Så har det gått en dryg vecka in i maj och jag kan nästan inte fatta det. Tiden försvinner i en rasande fart, snabbare än man hinner blinka. Om några veckor går vi in i den första sommarmånaden och om en dryg månad är det dags för midsommar. Ja, är det bara jag som undrar vart tiden tar vägen egentligen? Vädret i sig har kanske inte skvallrat så mycket om att det är vår, de har trots allt varit ganska kyligt på sistone – inte minst när man rört sig ute på kvällar och tidiga morgnar. Somliga nätter har det varit frost ända ner här i Stockholm, vilket känns som att det är ganska ovanligt så här sent under våren.
Sakta har det börjat grönska ute, det har trots allt börjat bli lite grönt i buskar och träd och en och annan blomma har börjat leta sig fram. Men riktig vår? Nej, det känns det inte riktigt som att vi har fått uppleva i år. Inte än åtminstone. Men det kommer förhoppningsvis – och det har börjat låta lite mer lovande i väderprognoserna.
Nu varnar man dessutom om en explosion när det gäller pollen, nu när värmen ska slå till på allvar. Pollenallergiker uppmanas tydligen att så smått hamstra mediciner och till och med i möjligast mån hålla sig inomhus. Jag känner mig glad att jag inte har några allergier och slipper lida under denna så otroligt vackra och härliga del av året. Det vore verkligen trist att inte kunna vara ute som vanligt när det spritter i naturen och är så otroligt vackert med all grönska som sakta kommer.

Maj månad inleds ju med den obligatoriska inlämningen av inkomstdeklarationen, som ju ska ske senast den andra maj. Har ni kommit ihåg att lämna in era deklarationer innan midnatt den andra maj? Jag brukar själv vara ute i sista stund med min deklaration och lämna in den kring månadsskiftet april/maj. Det har egentligen inte så mycket med lathet att göra, utan mestadels att jag måste invänta redovisningsbyråns arbete med deklarationen för min enskilda firma. Jag är glad att slippa göra deklarationen för firman själv, utan få allting gjort av någon som kan det. Jag har fullt upp med att gå igenom min vanliga inkomstdeklaration och få den att stämma varje år, längre än så sträcker sig inte mina kunskaper inom ekonomi.
Men min vana trogen, får jag tillbaka pengar även i år, vilket kommer bli ett välkommet tillskott i ekonomin framåt sommaren. Jag brukar medvetet betala lite för mycket i skatt varje månad, för att vara på den säkra sidan att inte åka på kvarskatt. Hittills har jag bara behövt betala kvarskatt en enda gång och då var det på några hundralappar – så det var ingen större katastrof. Men i normala fall brukar jag få tillbaka en bättre summa pengar varje år, vilket är hur skönt som helst. Medan många svär över att behöva betala mer eller mindre stora summor pengar i kvarskatt, brukar jag få glädjas åt att få tillbaka. I år är det ett femsiffrigt belopp som sätts in på kontot, vilket är ovanligt bra. Jag googlade lite på när pengarna kan tänkas komma och om jag tolkat det hela rätt, kommer pengarna redan i början av juni – vilket passar riktigt bra inför semestern.
Vi som är lite äldre minns när skatteåterbäringen kom i november/december, på den tiden man fick fylla i sin deklaration för hand och inte fick är en färdigifylld blankett som man bara ska godkänna. Det blev ett väldigt liv på somliga när datumen sedan ändrades och återbäringen började komma tidigare under året. Många trodde att det skulle påverka julhandeln, men den har ju fortsatt att sätta rekord år efter år trots att skatteåterbäringen betalas ut allt tidigare. Numera är det väl snarare så att skatteåterbäringen räddar semestern för många i och med att den kommer redan i juni.

Så har jag äntligen, äntligen fått resultatet på min senaste magnetröntgen. Som sagt, är det alltid ett visst mått av anspänning när man går och väntar på resultatet från undersökningarna. Den där lilla, lilla risken att man hittar något gnager en del i ens undermedvetna medan man väntar på att läkarna ska gå igenom röntgenbilderna och komma med en slutgiltig dom. Det brukar ta cirka 10-14 dagar från själva röntgenundersökningen till dess att man får svaret från läkarna. Det har liksom blivit en del av vardagen att ett par gånger per år gå på dessa undersökningar och sedan invänta svaret.
Men även denna gång såg det bra ut, man hittade inga cellförändringar denna gång heller. För ett drygt år sedan hittade man just några mindre cellförändringar – och jag hade inte märkt någonting av vad som hände i kroppen. Jag hade inte börjat må sämre på något vis, känt mig trött eller något som helst annat som jag kände av när jag blev sjuk för nio år sedan. Då var jag riktigt dålig och orkeslös och det rådde liksom inga som helst tvivel om att det var något fel i kroppen. Men när dessa cellförändringar kom, hade jag inga som helst känningar eller aningar om att något skulle vara på tok. Då mådde jag sämre av själva strålbehandlingen som följde. Jag vaknade om nätterna av huvudvärken, var fumlig i händerna och vinglig på benen – så till den milda grad att jag inte kunde jobba heltid på närmare ett år.
Men nu slipper jag alla påfrestningar som cellförändringar innebär. Kroppen har inte bara låtit bli cellförändringarna, utan även hämtat sig bra efter strålbehandlingen enligt läkarna. Det låter som ljuv musik i mina öron, med tanke på den sjukdomshistorik som jag trots allt besitter numera. Och jag hoppas innerligt att jag inte behöver genomgå något liknande igen, vare sig det rör sig om cellförändringar eller rena tumörer.

Somliga saker kan göra mig så innerligt trött. Som när vissa saker inte fungerar som man förväntar sig till exempel. För en tid sedan fick jag en tid för att gå till tandläkaren, tiden är i början av juni och krockar med att jag jobbar. Så jag gick in på 1177 för att försöka boka om tiden till en dag som passar bättre. Men tror ni det finns några tider? Jo, det gör det faktiskt – i februari 2024. Jag förstår överhuvudtaget inte hur det kan vara möjligt att det inte finns en enda tid på över ett halvår. Okej om det är lite extra svårt med tider under sommaren, med semestertider och allt – men att det inte finns en enda tid förrän februari har jag faktiskt lite svårt att köpa.
När man betalar så pass mycket för tandvård som man ändå gör, så känns det som att man kan förvänta sig lite mer av tandvården än så här. Jag vet inte ens hur jag jobbar i februari ännu, eftersom det schemat läggs först i december. Och om jag inte lyckas få till att vara ledig till den tid jag – eventuellt – bokar i februari, ska jag då tvingas vänta till juli innan det finns en ny tid ledig?!
Ja, själv tycker jag det verkar aningen absurt för att tala klarspråk. Nu har jag mejlat Folktandvården och frågat om det hela, för att förhoppningsvis kunna få en tid tidigare än i februari. Inte för att jag direkt längtar efter att gå till tandläkaren, det finns roligare saker att göra. Men det är trots allt ett ont måste som måste stökas över. Eftersom jag aldrig haft några problem med mina tänder, vill jag gärna behålla det så. Och då vill det till att man går till tandläkaren regelbundet. Nu har jag – som jag misstänker många andra – fått en del bannor för att jag slarvar med tandtråden. Jag har skärpt till mig och försöker faktiskt använda tandtråd varje dag, precis som tandläkaren ordinerat. Nu vill jag se om det givit resultat, om tänderna faktiskt ser bättre ut efter all extra tid jag lägger ner på dem.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: