag kunde slappna av efter lugnande besök från läkaren. Så veckan fick bästa tänkbara start på så …
Så har vi på allvar gått in i november, inte bara utifrån kalendern utan även vädermässigt. Hittills har det varit en vacker höst, men nu har det blivit höst även enligt vädergudarna. Det har svängt från att hittills ha varit tämligen vackert höstväder till att ha blivit grått, trist och regnigt. Så nu är det …
Så har det gått en dryg vecka in i maj och jag kan nästan inte fatta det. Tiden försvinner i en rasande fart, snabbare än man hinner blinka. Om några veckor går vi in i den första sommarmånaden och om en dryg månad är det dags för midsommar. Ja, är det bara jag som undrar vart tiden tar vägen egentligen? Vädret i sig har kanske inte skvallrat så mycket om att det är vår, de har trots allt varit ganska kyligt på sistone – inte minst när man rört sig ute på kvällar och tidiga morgnar. Somliga nätter har det varit frost ända ner här i Stockholm, vilket känns som att det är ganska ovanligt så här sent under våren.
Så har det gått en vecka sedan jag gick tillbaka på heltid och jag har haft en fullt självvald rivstart på min nu helt normala tillvaro. Jag har till och med hunnit ”dygna” för första gången på många år. Det är kanske inte att rekommendera, men det är sådant som händer ibland när man jobbar natt. Jag har under den gångna veckan haft filminspelning två dagar, skrivit tenta i ryska, jobbat tre nätter och varit på middag under helgen. Ja, ibland skulle det faktiskt vara önskvärt med fler timmar på dygnet.
De gångna dagarna har jag nästan uteslutande ägnat åt att vila och låta den ömmande höften återhämta sig. Det har känts tråkigt, men bokstavligen varit ett ont måste. Jag har inte varit ute särskilt mycket, vilket har känts oerhört tråkigt när vädret varit så fint som det har varit. Varje dag har jag pallrat mig ut på balkongen för att ta eftermiddagskaffe och läsa tidningen, men det är också i princip allt jag varit utomhus sedan påskhelgen. Några gånger har jag lyckats masa mig ner till centrum för att småhandla lite eller köpa hämtmat, men promenaden på några hundra meter har varit en sann utmaning med den ömmande höften. Jag har linkat fram med min käpp i ett krampaktigt tag i vänsterhanden och har verkligen känt mig som 40 år äldre än jag faktiskt är.