Hot om företagets undergång är inte någon dålig stimulans

Man slutar sällan att förvånas när man är egenföretagare, somliga gånger tappar man hakan över händelser som många andra gånger drar ut väldigt på tiden. Det brukar vara ett ständigt dividerande när det kommer till fakturering och sena betalningar. Jag ger alltid 30 dagars betalningsvillkor, trots att man inte är skyldig att göra det – det är jag som utfärdar fakturan som bestämmer när den ska betalas. Men jag kör alltid på 30 dagar, bara för att det inte ska bli några diskussioner. Betalas inte fakturan i tid, skickar jag två påminnelser med sju till tio dagars mellanrum innan jag lämnar fakturan till Kronofogden. På påminnelserna läggs en lagstadgad förseningsersättning på 450 kronor, en avgift som också ”följer med” när ärendet lämnas över till Kronofogden. Och det är just när påminnelserna skickas ut, som diskussionerna ofta uppstår. Kunderna skyller på att fakturorna inte nått dem och en lång rad andra saker – allt för att komma ifrån förseningsersättningen på 450 kronor. Och då har jag alltid skickat originalfakturorna liksom påminnelserna som expressbrev, det vill säga värdeförsändelse med leveransgaranti. Så jag kan uppvisa kvitton på att fakturorna skickats och levererats med minutprecision. Till det kan man som kund inte skylla på att en faktura inte nått fram – kommer inte fakturan fram, är du skyldig att efterlysa den. Att fakturan kommer bort i postgången är ingenting som gör att du kommer undan exempelvis påminnelseavgifter.
Men just vissa sådana här saker kring påminnelser och påminnelseavgifter tycks inte alla företagare vara fullt insatta i, utan det blir ständiga diskussioner kring vad som ska betalas eller ej. Oftast struntar jag i förseningsersättningen istället för att bråka om den om diskussionen uppstår – men i grunden är man som kund skyldig att betala summan om man inte betalat i tid.

Så har jag på sistone haft en kund som inte betalat sin faktura i tid och jag har skickat två påminnelser utan att ha fått någon som helst respons. Men så plötsligt ringde man och lämnade ett meddelande på mitt mobilsvar, där man meddelade att man fått senaste påminnelsen men inte originalfakturan och första påminnelsen. Men man lovade att betala snarast möjligt. Ärendet hade gott till Kronofogden redan, men jag drog tillbaka det och några dagar senare betalade man fakturan – inklusive förseningsersättningen. Och det utan att diskutera det hela överhuvudtaget, utan plötsligt satt pengarna på mitt företagskonto. Och jag tackar och tar emot, det är bara bra skönt att slippa diskussionerna.
Men precis som jag blir förvånad över hur illa insatta vissa företagare är, så blir jag lika förvånad när någon plötsligt är insatt och inte dividerar om en obetald faktura. Undrens tid tycks dock inte vara förbi, utan plötsligt händer det – att någon vet som förväntas när det blir fel. Det den här kunden egentligen skulle ha gjort, var att efterlysa min faktura om den nu inte dykt upp på rätt ställe. Vilket man inte gjorde, utan lät det hela bero på något märkligt vis. Och då får man betala påminnelseavgiften/förseningsersättningen.

Till en början körde jag på 20 dagars betalningsvillkor, vilket föranledde till en hel del diskussioner kring när fakturorna skulle betalas liksom huruvida påminnelseavgifterna skulle betalas eller ej. Till sist tröttnade jag och övergick till att ge 30 dagars villkor istället. Nu blir det aldrig diskussioner kring villkoren i alla fall, men det är inte alla som går med på att betala förseningsersättningen när en faktura av någon anledning inte betalats i tid. Då kommer det alltid diverse bortförklaringar kring att fakturan kommit bort i postgången och liknande saker – trots att jag kan uppvisa inlämningskvitto och spårnings-ID för försändelsen som fakturan legat i. Jag brukar påtala vilka skyldigheter man har som kund, men går sedan inte längre i diskussionerna. Samtidigt vill jag ju ha nöjda kunder, så det är en smal balansgång att gå. Jag kan kräva in pengarna som jag har rätt till, men har förmodligen inga nöjda kunder istället. Jag vill ju att kunderna ska kontakta mig igen när de behöver en statist, så jag bråkar inte alltför mycket kring pengarna – betalar man summan vi kommit överens om från början så brukar jag oftast låta det stanna vid det. Även om jag garanterat skulle få rätt om jag drev ärendet vidare till exempelvis Kronofogden eller tingsrätt. Men det är inte värt att processa kring dessa summor, utan får jag bara betalt för mitt arbete så får jag vara nöjd.
Men ska jag vara helt ärlig – vilket jag oftast är – så stör det mig att inte få betalt i tid. Och det stör mig att de som – oavsett anledning – inte betalar i tid många gånger inte betalar de förseningsersättningar som då medföljer. Själv tycker jag det är helt rimligt att man betalar de extra avgifter som då medföljer. Jag vet att alla inte håller med mig, men personligen tycker jag det är helt rimligt. Fakturor skall betalas i tid, det är min bestämda uppfattning – och betalas de inte i tid får man betala de extraavgifter som medföljer. Så gör i alla fall jag de få gånger det händer att jag själv inte betalar en faktura i tid.

Jag har själv lagt en hel del tid på att läsa på vad som gäller kring det där med sena betalningar – och har förstått att det är ett väl förekommande problem att företag och myndigheter inte betalar sina fakturor i tid. Just därför har man infört möjligheten att ta ut en förseningsersättning – eller påminnelseavgift om ni så vill – på 450 kronor från just företag och myndigheter. Detta för att komma tillrätta med problemet att somliga inte betalar sina fakturor i tid. För man ska naturligtvis komma ihåg att de allra flesta ändå betalar i tid, så är det. Men ska jag än en gång vara ärlig, så är jag förvånad över hur många som inte gör det. Det var det största momentet sedan jag blev företagare, att så många företag som av olika anledningar inte betala i tid. Just av den anledningen såg jag till att läsa på ordentligt så att jag vet att jag har rätten på min sida när jag skickar påminnelser och lägger på påminnelseavgifter av olika slag.
Ibland vore det önskvärt att fler företagare lade samma tid som jag på att läsa på vad som faktiskt gäller. För det går faktiskt inte att bara avstå fån att betala inom de 30 dagar som en faktura anger. Sen ska förstås tilläggas att det alltid går att höra av sig om man av någon anledning inte kan betala i tid. Jag finns bara ett mejl eller ett telefonsamtal bort – så enkelt är det ju. Och jag är inte sämre än att jag kan flytta fram ett förfallodatum om så önskas, det gäller bara att säga till.