Det är inte på hösten som fåglarna bygger bo

Så har vi på allvar gått in i november, inte bara utifrån kalendern utan även vädermässigt. Hittills har det varit en vacker höst, men nu har det blivit höst även enligt vädergudarna. Det har svängt från att hittills ha varit tämligen vackert höstväder till att ha blivit grått, trist och regnigt. Så nu är det tämligen mycket höst utanför fönstren, vilket känns lite trist på något märkligt vis. Jag brukar tycka om hösten, men mest om det är vackert höstväder – det typiska höstvädret kan man gott klara sig utan. Just nu känns det som att man satt väderprognoserna på repeat, det är ungefär samma väder dag från dag. Det är skönt att vi börjar närma oss advent, så att det snart blir lite ljus och stjärnor som lyser upp i vintermörkret. Jag har varit hemma en hel del de senaste dagarna och det har känts ganska trist på något vis med det väder som varit. Man har inte lust att gå ut, man har inte lust att ens gå på stan när det är sådant här väder. Hur mycket jag än vurmar för hösten, så tycker jag att detta trista höstväder är groteskt – i alla fall när det är så här grått och trist dag ut och dag in. Det är tur att vi haft en fin höst i övrigt och sluppit ha det så här sedan september. Så är det ju vissa år, vilket brukar kunna trigga igång mina höstdepressioner – något jag våndas för varje gång sommaren övergår till höst.
Samtidigt tycker jag att oktober och november är skapligt lätta att överleva i och med att man har advent och jul att se fram emot. Då är det värre med januari och februari, då det bara är mörkt och kallt och man inte har särskilt mycket att se fram emot. Först framåt slutet av februari börjar man ana vissa vårtecken, som att det börjar bli ljusare och framåt mars kan man ana att det går åt rätt håll med ljus och värme. Nu i november har vi fortfarande några veckor kvar, då det går mot mörkare tider. Mörkret kanske inte gör så mycket bara det är fint väder de timmar det faktiskt är ljust. Men när det regnar, är grått och trist är det lätt att man tappar modet litegrann. Jag har haft lamporna tända från det att jag stigit på morgonen tills det var varit dags att sova på kvällen – vilket ju säger en hel del om hur mörkt det har varit om dagarna.

Jag har fått ha några dagar ledigt och fått tid till att hämta andan lite, höstmörkret till trots. Det har varit skönt att få sova lite på morgnarna och samtidigt slippa att vara vaken på nätterna för att jobba. Jag föredrar ju att jobba skift, så de tidiga morgnarna eller sena nätterna på jobbet gör mig egentligen inte särskilt mycket. Men visst är det skönt när man får vara ledig och göra lite annat än att jobba. Det tror jag att de allra flesta tycker – hur bra man än trivs på jobbet. Jag trivs fantastiskt bra på mitt nya jobb, men visst behöver jag vara ledig med jämna mellanrum även jag – det funkar trots allt inte att jobba hela tiden, det orkar man helt enkelt inte med. Min kalender har hitintills inte varit så fullklottrad som den kan vara somliga veckor och det har faktiskt varit tämligen skönt. Hur det kommer bli kommande dagar vet jag inte, men i nuläget ser det rätt bra ut. Det är både charmen och nackdelen som timvikarie, att man aldrig vet hur en vecka kommer att se ut. Många gånger kan veckan se lugn ut till en början, för att sedan bli ganska hektisk. Detsamma gäller firman, där uppdrag kan dyka upp med mycket kort varsel – ofta från en dag till en annan.
Sakta har jag börjat vänja mig vid den tillvaro man har som timvikarie och egenföretagare – jag börjar lära mig att se till att vara nåbar i tid och otid, att oftast ha telefonen till hands. Förr kunde jag stänga av ljudet när jag inte ville bli störd, men numera är det ytterst sällan jag slår av ljudet. Det är när jag helt enkelt inte kan svara av olika anledningar, som ljudet slås av. När jag är på filminspelning till exempel, då kan jag ändå inte prata utan man får lämna ett meddelande om man behöver få tag på mig.

Den här veckan har jag betat av vissa tråkiga måsten, jag har liksom passat på när tiden funnits. I måndags var det dags för tandläkarbesök, vilket kanske inte är den allra roligaste sysselsättningen man kan ägna sig åt. Jag har inte tandläkarfobi, men tycker kanske inte heller att det är världens roligaste sak att göra. Ofta har jag tandsten som ska bort och det är viss obehagskänsla när man hårt skrapar på tänderna för att få bort detta otyg. Och då var det ännu värre när jag rökte, då hade jag groteskt mycket tandsten varje gång jag gick till tandläkaren. Just på den punkten har min tandhälsa faktiskt blivit bättre sedan jag slutade röka. Ett hål hade jag och har fått en ny tid för att komma tillbaka och laga det. Jag brukar inte ha hål och detta blir min andra lagning som jag får under livet. Säkert har det mycket med att göra att jag är noga med tandborstningen och inte äter så hemskt mycket sötsaker.
Igår var det anställningsintervju för en tjänst jag sökt. Så jag fick stiga upp tidigt för att masa mig iväg in till stan för intervjun. Visserligen har jag ju jobb redan, men räknas fortfarande som arbetssökande då jag ”bara” har ett timvikariat. Så det gör att jag fortfarande förväntas söka heltidsjobb för att kunna stämpla upp till heltid. Det gör att jag faktiskt också en och annan gång kallas till intervju, vilket förstås trots allt är roligt. Dock har jag blivit aningen mer kräsen när det kommer till vilka jobb jag söker, nu när jag trots allt har ett timvikariat som jag trivs oerhört bra med. Sen får man se om man erbjuds en ny tjänst någonstans och i det läget ta ställning till om man ska tacka ja eller ej. Hur jag än vänder och vrider på det. måste jag i något läge tacka nej till jobb, antingen det jag redan har eller det nya jobb jag blir erbjuden.

I eftermiddags var det egentligen dags för vaccination mot lunginflammation. Jag har ju haft en tendens att ofta få just lunginflammation när jag blir förkyld, vilket är väldigt frustrerande. Förra hösten var jag borta inte mindre än en månad från jobbet när en förkylning eskalerade till just en lunginflammation. Det blev flera läkarbesök, 12 timmar på akuten och flera doser antibiotika innan jag slutligen tillfrisknade. Så går det att undvika att råka ut för igen, då gör jag vad jag kan för att göra det – och då är en vaccination en ganska enkel metod för att undvika den situationen. Jag kontaktade vårdcentralen i förra veckan för att få en tid – och trodde att jag i vanlig ordning skulle få vänta några dagar för att alls få en tid för att få min spruta. Men då fick jag en tid redan dagen efter, som jag dock inte kunde ta eftersom jag var upptagen på annat håll. Så det fick bli i eftermiddags istället. Typiskt nog blev jag inringd för att jobba istället och valde att prioritera detta. Så nu har jag bokat om tiden för vaccination och ska dit till veckan istället.
På fredag är det så dags för besiktning av bilen, vilket kan bli spännande. Jag har ju en lånad bil just nu, som jag får använda mot att jag ordnar med allt det praktiska som besiktning, däckbyten och så vidare. Och nu är det som sagt dags för besiktning, något jag inte gjort på åratal – så jag har liksom ingen aning om hur det funkar nuförtiden. Men det ska nog gå bra – och jag har inga större farhågor om att man ska klanka ner på några större saker på bilen. Den har gått hur bra som helst under den tid jag haft den, så det ska inte vara några konstigheter.

Så vardagen har tickat på under veckan, trots att jag inte jobbat så jättemycket hittills – och jag har inga större svårigheter att sysselsätta mig, i och med att jag haft att göra i princip varje dag. Det är väldigt skönt att ha möjligheten att kunna beta av saker under veckorna, där är tros allt fördelen med att jobba skift. Jag behöver inte gå ifrån jobbet för att till exempel gå till tandläkaren, besiktiga bilen eller vaccinera mig – utan kan beta av sådant när jag ändå är ledig. Och det spelar trots allt ingen roll om jag jobbar heltid eller ej, tiden finns trots allt där för att fixa med dessa ting ändå utan att behöva ta ledigt från jobbet. Det är en av många fördelar jag ser med att jobba skift och slippa kontorstider. Jag vet att många får livspusslet att fungera i alla fall, trots kontorstider. Och har man barn blir det givetvis ett annat pusslande om det är så att man jobbar skift – det blir svårare med barnpassning till exempel. Men vi har inga barn och då funkar det att jobba skift, vilket vi gör bägge två.
Jag är ofta ledig under veckorna, vilket är oerhört skönt – inte bara för att man kan fixa med en massa vardagssysslor, utan även för att man får sovmorgon lite oftare än om man jobbar kontorstider. Och under mina lediga dagar passar jag inte bara på att fixa med dessa vardagliga sysslor, utan även att fixa med företaget, bloggen och en lång rad andra saker. Så jobbet tillåter att jag får exakt den fritid jag känner att jag vill ha och jag kan få saker gjorde som jag inte kunnat fixa med annars. Jag har jobbat kontorstider och trivdes inte alls med det, så jag var snabb att söka mig vidare för att hitta ett jobb som passar mig bättre utifrån arbetstiderna.

Det är mycket som ska passa för att man ska trivas på en arbetsplats, långt ifrån alla arbetsplatser passar alla – och det är väl tur att vi är olika, att olika jobb passar olika personer. Jag tycker det är viktigt att arbetsuppgifterna känns meningsfulla och givande, att lönen motsvarar det ansvar man har och att arbetstiderna passar in i min tillvaro. Sedan ska man trivas med kolleger, arbetsledning och lokaler – liksom ha överkomliga resor till och från jobbet. Inte minst i Stockholm är det där med smidiga resor till och från jobbet ingen självklarhet, utan ofta kan man ha tämligen långa resor om man har otur. Och så är ju fallet för min del för tillfället, då jag har närmare fyra mil till jobbet. Det tar en dryg timme från dörr till dörr om jag skulle åka kollektivt. Sedan kommer faktiskt en nackdel med skiftgången, nämligen att tågen inte går när jag börjar vid sex på morgnarna. Så det ställer ju till det en hel del. Nu har jag fördelen att få lånat en bil, men den ska ju lämnas tillbaka med tiden – och då får jag ta beslutet om jag ska köpa en egen bil eller försöka få till det med kollektivtrafiken. Det blir lite omständligare med kollektivtrafik, men det går – det ska ändå erkännas.
Om man bortser från struliga resor, så trivs jag annars fantastiskt bra på mitt nya jobb. Det är ett jobb som har alla de andra detaljer jag vill ha av en arbetsplats, såsom meningsfulla arbetssysslor, bra arbetstider, härliga kolleger och en lön som trots allt motsvarar det ansvar jag har. Så det är med glädje jag går till jobbet och hoppas naturligtvis på att få möjligheten att bli kvar. Nu har man som sagt utlyst en fast tjänst som jag har sökt, dock har jag ännu inte hört något om hur det går i rekryteringsprocessen. Ansökningstiden har gått ut, så jag går i väntans tider och håller tummarna för att det blir något av det hela.